Pepparkaksbak

Dags för årets pepparkaksbak och killarna var laddade!



Dagens outfit: Kisströja från Lindex och förkläde från Ikea :)



Kristyren är nästan hela poängen med att baka pepparkakor.



Lite av dagens peppisar. Fast jag måste nog erkänna att det är roligare att baka än att äta dem. "Annas pepparkakor" är mycket godare....



Hektors tomtebricka med pepparkakshjärtan, ett till var och en i familjen att hänga i granen.



Killarnas burkar blev fyllda till bredden.

Kitsch och traditioner

Årets adventsljustake

Mina barn gillar kitsch, glitter och bling-bling. Julen är med andra ord en välkommen högtid. Det är inga problem att vika av det traditionella spåret med mossklädda adventsljusstakar, trekantiga träljusstakar i fönstren eller garntomtar. Annat var det för Gunilla, min förre detta chef. När hennes son var liten uppskattade han inte att hon var nytänkande. "Varför kan inte vi också ha en sån där ljusstake med mossa och svampar som alla andra?" hade han frågat. Gunilla frågade om han inte tyckte att ljusstaken hon köpt var finare än de andra, vilket den med all säkerhet var (men det är inte själva poängen). Efter ett nekande svar gav hon vika och köpte en "ful" ljusstake och tryckte ner lite mossa och stoppade ner några svampar och sedan var allt var frid och fröjd.

Visst tycker jag om att ha det, i mitt tycke och smak, fint. Men barnen ska ju också få vara med och bestämma. Min strama adventsljusstake med lite bling-bling föll absolut killarna i smaken. Kul! Sedan blev det svarta adventsstjärnor med sirliga silvriga mönster i vardagsrummet för att "hålla ihop" inredningen lite. Jag har varit en stark motståndare till allt det svarta i "julig" tappning. Jag har tyckt att det sett lite billigt ut. Till mitt försvar så måste jag bara säga att Frida med bloggen trendenser hade ett svart/vitt jultema :) Även detta föll killarna i smaken.

Men sedan har även den lätt kitschiga "staden" (inköpt på Netto i Årsta) fått ta plats i fönstret. Den är bara såå fin - tycker Hugo och Hektor. En jättefin tomtebricka inköptes också i helgen då Hektor verkligen körde övertalningstaktik på sin mor. "För den kan vi ha pepparkakor på, för vi ska ju baka pepparkakor. Med kristyr på och silverkulor. Grön och vit kristyr ska det vara. Vi ska baka hjärtan och grisar och Mumin och krokodiler och... Ja, vi köpte brickan.

Men oavsett vilka traditioner man har så tror jag att själva poängen är ATT man har traditioner. Något fint man kan minnas från sin barndom och kanske föra vidare till sina barn. Det behöver inte vara något storslaget. Det jag minns från min barndomsjular är det klassiska änglaspelet (som jag tyckte var så vackert), att vi fick vara med och klä granen (ingenting var fel), familjespelen, julklänningen, julmaten, att få krypa ner i renbäddad säng och läsa i en av de nya böckerna man fått i julklapp. Det är saker jag minns. Minnen som får mig att nostalgiskt stanna upp och titta lite extra på änglaspelet och som får mig att vilja skapa fina minnen tillsammans med mina barn.



En av de svarta stjärnorna.


Staden, say no more!


En bra bricka för tex. pepparkakor :)


Barnen har även fått dekorera sina adventsgranar som de har på sina rum. Det är en höjdpunkt och sker med stor precision och stor noggrannhet.

Gäster och lussebullsbak

Vi hade goda vännerna Jirenius på middag och övernattning i helgen. Inför besöket så hade Patrik pratat med Andreas (som han även jobbar tillsammans med). "Jag sa att vi skulle dricka lite glögg också." Varpå jag svarade: "Glögg, nu??? Är inte det lite tidigt?" Patrik i sin tur pratade med Andreas igen och sa "Vi brukar inte dricka glögg så tidigt, så vi skippar det". Visst märks det vem som bestämmer hemma ;) Saken är den att jag inte alls hade koll på att det faktiskt är första advent redan till helgen. Hur har det gått till??? Hur som helst så blev det ingen glögg men det blev pulkaåkning, fika ute, bastu, konsert med Sophie Zelmani, middag och massor av prat. Att barnen funkar så bra (bortsett från små busstreck :)) underlättar ju samvaron. Dagen efter fick jag massage av Chatto som släpat med sin massagebänk, tack snälla du! Det kändes som tusen knutar löstes upp och ändå vet jag att det bara är början. Chatto lovade en massage snart igen.


Lussebullar med vitchoklad, tack för receptet Jessica!

Söndagen gick i lugnets tecken. Det blev lite städning, sortering i klädkammaren och lussebullsbak. För nu måste vi ju sätta fart. Första advent nu på söndag... Jag hade min trogne hjälpreda vid min sida, Hektor. Som faktiskt sa att han nog skulle bli bagare när han blev jättegammal. "Eller, förresten jag ska bli pizzabagare, ja det ska jag bli!" Utbrast han glatt! Vi brukar alltid baka lussebullar med mandelmassafyllning. Men i år förnyade vi oss och provade Jessicas recept med vitchoklad. Mmmmm, jag säger bara bye, bye mandelmassa. Välkommen vitchoklad! Sååå gott! Hektor blandade i både mandelmassa och vitchoklad och bedyrade att det var det bästa receptet! Och eftersom vi bakat båda varianterna var vi ju tvungna att ta två (!) bullar var efter middagen. Patrik hävdade att han fick två med mandelmassa och var tvungen att ta en tredje men jag tror att det bara var påhitt :)

I natt har det fallit massor av snö. Helge har suttit och tittat ut vid sin favoritplats och pekat ut. Vitt, vitt, vitt är det. Vi tog in lite snö som han fick känna på. Och som vanligt åkte lite in i munnen, men usch så otäckt. Kallt och äckligt! Hans min fångades inte på bild men den talade helt klart sitt tydliga språk.

Full

Fredag, handlingsdag. Hektor och Helge packas in i bilen. Helge somnar innan vi kommit ut på motorvägen. Hektor tar handlingen på största allvar. Pratar, diskuterar och vill vara delaktig. Klämmer hårt på rödbetorna för att känna att de är okej. Plockar gröna äpplen, för det gillar ju Hugo. Juice ska det vara till helgen, tropisk är favoriten. Kalkon är gott och salami! Båda förpackningarna åker ner i vagnen. Tacogrejer ska vi också ha... Hektor plockar och plockar och pratar och pratar. Matberget runt Helge växer, snart syns han inte där han ligger och sover i babyskyddet. Sedan till kassan. Hektor packar upp. Tycker att vi handlat mycket mat. För det är ju bättre än att småhandla hela tiden. Då får man bara handla och handla säger en snusförnuftig Hektor. (samma pojke som INTE ska ha på sig overallen, som kan få tok-bryt om byxbenet åker upp över kardborrebandet på skorna!). Vi packar varorna i våra påsar, kassan stängs efter oss. Ingen stress. Då säger Hektor "Nu är den här full. Alltså, inte full som Emil i Lönneberga blev utan full på det andra sättet."

Back to school

I dag hade Hugo utvecklingssamtal. Att spendera resten av dagen tillsammans med Hugo och hans klasskamrater passade därför utmärkt! Helge skötte sig exemplariskt och drog i vanlig ordning till sig allas uppmärksamhet. Ändå klarade barnen av att koncentrera sig på skolarbetet. När Hugos kompis W sträckte upp handen för att få hjälp var Helge inte sen på att imitera. Så där satt de med var sin arm rakt upp i luften. Lite fniss och glada miner drog det till sig :) När vi skulle gå för dagen konstaterade en av flickorna att "det är roligt när ni är med i klassen!". Ja, det förstår jag, svarade jag. Mest Helge va? "Näää, det är roligt när du är här med!" svarade hon och log. Det värmde lite extra i hjärtat den annars så råa och kyliga dag. Hugo går i en fantastiskt mysig klass med toppenfina kompisar!

Dum-overallen

Vi brukar läsa en bok, "Snurran och dum-overallen". Den handlar om katten Snurran som på alla sätt försöker bli av med sin overall som hon fått ärva av sin bror. Hon kastar den i sopnedkastet, från balkongen, klipper i den, ja hon till och med begraver den i sandlådan. För det är en ful overall, och dum. En dum-overall, så det så! Boken är härligt skriven, Snurran är en stark personlighet och texten går rakt in, en bok jag gillar att läsa. I dag var igenkänningsfaktorn stor med boken. Låt oss säga att Hektor har vissa likheter med Snurran. Och...det är roligare att läsa om dum-overaller än att uppleva den in real life. Men nu så här i efter hand kan jag ändå se tillbaka på situationen och likheterna och le lite för mig själv.

Furu it is

Jag och Hektor har suttit och klippt/bläddrar i olika inredningsmagasin hela förmiddagen. Ett perfekt sätt att sysselsätta sig på en grå och regnig dag. Jag försöker få lite inspiration till hallen och för att få lite ordning på Helges grejer. Jag tror att jag kommit på några bra lösningar.




Så här blev det i alla fall med korgarna från Handed by. En korg till varje barn att lägga vantar och mössa i.


Oj, furufärgen är verkligen inte vacker. Det syns ännu tydligare på fotot. Men här får Helge plats med sina saker. Jag tänker måla den svart. Antingen så får den fungera som en förlängd del av kortsidan eller kanske på motsatt vägg som en bänk att sitta vid när man tar av och på skorna.

Fars dag

Min far


Mina barns far

Fars dag - ett komersiellt påhitt, eller? Jag vet faktiskt inte och jag tycker inte heller att det spelar någon roll egentligen. Oavsett om det är ett sätt att kränga lite extra skjortor, slipsar, strumpor och allt vad det må vara som far (inte) önskar sig. Jag tycker att själva poängen med farsdag är att bli uppmärksammad och få lite extra uppskattning från de sina. Hos oss handlar det inte så mycket om att köpa de traditionella presenterna eller stora saker. Det är de små gesterna som räknas, att få sova extra länge på morgonen, ett fint kort gjort av barnen, lite tårta och kanske ett litet paket. I år hade Patrik ett förslag på present, en rakhyvel ville han ha. Rakapparaten ger inte samma resultat (säger han som kan gå med stubb lite nu och då). Så en "rakare" (som Hektor kallar det) blev det, jag och Hektor valde med omsorg. Hoppas att den blir bra! Min far hade jag gärna haft på middag idag (och så även min kära mor) det är så synd att det geografiska avståndet ska vara så stort. Men idag firar jag både min far och barnens far. Två män som jag är lyckligt lottad att ha i mitt och barnens liv! Tack för att ni finns!

Lek och lär

Xylofon är ett underskattat instrument.

Helge har fått påfyllning i sin leksakslåda. Lyckan är total, både hos Helge och hos bröderna. Tänk att vissa saker kan vara så roliga typ sju är senare, en bultbräda, knopppussel och träinstrument. Det roliga är att de båda storebröderna mer än gärna leker med sin lillebror och hans leksaker. Det gör att Helge lär sig fortare. För vad är väl roligare än att leka med storebröderna? Men leksakslådorna svämmar över vi behöver bättre förvaring. Jakten fortsätter....


Musik är roligt!

Lördagens middag...

stod jag för. Och för första gången på länge tyckte jag att det var roligt att laga mat. "Men du har ju lagat så goda middagar den senaste tiden" var Patriks kontring när jag berättade det. Vardagsmat i alla ära men jag tycker inte alltid att det är roligt att laga. Jag vill laga så mycket som möjligt från grunden. Men tidspress och en kinkig bebis kan få allt att falla. Men visst har fantasin varit lite bättre den senaste veckan. Supergoda laxburgare med mandelpotatismos, en kyckling thaigryta och kvällens lövbiffrulader med ungsrostade grönsaker, broccoli och sås...mmmm.... så gott!

Önska, önska

Julen närmar sig med stormsteg. Butikerna har börjat förbereda sig inför julrushen. Och så även vi. Barnen satte sig och påbörjade sina önskelistor igår. Hugo fick ihop ett A4 papper med önskningar. En bra lista med realistiska önskningar förutom den sista önskningen, en guldtacka (äkta!)). Hektor hade svårare att önska sig. Men som den omtänksamme bror han är önskade han sig polkagrisar som han kunde bjuda Hugo på. Och en film han kunde se på tillsammans med Helge.

Helge gillar också

Det som fanns kvar av chokladbollen efter Helges framfart.

chokladbollar. Det hade blivit över lite chokladbollar från Hektors Halloweenfest. Hugo och Hektor fick ta varsin efter mellanmålet. Hektor råkade tappa skålen och efter en stund utbrast Hektor "titta Helge äter på en chokladboll!". Och mycket riktigt, Helge satt nöjd och åt små försiktiga tuggor av en chokladboll som hamnat på golvet. Ibland har man tur... Oftast ligger det lite smörgåsrån på golvet eller någon brödbit. Dessa brukar också slinka ner i den lilla magen men chokladbollen var nog snäppet godare :)

Happy Halloween

Halloweendukningen. Hugo har vikt servetterna och Hektor fixat resten.

Då var kvällens Halloweenfest över. Spänningen har släppt och lugnet råder. Dagen har ägnats åt förberedelser inför festen. Det har dukats, dekorerats och pysslats. Alltifrån servettvikning till att iscensätta små stilleben. Allt för att få den perfekta läskiga looken inför festen. Halloween är verkligen årets höjdpunkt för Hugo, vilken tur han hade som fick fira den dubbelt i år! I morgon är det Hektors tur att ha fest.


Stilleben tillverkat av Hektor. Det pågår tydligen en kamp mellan ormarna.


Helge var också med på festen.


Det serverades avhuggna fingrar, köttben och larver till middag. Till dessert blev det små spöken!

Helge 10 månader

Det börjar bli en vana, att vara på resande fot när Helge inleder en ny månad av sitt liv. Denna gång befann vi oss i München. I München har Helge myst med sina kusiner. Maja ville ofta gosa med honom. Lika ofta fick vi bända loss Helges händer från lilla Majas hår. Men trots hårda tag från Helges sida fortsatte Maja gosa och konstaterade glatt "nu drog Helge inte så hårt i mitt hår". Cornelia ville adoptera honom och Felix servade med nappen, för då är bebisar tysta.

Vid 10 månaders ålder:

• är Helge ganska "mammig".
• använder han alla sina fyra tänder, både under- och efter måltiderna.
  
• "snuttar" max en gång per natt och sover bättre.
• tycker om "jagalekar" och att låta oss smaka på skeden, nappen och kexet han håller i handen.
• älskar musik, frågar man honom om musiken är bra börjar han gunga med.
• tycker om att lyssna på sagor. Kommer ofta med en bok och sitter förväntansfull bredvid när man börjar läsa. Uthålligheten är dock inte så stor.

Familjen Annorlunda

Fem av sex kusiner sitter på muren utanför huset.

När "Familjen Annorlunda" visades satt jag bänkad framför tv:n. Absolut inte det mest kvalitativa tv-programmet man kan se men ganska fascinerande att se hur man får ihop vardagen med åtta till tio barn. Det kan vara nog så svårt med tre ibland... I München har vi under en vecka provat på storfamiljslivet. Vi har varit sex barn och fyra vuxna i ett radhus på 120 kvm... Hur det har gått? Riktigt bra! Det har varit en intensiv vecka från morgon till kväll. Det har varit skratt, bus, bråk, tårar, gnäll, omtanke, kramar, högt och lågt - i en salig röra, och det har varit toppen!

Nu blev ju inte resan riktigt som det var tänkt från början. Patrik kunde inte följa med så mamma tog hans plats istället. Jag är otroligt tacksam över att ha haft med henne som resesällskap. Men när man är ensam förälder så ligger ju det yttersta ansvaret på en själv, i alla situationer. Även då jag fått mycket hjälp så måste jag säga att jag är trött. Lite senare kvällar och alla tidiga morgnar toppat med intensiteten...

Veckan har bjudit på sol och temperaturer mellan 18-19 grader. Vi har hängt i parker, ätit på Biergarthen, firat Halloween, varit på stan och sett Fraukirchen och klockspelet i Rådhuset, shoppat och framför allt varit tillsammans. Jag kommer inte att skaffa tre barn till men att leva och bo tillsammans en vecka eller två tillsammans med kusinerna gör jag mer än gärna igen!


Hektor och Felix i parken. I parken fanns tre långa rutschkanor fast att rulla nedför slänterna var nästan ännu roligare!


Mommo pustar ut i parken.


Rådhuset med det fina klockspelet.



Maja, Martina och Hektor.


Maja och Hektor busar framför Rådhuset.


Djävulens fotavtryck i Fraukirche.


Coola killar på strassebahn.


Maja och Micke förbereder en pumpa inför kvällens Halloweenfest!


Bus eller godis, eller som man säger på tyska : süsses oder saures.