Sova, äta, sova, äta, sova...

Helge och jag myser i soffan.


"Vad fin du är i de här kläderna" sa Hektor och pussade Helge ljudligt på hjässan.

Tänk vad fort man glömmer. Glömmer hur spädbarnstiden faktiskt var.Hur mycket sover egentligen en liten nyfödd och hur mycket äter de? Svar: hela tiden!

Visst är det annorlunda den här gången mot för hur det var när Hugo föddes. Då var ju allt så nytt. Jag kommer ihåg hur jag grät och ville tillbaka till BB när vi väl kommit hem. På BB var allt så välorganiserat med mat och mellanmål, en snäll sköterska som tittade in och såg att Hugo låg rätt vid bröstet. Tryggt och skönt. För att lugna ner mig åkte Patrik och handlade efter en lång lista och lovade att det skulle bli lika bra som på BB. Nyponsoppa stod med på den listan och fortfarande är det något jag vill ha hemma när jag är inne i den första intensiva amningsperioden. Helst Provivas men även andra märken går bra...

Men så gick det som det gick med Hugos amning. Han hade ett litet gap vilket gjorde att han mer eller mindre gnagde på mina bröst. Resultatet var blödande sår som inte ville läka. Han, precis som de andra två, ville äta konstant! Efter kontinuerliga besök på SÖS ammningsmotagning läkte så småningom såren. Då var Hugo 11 veckor. Jag kommer ihåg det eftersom att vi åkte till Gran Canaria i samma veva och jag kunde amma smärtfritt, till och med bland folk (det var otroligt påfrestande att lägga till Hugo vid bröstet, då han ofta fick fel tag och jag fick börja om igen. Många tårar fälldes av både mor och son).Bara ett litet, litet sår var kvar men det försvann under veckan vi var där nere.

Hektors amning var lite strulig de två första veckorna och sedan flöt den på. Den här gången har jag bestämt mig för att slippa allt vad sår heter. Jag är jättenoga med att Helge ska få rätt tag från början. Stasar det går jag och mjölkar ur lite innan Helge får ta bröstet, allt för att slippa de eländiga såren. Det har varit ganska tufft att komma igång, lite sömn mycket amning. Men det är så värt det! Jag njuter av varje sekund med Helge. Att få känna hans doft, höra hans små andetag, han är så liten men så självklar. Älskade lilla knyte, vad jag älskar dig!