Hurra!

Choklad som man kan äta med gott samvete!


Sojan är verkligen beroendeframkallande och buljongen går att använda till allt!

Nu, äntligen har Renée Voltaires produkter landat på Ica i Mariefred! Jag är lyrisk. Helt suveräna, ekologiska produkter. jag är beroende av sojan.... Köpte med mig hampachoklad med sesamfrön när jag var och handlade idag. Mums!

På andra plats...

...kommer jag. Det är bara att gilla läget!

I dag när Hektor och Patrik skulle åka iväg för att ta dos nummer två av influensavaccinet så önskade jag Hektor lycka till och talade om för honom att jag älskar honom.
"Jag älskar dig med. Och Helge. Fast mest Helge!" svarade Hektor. Ja, det går faktiskt inte att ta miste på hur mycket han älskar sin lillebror, han pratar, kelar, tröstar och hjälper till med allt ifrån att hämta nappar till gosedjur åt sin fina lillebror.


På fösta plats: Helge...


Mamma kommer på delad andra plats...

I dag blir det en slappardag då vi knappt sovit en blund i natt. Det beror inte enbart på en glupsk Helge som ätit sig igenom natten. Nej, medan Helge ätit har storebror Hugo gjort sig av med maten. Jag vaknade till vid tio-tiden av att Hugo ropade att han hade kräkts. Var? Jo, i sängen. Bort med alla sängkläder, in med Hugo på toaletten där kaskadspyorna aldrig ville ta slut. Tre sådana race till innan natten var slut. Stackars liten!!! Han är helt slut idag, ont i hela kroppen och i huvudet. Nu ligger han nedbäddad i soffan och tittar på tv. Jag tvättar för fullt både sängkläder och mina händer. Det är bara jag och Helge som ännu inte drabbats. Hoppas att vi klarar oss undan...

Snö, massor av snö...

Vilken fantastisk dag! Solen har visat sig och det var precis så där lagom kallt ute. Jag och Hektor tog oss ut och skottade lite (det behövdes verkligen, Katrin tog sig inte fram till ytterdörren när hon var förbi i morse). Vi hade lite olika teknik. Jag skottade undan för att bana väg fram till ytterdörren. Hektor ville gräva tunnlar och skottade ner snö där jag precis röjt undan. Efter lite övertalning gick han med på att gräva tunnlar på baksidan. Mycket bättre! Helge vaknade till och jag var tvungen att gå in. Hektor stannade kvar ute. Efter en stund hör jag hur han ropar. Ibland får han för sig att dörren är låst och ropar att han vill komma in. "Han märker väl att dörren är öppen" tänkte jag där jag satt och ammade Helge. Men Hektor fortsatte att ropa. Jag steg upp ur soffan och då jag såg att han satt fast, i snön! Jag la ner Helge i vagnen och kastade mig ut för att rädda min nödställde son. Men när jag kom fram skrattade han och sa att han satt fast men grävt sig loss! Känns som om vi skulle bo på betydligt nordligare breddgrader.


Hektor gräver tunnlar!


Katrin var över och lämnade detta fina set med kläder till Helge.
Tack så mycket familjen Lindahl!

Annars har vi klarat oss ganska bra här hemma idag. Vi fortsätter med "äckelmedicinen", den smakar äckligt, luktar äckligt och var äckligt dyr ("627 kr, ja den var visst så dyr", sa apotekstanten när jag hämtade ut medicinen). Hektor och jag har haft en lugn dag, förutom snöröjningen, med mycket sagoläsning i sängen. För vad passar väl bättre än att kombinera amningsstunderna med lite läsning? Och Hugo, stora killen, har varit på sitt första skoldisco. Han är på ingång snart, ska bli spännande att få höra hur han haft det!

Det kom två brev med posten...

Helge fick brev från mormor och morfar - tack, tack säger Helge.


Brev från mina elever!

...ett till Helge och ett till mig. I Helges paket fanns små fina vårkläder från mormor och morfar. Han har tur, han behöver inte bara ärva av storebröderna ;) Faktum är, trots gammel-morfars uttalande, att det inte finns så mycket kvar att ärva. En del kläder har vi sålt och annat har helt enkelt skänkts bort eller slängts. Bara de allra finaste bebiskläderna har blivit kvar. Fast att ärva är något fint, tycker Hektor . Han är riktigt stolt över de kläder eller leksaker han har fått efter Hugo. Hoppas att Helge kommer att känna på samma sätt!

I det andra brevet var det fina brev och teckningar från mina gamla elever. Breven blev en liten guldkant på min lite jobbiga dag med start av ännu en penicillinbehandling för både mig och Helge. För vem tycker inte att det är roligt att läsa att man är världens bästa fröken och snällast i hela "Sverjet". Och när en nioåring skriver "Hej Angelica du har varit den bästa fröken jag någonsin haft. Tack för att du kom så mår jag bättre än någonsin." då är tårarna inte långt borta! Barnen tycker också att det är lika roligt varje gång att höra vad mina elever skriver och se vad de har ritat.

Here we go again

Morgonen rivstartades. Jag hade tänkt gå upp klockan halv sju tillsammans med resten av familjen eftersom att jag och Helge skulle till BVC klockan halv nio. Men av någon anledning blev jag kvar i sängen till halv åtta! Ingen större fara skedd, om det inte vore för Helge som vaknade och ville ha mat igen... Jag lyckades i alla fall göra mig iordning, Patrik löste av mig här hemma (Hektor är hemma och är sjuk) och vi åkte iväg, lite sena. Sen var även Beatrice på BVC så det var ingen större fara.

Helge vägdes och mättes. Nu ligger han på 4340 gram och är 53 cm lång - han följer kurvan föredömligt! Men det visade sig tyvärr att han hade torsk, så nu väntar ännu en behandling med antibiotika för Helges del...Suck. Och Helge som redan är så dålig i magen efter min senaste kur. Men hellre bli av med svampen på en gång än att hålla på och dutta med vishyvatten som hon först föreslog. En odling gjordes också av bröstmjölken, visar det sig att även den innehåller svamp så blir det ytterligare en behandling för mig. Håller tummarna att allt blir bra snart!

Helge- en rik liten man

Hektor med gammel-morfar Johannes som Hugo fått sitt mellannamn efter.

"Jag har en ny morfar och en gammal morfar" brukade Hektor säga innan han riktigt förstått det här med morfar och gammel-morfar, dvs min morfar. Nu pratas det enbart om gammel-morfar och det här med ny och gammal har lagts åt sidan. Men det är roligt att han omnämns titt som tätt då vi inte har någon regelbunden kontakt.

På lördag fyller min morfar 85 år. Hektor har ritat en teckning till honom som vi ska skicka, Hugo ritar nog en han med. Och varma strumpor ska vi köpa med. Och gammel-morfar tänker på dem också, även om det är av lite mer praktisk karaktär...

Här om dagen hade han tänkt till ordentligt. "Helge kommer att bli en rik man" sa han till min mamma. Hon undrade hur han tänkte då. "Jo, Hugo och Hektor har ju så mycket kläder och saker så om han kan ärva det kan Angelica spara hela hans barnbidrag." Voilá - vi har en blivande miljardär!

Andra sidan av myntet....

Nu har jag gjort det! Det som aldrig skulle ske på MIN blogg. Nämligen att bara spegla en sida av verkligheten. Det är så lätt att fastna i det positiva när man befinner sig i det och lyfta just det. Men nu blir det ändring. Dags att spegla det som är mindre bra också!

Det är verkligen så att ett lugn infunnit sig här hemma allt sedan vår lille Helge kom. Familjen känns komplett som om det var förutbestämt att vi skulle vara fem. Men det är kanske inte så konstigt att det var lite upp och ner innan han kom, vår lille prins. Allt har sina förklaringar...

Jag mådde inte så bra under slutet av graviditeten. Jag hade ont, orkade inte så mycket och var helt enkelt inte samma mamma. Hugo som är så känslig kände naturligtvis på sig förändringarna och hans utspel och utbrott kom som ett (eller flera) brev på posten strax innan jul. När allt började normaliseras det vill säga när Helge kom så kom också lugnet. Även om normaliteten inte är den samma som tidigare så har jag kommit tillbaka, en mamma som orkar! Men det är ingen "Bullerbyidyll" vi lever i. Här låter det, vi har ju tre killar :) Det är högt och lågt, kärlek och krig men det är livet! Även då jag vissa dagar känner mig trött och sliten så älskar jag det här livet, jag skulle inte byta bort mot någonting!

Första veckan avklarad!

Titta jag gymmar!

Många säger att den största omställningen är att gå från ett barn till två. Tvåbarnskaoset har man ju läst om men sedan verkar det vara en allmän uppfattning att trean bara "hänger på". Här råder väl inget kaos direkt, snarare har det blivit en harmoni här hemma, men jag är inte heller beredd att hålla med i ovanstående formulering...

Visst är det så att Helge får anpassa sig efter de andras behov. Att ligga och amma den lille och samtidigt höra "Mamma, jag har bajsat och jag är färdig. Kom och torka!" Det tillhör inte direkt drömscenariot men då får den lille snällt släppa taget och vänta en liten stund...Eller de lite inrutade lämning -och hämtningssituationerna. Men Helge är en egen liten individ med egna behov (mest mat -och sömn än så länge) och jag vill att han ska få sin tid också. Så visst är det en stor omställning från att vara en tvåbarnsmamma till att bli en trebarnsmamma. Det är ett pussel att få ihop allt.

Som tur är lämnar Patrik Hugo på morgnarna. Jag lämnar Hektor på dagis vid nio-tiden. det känns otroligt lyxigt att kunna ta det lugnt på morgnarna, både hemma och väl på dagis. Det är självklart att jag stannar och gör "startfart" på gungan innan jag lämnar min nu så stora kille på dagis eller kolla in honom och kompisarna när de åker rutchkana! Efter jag lämnat Hektor har jag tagit en promenad med Helge i vagnen. Ibland tillsammans med Eva och Axel, ibland själv. Skönt att äntligen kunna röra sig utan att få ont, eller där ljög jag lite, ont har jag faktiskt fått. Fast en positiv värk, nämligen träningsvärk! Det kan jag stå ut med. Sedan har det varit lite egentid med Helge här hemma, den tiden går mest åt att amma, amma och amma. Den lille mannen är en riktig "snuttkille". Men trots det så läker jag ihop och amningen börjar kännas bättre.


Vi pysslar, här med play doo deg. Grön ville Hektor ha!

Vid halvtre-tiden packar vi ihop oss i bilen för att åka och hämta Hugo i skolan. När vi kommit hem flyttar jag över Helge i vagnen och går för att hämta Hektor på dagis. Ibland stannar vi ute en stund. Ibland går vi in. Helge brukar kunna sova en stund i vagnen och jag får lite egentid med de stora killarna. Vi kan läsa, "dega", se en film eller bara vara.


Kalas för de stora killarna...


...och för de små killarna och tjejerna!

I helgen har vi klarat av de båda barnens kalas. Hugo hade "disco" med kiosk där barnen fick handla chips, popcorn, ostbågar, godis och läsk. De dansade till Lordi, allt efter födelsedagsbarnets önskemål. Hektor hade traditionellt firande med tårtor, bullar, kakor och chokladbollar och det hela avslutades med fiskdamm! Båda killarna var mycket nöjda och föräldrarna en aning trötta... I morgon börjar en ny vecka!

Tre förlossningar, tre berättelser...

Efter varje förlossning har jag skrivit ner min egen förlossningsberättelse, detta för att man så lätt och fort glömmer. Jag tycker att alla mina förlossningar har varit fantastiska, att jag varit med om något stort. Och att jag fått något ännu större efter det, tre fina barn. "Att få barn är som att leva med hjärtat utanpå kroppen" sa min svägerska när Hugo föddes. Och visst är det så, all kärlek, all oro man känner som förälder försvinner aldrig oavsett hur små eller stora barnen är. Här kommer mina berättelser!


Hugo och hans kompisar är målade och redo inför rockkonserten!


En liten prins är född!


På BB, redo att sova.


Stolta storebröder hälsar lillebror välkommen!

Helge

Söndag den 3:e

I dag är det dagen D, idag infaller det magiska datumet, datumet som kan innebära såväl + som - 14 dagar. Men som ändå är så lätt att stirra sig blind på.Hugo kom åtta dagar för tidigt och Hektor en dag senare än beräknat. Att utifrån det göra någon slags uträkning för när den lille ska komma känns ganska hopplöst.

Jag vaknar med molande värk i magen, ingenting ovanligt, det har varit så under en tid nu. Men kanske är det ändå en indikation på att något är på gång. Ytterligare ett sådant tecken får jag när jag ser att slemproppen gått. Men tydligen är det samma sak med slemproppen som med det utsatta datumet. "Det kan gå upp till en vecka efter slemproppen gått innan förlossningen startar" läser jag på nätet. Inget att hänga upp sig på med andra ord. Jag och Hektor inleder morgonen med att titta på Bolibompa tillsammans Sedan blir det frukost. På eftermiddagen bjuder Hugo hem två kompisar. De har bestämt sig för att ha en rockkonsert och vill att jag ansiktsmålar dem för att få rätt effekt. Så det målas och det rockas. Det är full aktivitet! Jag svänger ihop en saffranssockerkaka och mina föräldrar kommer förbi och fikar och tittar på rockkonserten.

Vid halv fem-tiden landar vi i soffan, det är då jag känner att de kommer. Värkarna. Inte så intensiva men efter att ha klockat lite för mig själv ser jag att de kommer hyfsat regelbundet, ungefär var 10:e minut. När mina föräldrar ska åka förvarnar jag lite i förbigående att det kanske kan vara så att vi ringer dem ikväll/natt. Men det visar sig att det inte kommer att dröja så länge. Redan klockan 17.00 börjar värkarna bli mer intensiva. Patrik får klocka och vi bestämmer oss för att ringa förlossningen. Vi får komma in, men tillägger de, du får vara beredd på att vara uppe och gå lite...

I bilen tilltar värkarna. Nu kommer de var 5:e minut och varar i ca. 2 minuter. Vi kommer in och får gå in i ett undersökningsrum där ett CTG görs. Bebisens hjärtljud tickar på och Patrik håller koll på kurvan som mäter värkarna. Efter ungefär 15 minuter blir det ännu mera intensiva värkar. "Oj, nytt rekord. Du är uppe i 12 nu". "Nu bytte den skala" kommenterar Patrik. Det är ungefär då, jag känner att det inte går att ligga på rygg med band och "knappar" på magen längre. Patrik ringer på klockan och personal kommer. Jag är öppen 6 cm och vi blir flyttade till en förlossningssal.

Jag får lustgas på en gång. Den är inställd på 50/50. Det lindrar något men efter en stund ber jag att få öka på. Inställningen hamnar på 70/30 och topparna på värkarna mildras. Jag ligger på sidan, precis som jag gjort de båda andra gångerna. Det känns tryggt och barnmorskan uppmuntrar mitt val av ställning då man tenderar att spricka minimalt i det läget.

Vid tio i åtta börjar värkarna ändra karaktär. Jag tar bort lustgasmasken och den första krystvärken kommer. Men den är inte så stark att jag börjar ta i. Nu gör det riktigt ont. "Aj, aj, aj" hör jag mig själv jämra. Jag kommer inte ihåg att de andra förlossningarna gjorde så fruktansvärt ont. Barnmorskan har tidigare pratat om att vi kanske skulle sticka hål på fosterhinnan för att snabba på förlossningen lite. Någonstans i bakgrunden hör jag hur hon ställer frågan och jag bekräftar.Klart fostervatten avgår och nu vill hon ha upp mig i sittande ställning.Hon förklarar att det kommer att hjälpa barnet att rotera och komma ännu längre ner. Helst vill jag bara fortsätta ligga på sidan men jag sätter mig i upprätt ställning. Det är riktigt jobbigt, trycket är obeskrivbart. I bakgrunden hör jag instruktionerna "Hakan mot bröstet, ta i nu, pressa nedåt" Jag har så ont att det är svårt att ta in allt de säger. Jag får ta lustgas mellan krystvärkarna. Jag spänner hela kroppen, jag har jättesvårt att slappna av då det gör så fruktansvärt ont. Men så, kommer nästa krystvärk och jag hör "Bra, håll igen lite nu..." Och så det befriande "ploppet" och barnet glider ut. Det finns inte ord att beskriva den känslan. Det är så stort. I skrivande stund skulle jag redan nu kunna göra om det (fast vi inte ska ha fler barn). Från att ha varit totalt fokuserad och innesluten i mig själv slår jag upp ögonen och kan samtala med barnmorskan. Jag får också förklaringen till varför det gjort så ont. Bebisen valde att komma ut i vidöppen hjässbjudning det vill säga med huvudet uppvänt. Hon berättar också att en annan tredjegångsföderska födde sitt barn på samma sätt men med en annan utgång. Hon hade krystvärkar i två timmar och sedan fick de ta barnet med sugklocka. Jag är tacksam över att det gick så bra! Kroppen som varit fylld av smärta är helt befriad och den lille får komma upp i famnen. Han är så liten,ljuvlig och doftar så gott. Jag blir sydd med ett stygn. Därefter blir vi lämnade ensamma med vårt lilla knyte. Han söker sig till bröstet direkt. Vi ringer och berättar för dem där hemma att lillebror har kommit. Hugo är jätteuppspelt och stolt på rösten. Nästan direkt frågar han "snälla mamma, kan bebisen få heta Helge?". Vi har ju inget namn ännu så vi säger att vi ska fundera på saken.Vi får in den traditionella brickan med smörgåsar och cider. Det smakar gott, vi har ju inte ens ätit någon middag.

Då vi har mina föräldrar hos de stora killarna så har även Patrik möjlighet att stanna på BB över natten. Det finns inga platser på BB men däremot på BB+. Där finns ingen personal så kravet att få ligga där är att man fött barn tidigare och att det inte har varit några komplikationer under förlossningen. Vi kvalade in och Patrik kan stanna. Det känns skönt!

Jag får duscha och sedan blir jag skjutsad i rullstol genom kulvertar till BB+. Klockan 01.00 äter vi köttbullar och potatis. Sedan väntar vår allra första natt med vår tredje son. Han känns redan så självklar! Han har en alldeles egen plats i våra hjärtan. Jag somnar lyssnandes på hans små korta andetag, en textrad far igenom mitt huvud "Jag vet att du sover. Känner värmen från din hud. Bara lukten gör mig svag. Men jag vågar inte väcka dig nu." Kents "Utan dina andetag" så vacker, den texten får avsluta min förlossningsberättelse...

Jag vet att du sover
Känner värmen från din hud
Bara lukten gör mig svag
Men jag vågar inte väcka dig nu

Jag skulle ge dig
Allting du pekar på
Men bara när du inte hör
Vågar jag säga så

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och genomskinlig grå blir jag
Utan dina andetag

Min klocka har stannat
Under dina ögonlock
Fladdrar drömmarna förbi
Inuti är du fjäderlätt och vit

Och utan ett ljud
Mitt hjärta i din hand
Har jag tappat bort mitt språk
Det fastnar i ditt hår

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
När du inte ser på
Och färglös som en tår blir jag
Utan dina andetag

Jag kan inte ens gå
Utan din luft i mina lungor
Jag kan inte ens stå
Om du inte ser på
Och genomskinlig grå
Vad vore jag
Utan dina andetag

Vad vore jag
Utan dina andetag





Hektor och jag.

Hektor

Söndag den 15/1-2006

Efter att ha väntat i nästan en veckas tid på att den lille krabaten i magen ska komma ut
(vi räknade med att han skulle vara lite tidigare) vaknar jag en dag efter utsatt datum med
en molande värk i magen. Klockan är 03.00. Jag går upp på toaletten och får för mig att det
måste vara trosorna som trycker mot magen. Ner med troskanten och tillbaka i sängen.
Vid halv fem vaknar jag igen, den molande värken har blivit mer lik vanliga värkar. Jag går
upp och duschar och börjar ta tid på värkarna. De kommer ungefär var femte minut och är
ca. 45 sek. långa. De är inte så intensiva så jag är fortfarande ganska lugn. Jag går och väcker
Patrik så att vi ska vara redo om det sätter igång på riktigt. Värkarna håller inte i sig i fem
minuters intervallet men känns mer intensiva. Vid halv sex ringer vi in till SÖS och förvarnar
om att vi är på väg. Vi är välkomna in. Skönt! Vi äter lite frukost och ringer sedan till Frida som
lovat att passa Hugo. Klockan sju är hon på plats och vi är redo att åka. Jag kan inte riktigt
förstå att det är dags, tänk om det är falskt alarm ? Jag får en hel del värkar i bilen och måste '
sitta kvar en liten stund när vi kommit fram till förlossningen. Vi möts upp av en sköterska
och får sitta ner en liten stund. Vi får sedan gå in i "vårt" rum, CTG:t sätts runt magen och allt
är bra med bebisen. När CTG:t plockats bort görs en kontroll för att se hur öppen jag är, sju cm.
Inte så mycket kvar... Värkarna blir kraftigare och jag ligger på sidan och möter varje värk så
gott det går. Efter ett tag vill jag ha lustgas. Jag lyckas använda lustgasen på ett bra sätt allt som
oftast försvinner "topparna" på värken. Krystvärkarna kommer men ännu har inte vattnet gått.
Det trycker på rejält och till slut brister "ballongen" som legat framför huvudet. Tack vare
vattenblåsan är jag nu helt öppen. Jag börjar att krysta. Det går bra och jag känner hur
huvudet gluttar ut. Efter värken glider huvudet tillbaka. Barnmorskan ber mig att andas med
korta andetag och hålla kvar vid nästa krystvärk. Jag andas med korta andetag och sedan vill
hon att jag ska ta ny luft och krysta en gång till. Jag känner hur huvudet trycker på, och
plötsligt glider hela bebisen ut! Det är konstigt all smärta är som bortblåst! Bebisen skriker
och navelsträngen klipps av av Patrik. Vår lille kille får komma upp till mig alldeles go, rosig
och fin. En liten kämpe!



Första mamma kontakten

Hugo

Fredag den 10 januari

Jag vaknade på morgonen med en molande värk i magen."Jaha, nu har förvärkarna kommit igång", var min första tanke. Jag berättade det för Patrik och vi trodde båda två att det här skulle hålla på en vecka eller så med tanke på vårt första beräknade datum.

Jag åt min frukost i lugn och ro, därefter gick jag och la mig för att vila. Vid 12-tiden började värkarna komma lite mer regelbundet, ungefär var 30:e minut. Det kändes annorlunda, mer intensiv smärta en kortare stund.

Värkarna trappades upp allt eftersom. Jag försökte med att duscha för att se om värkarna skulle avta. Det gjorde de inte! Vid 15-tiden var det nästan outhärdligt när värkarna kom, jag kastade mig ur sängen, låg på knä, vankade av och an i lägenheten. Ingenting hjälpte.

Jag ringde till Patrik, nu ville jag inte vara ensam längre. Patrik kom hem vid 15.30-tiden . Han lagade till pasta så att vi båda skulle ham energi när det väl var dags. Jag rörde knappt min portion, värkarna var mycket kraftiga.

Patrik ringde till SÖS och förklarade läget, värkar var 5:e minut som varade i 60 sek. Vi var välkomna, skönt!

Taxiresan till sjukhuset var inte rolig,men tur är att sjukhuset är nära. Vi blev inskrivna och fick ett eget rum. Där gjordes ett CTG på mig och vi blev lämnade ensamma för en stund. Bebisen mådde bra och hjärtljuden låg på 130 slag per minut.

Vår barnmorska gjorde en undersökning på mig, det visade sig att jag redan var öppen 7 cm! Jag låg till en början i sängen, men barnmorskan ville ha mig upprätt. Detta resulterade i att jag hängde i en gåstol och satt på en gummiboll för att klara mig genom värkarna. Efter ytterligare en tid blev jag erbjuden lustgas. Vilken känsla! Topparna på värkarna försvann och tillvaron blev drägligare.

Den första krystvärken fick jag i masken. Efter den ville jag upp i sängen igen. Jag låg på sidan, Patrik höll i mitt högra ben och jag krystade och skrek.

Barnmorskan talade om för oss att huvudet syntes några krystvärkar senare. "Är huvudet redan framme" undrade jag. Jag förstod ingenting, så fort kunde det väl inte ha gått? Nej, det var bara huvudet som gluttade fram. Patrik fick titta efter och vid nästa krystning fick jag känna på huvudet. Vilken känsla!

En brännande smärta i underlivet och huvudet var ute. Det gjorde riktigt ont och min smärta skrek jag rakt ut. Jag kände sedan hur resten av kroppen var på väg ut. Barnmorskan hjälpte till och drog.

Plötsligt kände jag hur kroppen gled ut. Patrik tittade efter vem som kommit ut, "det blev en pojke" hörde jag honom säga. Vår son lyftes upp på min mage. All smärta var som bortblåst, den lille var så ljuvlig. Vi blev lämnade för oss själva en stund. Vi tre, en familj! Vi njöt av vår lille son, räknade fingrar och tår och var obeskrivligt lyckliga.

Vi blev bjudna på fika och "fusk" champagne, vi var riktigt hungriga båda två. Efter att ha duschat och bytt till rena kläder skjutsades vi upp till BB. Vi fick ett familjerum där vi lade oss tillrätta. Jag ammade vår lille son för första gången och han låg hos mig hela natten. Jag sov inte en blund utan låg bara och betraktade vår lilla guldklimp, världens finaste! Patrik sussade i sängen bredvid, det var bara honom jag saknade bredvid oss. I övrigt var allting alldeles, alldeles, alldeles underbart!

Badkillar

Hugo efter första badet....


Hektor...


...och Helge.

Den här söta bodyn fick Helge i present. Till den fick han även ett par coola jeans och ett par tossor. Perfekt att möta våren i. Tack fam Jirénius!


I går hade vi besök av familjen Jirénius. Det var jättetrevligt att ses, extra roligt var att Hugo och Emelie fann varandra direkt. Det visade sig att de gillar i princip samma saker, musik, pyssel och att spela. De höll sig mest på Hugos rum så vi såg knappt röken av dem under kvällen. Till och med glassen ville de äta uppe :) Hektor blev blyg i vanlig ordning, dessutom var han jättetrött så han var som en duracellkanin innan han slocknade i soffan.

Det är så enkelt att umgås med Chatto och Andreas! Patrik jobbar tillsammans med Andreas vi har träffats allihopa vid två tillfällen tidigare. Det har varit middagar med respektive ordnat av företaget Patrik och Andreas jobbar på. Ändå känns det som att träffa gamla goda vänner, tänk att det kan kännas så med vissa människor! Det blev en jättetrevlig kväll med lasagne till middag och massor av prat.

Bäst i test!

Nappförsök nummer två lyckades!

I går firade vi Hektors 4 årsdag på morgonen. Han blev jätteglad över alla sina presenter.Hugo blev också glad över presenterna, de har nämligen haft rockkonsert med Hektors nya elgitarr och hans mikrofonstativ. Lordi och Michael Jackson som gått varmt här hemma, det känns nästan som att tonåringar i huset ;)

På eftermiddagen åkte vi en sväng till Tuna Park. Vi behövde byta lite kläder och uträtta några ärenden. Det blev ingen lugn shopping. Vi fick inleda den i amningsrummet och avsluta den på samma ställe. Däremellan var Helge allmänt missnöjd... Svettiga och med nästan allt fixat åkte vi hemmåt. Patrik fick lämna av oss hemma och åka vidare och handla lite till middagen. Det blev även en tur till apoteket för att se om deras nappar skulle passa Helge bättre i smaken än de förra. Dem vägrade han ta. Varken Hugo eller Hektor har haft napp trots att vi försökt även med dem. Inte så ihärdigt när de inte tagit nappen har vi lagt den åt sidan. Men den här gången tänkte vi inte ge upp så lätt! Och tänk, så fort han fick nappen i munnen började han att suga på den! Vilken befrielse, nu kan jag få vila lite när den lille mannen vill tutta. Nu begränsar vi oss till varannan timmes amning.

4 åringen!

Bordet är dukat...


En spänd och förväntansfull kille väntar på att få öppna paket!
När Hektor vaknade berättade han stolt för Helge att det var hans födelsedag idag
och att han kunde få vara med och se när han öppnade sina paket. Tyvärr sov den lille
mannen då det var paketöppning...


Oj, vad många paket!


Pennskrinet, från Hugo, fyllt med pennor, sax , linjaler och sudd var den bästa presenten! Och gitarren från mormor och morfar förstås! Fina kläder fick han av farmor, "dem ska jag ha idag" sa Hektor.

Premiärtur i vagnen!

Hektor kör premiärkör Helge i vagnen. Jag fick hejda honom lite, det gick lite väl fort ibland.



Under rundan passade vi även på att dela ut Hugos och Hektors kalasinbjudningar.

En glad kille med gosse Bramha i ena handen och den nygjorda lejonpärlplattan i den andra.


"Bullar är godare än godis" konstaterade Hektor när vi var på väg till Anna.


Vinterlandskap.


Framme!


Öppet, vilken tur!


Världens godaste bullar!


Även om viljan finns och en stor portion envishet så är det ändå ingen garanti att det fungerar. Jag har verkligen gjort mitt yttersta för att slippa genomlida allt vad det innebär med såriga bröstvårtor. Och visst har jag klarat mig bra, förvånansvärt bra. Men det höll inte till slut. Med en liten kille som gärna äter varje timme eller i bästa fall varannan timme så kom de. Inte så stora utan mer som skavsår. Men tillräckligt för att bakterier skulle leta sig in och ställa till med en infektion...Ingrid från bvc kunde bara genom att se bröstet avgöra att jag behövde en penicillinkur. Redan efter första tabletten tyckte jag att både ömheten och rodnaden lade sig. Skönt! Att Helge äter mest hela tiden och faktiskt får i sig något visade sig när han lades på vågen. Han har ökat bra i vikt från 3540 g på återbesöket på Södertälje Sjukhus till 3840 g! Mormor tycker att han redan börjar få dubbelhakor :)

Idag har jag känt mig bättre, så pass mycket att jag åkte iväg och handlade på förmiddagen. Senare på eftermiddagen gick jag även och hämtade Hektor på dagis. Det var en mycket glad och nöjd kille jag hämtade. När jag föreslog att vi skulle gå upp till "Annas Hembageri" och köpa bullar blev han ännu gladare! Det är så mysigt att få "rå om" ett barn i taget. Så härligt att få höra om dagens stora och små händelser som hänt under Hektors dag på dagis. Han pratar och funderar så mycket. Vi köpte hem bullar som vi mumsade i oss hemma tillsammans med Hugo och Patrik.

Kvällen har varit lugn, Hektor somnade tidigt. Han kunde knappt hålla sig vaken under godnattsagan. Helge har sovit ganska mycket och vi har pysslat inbjudningskort tillsammans med Hugo. Nu börjar Helge låta, dags för lite mat tror jag...

39,7

graders feber vaknade jag med i går morse. Inte roligt alls. Jag trodde bara att jag var trött efter nattens amningar och låg kvar i sängen medan Patrik gjorde frukost och förberedde barnen inför skola och förskola. Men någon riktig ork ville inte infinna sig, tung i huvudet och torr i munnen var dryck det enda jag ville ha. Fast Patrik försökte locka med frukost . Patrik assisterade, kom med nyponsoppa, juice och saft i glas med sugrör så att jag kunde ligga och dricka.

Jag blev liggande i sängen hela dagen. Orsaken till febern visade sig vara en rejäl mjölkstockning. Idag är jag feberfri och Ingrid från bvc kommer på hembesök, hon skulle ta med sig utrustning för att kunna se om det finns bakterier i bröstet. Annars är allt lugnt här hemma. Hugo kände sig inte riktigt bra i morse så han fick stanna hemma idag. Nu sitter han och pysslar en vikingaby och verkar inte särskilt sjuk. Han kanske känner efter lite extra nu när han vet att både jag och Patrik är hemma...

Rackartyg och filmprat

Nybadad Helge.


Helge ligger hos pappa.


Hugo och Hektor tittar på "Prinsen av Egypten"

Morgonen har varit intensiv. Vi har hunnit se Michal Jackson konsert med olika klädombyten och massor av moves. Hektor har klistrat och pysslat i en aktivitetsbok. Med stor noggrannhet och precision klistrade han in alla klistermärken rätt. Han har dessutom blivit jätteduktig på att höra första ljudet i ord. Han klistrade katter, papegojor, pingviner och många andra djur. Då passade jag på att fråga hur tex. papegoja låter i början. "PPP. "P" svarade Hektor då. Att sedan pingvin och pappa låter likadant i början var något han konstaterade efter en stund.

Helge har sovit hela morgonen. Han gjorde sig påmind vid halv tio-tiden och ville ha mat. Efter maten bytte vi blöja och jag bad Patrik hämta några bomullspads för att tvätta naveln. När navelstumpen tvättades passade Helge på att lätta på trycket lite. Vi torkade av honom och jag lyfte den lille nakenfisen från skötbordet. Då kom nästa laddning, kräks och bajs. Det var bara att stå stilla och låta honom bli klar. Därefter blev det dags att bada för första gången. Lite läskigt, tyckte Helge. Hektor kommenterade det hela med att säga "Vilket rackartyg Helge gjorde!"

Nu sitter Helge nybadad och tittar på slalom med Patrik. Hugo och Hektor sitter och tittar på Hugos nya film "Prinsen av Egypten". Hektor sitter och pratar sönder filmen medan Hugo (otroligt) tålmodigt svarar på alla hans frågor. "Var det hans mamma?" "Tog det lång tid för dom att bygga (pyramiderna)? "Vem skulle ha dom då?" "Han, bara Mose, Hugo" "Mose hade dödat honom, var han ledsen då?" Och så håller det på, de kan vara rätt så söta bröderna!

7 åringen

Hugo somnade tidigt och vaknade tidigt. Klockan 05.00 slog han upp sina blå och ville bli firad. Vi lyckades få honom att ligga och läsa en stund. När det var dags för frukost var det en hungrig kille som högg in på chokladflingorna.


Hektor vaknade också tidigt.


Hugo blev jätteglad över sina presenter. Det var blandad kompott; Michael Jackson cd, faktabok om Egypten, jeans, två filmer och en skrivare.


"Men vad är det här??? En skrivare!!!" Hugo har länge önskat sig en egen skrivare så att han kan skriva ut målarbilder och faktatexter från nätet.

Förberedelser...

...inför morgondagens födelsedagsfirande. Hugo fyller 7 år imorgon! Tänk vad tiden går fort. Här står han och "jammar" med elgitarren han fick i förskott av mig och Patrik. Egentligen skulle han ha fått en akustisk gitarr till att börja med men pappahjärtat kunde inte stå emot sonens önskan om denna knallrosa gitarr. Födelsedagsbarnet somnade för ovanlighetens skull tidigt ikväll. Han ville att det skulle bli den 10:e så fort som möjligt.


Patrik och Helge var inte till så mycket hjälp med förberedelserna. Nåja, jag kunde i alla fall fixa utan att amma den lille killen. Han har legat vid bröstet hela kvällen.


Bordet dukades och paket slogs in.


Lite små fix återstår imorgon men det känns skönt att lite redan är på plats.
Snart kan firandet börja!

Sova, äta, sova, äta, sova...

Helge och jag myser i soffan.


"Vad fin du är i de här kläderna" sa Hektor och pussade Helge ljudligt på hjässan.

Tänk vad fort man glömmer. Glömmer hur spädbarnstiden faktiskt var.Hur mycket sover egentligen en liten nyfödd och hur mycket äter de? Svar: hela tiden!

Visst är det annorlunda den här gången mot för hur det var när Hugo föddes. Då var ju allt så nytt. Jag kommer ihåg hur jag grät och ville tillbaka till BB när vi väl kommit hem. På BB var allt så välorganiserat med mat och mellanmål, en snäll sköterska som tittade in och såg att Hugo låg rätt vid bröstet. Tryggt och skönt. För att lugna ner mig åkte Patrik och handlade efter en lång lista och lovade att det skulle bli lika bra som på BB. Nyponsoppa stod med på den listan och fortfarande är det något jag vill ha hemma när jag är inne i den första intensiva amningsperioden. Helst Provivas men även andra märken går bra...

Men så gick det som det gick med Hugos amning. Han hade ett litet gap vilket gjorde att han mer eller mindre gnagde på mina bröst. Resultatet var blödande sår som inte ville läka. Han, precis som de andra två, ville äta konstant! Efter kontinuerliga besök på SÖS ammningsmotagning läkte så småningom såren. Då var Hugo 11 veckor. Jag kommer ihåg det eftersom att vi åkte till Gran Canaria i samma veva och jag kunde amma smärtfritt, till och med bland folk (det var otroligt påfrestande att lägga till Hugo vid bröstet, då han ofta fick fel tag och jag fick börja om igen. Många tårar fälldes av både mor och son).Bara ett litet, litet sår var kvar men det försvann under veckan vi var där nere.

Hektors amning var lite strulig de två första veckorna och sedan flöt den på. Den här gången har jag bestämt mig för att slippa allt vad sår heter. Jag är jättenoga med att Helge ska få rätt tag från början. Stasar det går jag och mjölkar ur lite innan Helge får ta bröstet, allt för att slippa de eländiga såren. Det har varit ganska tufft att komma igång, lite sömn mycket amning. Men det är så värt det! Jag njuter av varje sekund med Helge. Att få känna hans doft, höra hans små andetag, han är så liten men så självklar. Älskade lilla knyte, vad jag älskar dig!