Vår lilla stora kille

Vår lilla kille håller på att bli stor. Snart är det två (!) år sedan han kom till oss. Orden fortsätter att komma och ibland blir det fyra ord efter varandra "Mamma sjunga Elktro Pop". Bröderna är naturligtvis en stor inspirationskälla och frågar man Helge vem som är hans kompis så svarar han alltid "Hekå" utan att tveka. Han pratar om böcker vi läser, till favoriterna hör just nu "Fia och djuren", "Knacka på" och "Fordonsboken". Att bygga hus och torn med duploklossar är en annan favoritsysselsättning. Bilar i alla dess former går också hem, att stoppa dem i fickan eller bära med sig dem i väskor är också roligt.

I dag när jag hämtade Helge på förskolan så tryckte han på sin leksakskatt för att få den att jama. Knappen är inte helt lätt att träffa rätt på och inget ljud uppstod. Då tittade Helge på mig och sa konstaterande "battei lut". Han har koll :)

Ventilera

Ska jag eller ska jag inte? Fortsätta eller avsluta? Tankarna snurrar för fullt och inte enbart kring bloggen. Det har varit en omställning att börja jobba, det förstod jag redan innan jag klev ur min lilla bubbla. Men det är svårt att få ihop allt. Allt som man vill. Allt som man måste. Allt som man borde. Och allt som man redan skulle ha gjort... Men allvarligt, hur gör man? Sänk kraven på jobbet svarar vissa. Sänk kraven på matlagning och städning säger andra. Jaha, och när man gjort det. Rusat ifrån jobbet klockan tre minuter över halvfyra för att snabbt som attan hämta ett barn från fritids och två från förskolan för att försöka vara hemma i hyfsat rimlig tid. Vi är ändå inte hemma förrän ungefär en timme senare. Det tar tid att hämta tre barn och det måste det få göra. Ta sig tid att gå in i klassrummet (som visar sig vara låst och vi får jaga rätt på någon som kan öppna det) tid att titta på snurrorna Hektor byggt eller titta på handavtrycket som Helge gjort. Och ändå så kan jag känna att jag är lite stressad för jag vet att middagen snart måste stå på bordet och helst vill jag servera något som är vällagat. Ibland blir det torsk i äggsås, ibland blir det falukorv... Man kan inte lyckas varje dag. Men till saken hör att jag faktiskt försöker sänka kraven men ändå känner jag den där klumpen som hänger sig kvar. Att aldrig känna sig riktigt nöjd, riktigt klar, riktigt bra. Hur gör man? Ett tråkigt inlägg som kanske ändå fungerar som en slags ventil. Ja, bloggen får nog vara kvar ett tag till.