Vår lilla stora kille

Vår lilla kille håller på att bli stor. Snart är det två (!) år sedan han kom till oss. Orden fortsätter att komma och ibland blir det fyra ord efter varandra "Mamma sjunga Elktro Pop". Bröderna är naturligtvis en stor inspirationskälla och frågar man Helge vem som är hans kompis så svarar han alltid "Hekå" utan att tveka. Han pratar om böcker vi läser, till favoriterna hör just nu "Fia och djuren", "Knacka på" och "Fordonsboken". Att bygga hus och torn med duploklossar är en annan favoritsysselsättning. Bilar i alla dess former går också hem, att stoppa dem i fickan eller bära med sig dem i väskor är också roligt.

I dag när jag hämtade Helge på förskolan så tryckte han på sin leksakskatt för att få den att jama. Knappen är inte helt lätt att träffa rätt på och inget ljud uppstod. Då tittade Helge på mig och sa konstaterande "battei lut". Han har koll :)

Ventilera

Ska jag eller ska jag inte? Fortsätta eller avsluta? Tankarna snurrar för fullt och inte enbart kring bloggen. Det har varit en omställning att börja jobba, det förstod jag redan innan jag klev ur min lilla bubbla. Men det är svårt att få ihop allt. Allt som man vill. Allt som man måste. Allt som man borde. Och allt som man redan skulle ha gjort... Men allvarligt, hur gör man? Sänk kraven på jobbet svarar vissa. Sänk kraven på matlagning och städning säger andra. Jaha, och när man gjort det. Rusat ifrån jobbet klockan tre minuter över halvfyra för att snabbt som attan hämta ett barn från fritids och två från förskolan för att försöka vara hemma i hyfsat rimlig tid. Vi är ändå inte hemma förrän ungefär en timme senare. Det tar tid att hämta tre barn och det måste det få göra. Ta sig tid att gå in i klassrummet (som visar sig vara låst och vi får jaga rätt på någon som kan öppna det) tid att titta på snurrorna Hektor byggt eller titta på handavtrycket som Helge gjort. Och ändå så kan jag känna att jag är lite stressad för jag vet att middagen snart måste stå på bordet och helst vill jag servera något som är vällagat. Ibland blir det torsk i äggsås, ibland blir det falukorv... Man kan inte lyckas varje dag. Men till saken hör att jag faktiskt försöker sänka kraven men ändå känner jag den där klumpen som hänger sig kvar. Att aldrig känna sig riktigt nöjd, riktigt klar, riktigt bra. Hur gör man? Ett tråkigt inlägg som kanske ändå fungerar som en slags ventil. Ja, bloggen får nog vara kvar ett tag till.

Det börjar falla på plats...

Läggdags. Lite uppe i varv efter dagens alla intryck. Samma harang som kvällen innan. "Sana, Sussi, Pappa. He-då! (vinkar med handen) Pappa jobbe." Ja, så är det. Helge är med Sandra och Sussie på förskolan. Han vinkar till pappa som åker till jobbet. Orden blir en hjälp att bearbeta separationen, att bli lämnad och känna trygghet med nya vuxna. Det börjar falla på plats.

Vad finns i mommos väska?

Det är inte lätt att få ihop det. Vissa perioder är de här varje dag, flera gånger om dagen till och med. För att sedan lysa med sin frånvaro, rent fysiskt i alla fall. Men även då Helge pratar om mommo och moppa som mest är de är här och precis efter de har åkt så nämner han dem lite då och då. Det kan vara att han vill ringa dem, eller så visar han hur moppa "hejar" eller så pratar han om innehållet i mommos väska. För det har han full koll på. Vad finns då i väskan?

-Diddi! (godis, läs:Pim Pim askar)

Min bror och jag...

Älskade lilla unge, vad jag är stolt över dig! Ditt hjärta är så stort. Och är det någon du älskar och bryr dig om så är det din lillebror. Så har det alltid varit, redan från första stund.

Att börja på förskolan har varit en stor omställning för Helge. Men du gör det lättare för honom. Din kärlek och omtanke gör mig varm. Jag ser dig på håll när jag ska hämta er. Hur du hjälper din lillebror upp för stegen på rutschkanan. Hur du pratar och uppmuntrar, lite lillgammalt ibland. Hur du böjer dig fram för att lyssna på vad han säger. Hur du tar hans hand i din där ni går på dagisgården. När det är dags för ditt mellanmål och ni ska skiljas åt blir han ledsen. Då tar du med honom och delar med dig av din smörgås. Älskade Hektor - tack för att just du är du!

Mitt hjärta blöder

Jag har gjort det förr. Två gånger för att vara exakt. Första gången var hemsk. Andra gången gick det lite bättre. Och nu , nu borde det gå hur bra som helst. Jag pratar inskolning. Med allt vad det innebär. Glädje, kompisar, ökat livsutrymme, avsked, tårar, osäkerhet, längtan. Det är lika svårt för mig som för Helge att genomgå den här processen. Mitt hjärta blöder, jag kämpar mot instinkten att bara ta med mig honom hem, strunta i allt och bara vara hemma med honom. Och ändå är det inte jag som har tagit de tyngsta bitarna, de där jobbiga lämningarna. Dem har Patrik tagit. Men vetskapen om att han är ledsen är fruktansvärd. Men det här är något vi måste gå igenom. Det blir bra till slut. Den första inskolningen, som kändes så jobbig, blev också den absolut bästa. Tänker fortfarande med värme på världens finaste Anette, Aili och Sara på Årstaliden, Hugo kunde inte fått en bättre start! Hoppas att vi får uppleva det igen.

Dagens fynd...

...en svart skinnjacka för bara 419 Kr. Ett riktigt kap. Det lönar sig att använda sina kuponger, tack Lindex!

Premiär * 2

Premiär # 1.

Premiärtur med nya sittvagnen och Helge var så här glad! Det blev en Brio Race. Tredje gången gillt. Vi har varit nöjda med de tidigare vagnarna men nu kändes det som om det verkligen hänt något på utvecklingsfronten. Vagnen har fått utökat viloläge, en mer ombonad känsla vid både huvudändan (i form av en kudde) och fotändan (ett helt fotstöd med tygöverdrag). Vagnen kändes dessutom lättare i både fjädringen och chassit. Helge var mer än nöjd. Han fick ju se allt först :) Det var så mycket att titta på att han somnade nästan en hel timme senare än han brukar.

Premiär # 2

Kräftskiva med familjen. Festen vi skulle åkt på blev inställd på grund av sjukdom. Men vi slog på stort och hade hattarna på, åtminstone jag och Patrik ;)

Pytt i panna och drakeldsvärd

Det bubblar ur Helge hela tiden, det är sällan tyst här hemma. Allt vi säger upprepar han och fler och fler ord sätts ihop till två ords meningar. Poppulärt just nu är "mamma/pappa vet du?"och "akta dej". Det tidigare m-m -andet när han svarat jakande på en fråga har bytts ut mot ett klart och tydligt "ja-h". Humor har han också, när Patrik frågade honom om han ätit pytt i panna på dagis så svarade Helge "näe", tog sig för pannan och sa "dä panna", och skrattade gott.

I går skulle Hektor se hur många lego ninjago-ord Helge behärskade. Det gick bra. Riktigt bra. Så bra att han på slutet provade sig på ett långt och svårt ord. Men pedagogisk som han är delade han upp det.

-Helge kan du säga drake?

-Dake.

-Bra, kan du säga eld?

-El.

-Kan du säga svärd?

-Väd.

-Vad bra Helge, nu kan du säga drakeldsvärd! Säg det!

-Näe!!!

Tydligen blev det lite för svårt trots ett bra upplägg :) Och där tog lektionen slut.

Redo

Prinsarna

"Mamma, har du åkt? Jag måste krama dig en gång till innan du åker. Jag vill vinka i dörren också. Mamma, maamaaaa, är du kvar?" Så höll Hektor på i måndags innan jag åkte till jobbet. Ett tydligt tecken på att det var dags att lämna hemmet :) På måndag börjar Helges inskolning och jag tror att den kommer att gå bra. Men än så länge är de hemma med Patrik. En bra mjukstart för mig att bara kunna fokusera på jobbet, slippa tänka på lämningar och hämtningar. Och det känns bra. Att vara tillbaka bland mina kollegor, att planera inför hösten tillsammans med mina små ettagluttare. Jag är redo!

Blivande dagiskille

Sommarlov

Minnesmoument över Ansgar på Birka.

Det är lite knöligt att ta sig fram med vagn på Birka...

Dagarna går, ibland lite väl fort. Vi har varit på Birka och Häljarö med båten. En liten minisemester med bad, fiske och lek. Birka har blivit ett måste, denna fantasieggande ön med massor av historia. Att pricka in marknaden är ett plus, det gjorde vi även den här gången men tyvärr missade vi den stora kampen. Häljarö blev nästa stopp. En mysig liten hamn med badplats, lekplats och minigolfbana. Grillplatsen fanns bara ett stenkast ifrån hamnen och perfekt att sitta och äta vid. Båtlivet är verkligen mysigt. Jag gillar att laga mat under lite primitiva förhållanden (det smakar oftast så mycket bättre ute dessutom!), att äta på papperstallrikar, upptäcka nya platser, sitta ute på kvällen efter fiske och bad med en kofta på i den lite kyliga sommarkvällen, somna med en bunt barn - lite huller om buller med solvarmt hår som doftar sjö och sand.

Efter att ha varit ute till sjöss i några dagar bestämde vi oss för att åka in till SKHLM och Heron City för lite shopping och lek. Det blev en omväg förbi Hötorget också då ett par skor fanns där som jag väldigt, väldigt gärna ville ha. Tyvärr blev de inte riktigt så bra som jag hoppats då ena bandet runt foten var kortare runt om på ena skon. Ett annat problem uppstod med det skrivbord vi sett ut till Hektor. Det fanns inte kvar i lager i Skärholmen. Men allt löste sig till slut. I Eskilstuna fanns Hektors skrivbord, skorna byttes till ett par andra och ett besök hos familjen Jirenius blev av.

Skattjakt

Grå, mulen dag. Städat på förmiddagen men sen då? Hektor ville att jag skulle göra en skattkarta åt honom. Jag skissade ihop en karta, gömde två kolor och sedan var skattjakten i full gång. "Gör en till karta mamma!" bad Hektor. Javisst, men den här gången blir det en skatt vi ska cykla till. Killarna var genast med på noterna. Jag gjorde ytterligare en karta, Patrik hade inte en susning om vart vi skulle. Till saken hör att han är bra på att läsa och rita kartor. Jag kan varken eller. Men det fiffiga är att det spelar mindre roll för barnen. Det är spänningen med kartan, skatten som väntar och hela äventyret dit som räknas. Och kartan var till stor hjälp för Hektor för att "uppskatta" hur långt det var kvar när det kändes lite motigt. Han får trampa och trampa, stackaren. Han som inte har några växlar på sin cykel. Men 7 km blev det totalt. Är det någon som kan gissa vart kartan ledde? ;)

Gegge 18 månader

Vår prins börjar bli stor, på riktigt. Orden fortsätter att bubbla, abstraktioner förstår han till viss del (vem brukar sitta där?) och allt, allt som Hugo (Go-go) och Hektor (Gekke) gör, gör han. Direkt. Han har lyckats tjata (läs gnälla) sig till en alldeles egen Lego Ninjagofigur med snurra. Han bygger om den, tar loss delarna och sätter ihop den om och om igen. Hektor har för (o)vana att ta loss legogubbarnas huvuden med munnen. Helge ser och lär, tar ut nappen bara för att ta loss huvudet från gubben. Ut med huvudet och in med nappen. Hugo fick tatueringspennor idag. Helge som ritat så fint på pappret började helt plötsligt rita på sig själv. Jag antar att det inte kommer att sluta här. Har man två storebröder som idoler så har man :) Annars leker livet för Helge. Han trivs med att ha alla hemma runt omkring sig. Blir ledsen när någon går och räknar upp vilka som är i närheten. Älskar att plocka och äta bär från vårt lilla land. Tycker om att rita, dricka vatten ur glas, läsa, åka båt och djur.

Norrland i mitt hjärta

Det var så länge sedan jag uppdaterade så att jag nästan glömt bort hur man loggar in... Vi har varit i Norrland hos mommo och moffa, eller som Helge säger mommooo och mopp-aaa, där har vi firat min bror, hängt med kusinerna, varit i stugan i Haparanda och firat midsommar. En resa som vi uppskattat allihop, ingen hade någon direkt hemlängtan men precis som alltid så är det skönt att komma hem igen.

Födelsedagsbarnet in action. Temat för 40-års festen var "Man är inte äldre än man känner sig". Vi fick prova på diverse cirkuskonster...

Ballongdjuren var en succé bland barnen!

Fast Helge tyckte att de stooora Lego Ninjagofigurerna var bäst av allt! Vi behövde inte bekymra oss om var han var. Där Ninjago var, där var Helge.

I stugan hade vi lite otur med vädret de första dagarna, men i badtunnan gick det i alla fall att bada!

Mopp-aa och Gegge

När vädret blev bättre kunde vi sitta ute och äta frukost med havet kluckade bakom oss, hur ljuvligt?

Helge njöt av att kunna springa omkring i pyjamas på morgonen.

Lite trångt var det ju förstås med 12 personer men mysigt....

Kusiner

Samarbete på hög nivå :)

Strandlek

Donners grav målade jag och killarna.

Mitt fina Launi! Älskar stillheten, enkelheten, havsdoften - att bara vara. Tack mamma och pappa för alla gamla minnen och alla nya vi skapar tillsammans med våra barn!

Helges rum

Jag har ju lovat bilder på Helges rum. Jag letar efter inspiration och har efter ett ihop-plock rensat ut lite och funderar hur jag ska gå vidare. Det är långt ifrån klart, jag vill hålla ihop rummet färgmässigt, svart, vitt och rött. Men de pastelliga rummen är också fina. Helge älskar i alla fall sitt rum, färdigt eller ej!

Ett ögonblicksverk 2

Så blev det ett besök på akuten ändå. Helge klarade natten galant, svarade på mina kittlingar under foten och sov fram till klockan sju. Åt frukost, busade med Hektor sov sin förmiddagsvila i vagnen. Men efter vilan började han vingla omkring. Två steg fram och ett tillbaka. På väg in i möbler och sedan ville han mest vara i min famn. Jag ringde till vårdcentralen, där hade de inga tider idag så de hänvisade till Mälarsjukhuset. På telefonsvararen fick jag beskedet att jag skulle få en tid klockan 9.50, imorgon! Då ringde jag tillbaka till sjukvårdsupplysningen, de ringde i sin tur till akuten men när de inte svarade gav de mig rådet att åka in ändå. Väskan packad med kex, russin, riskakor, vatten, tuschpennor, papper och böcker, väntetiden på akuten kan bli lång. Och tre aktiva killar kan behöva aktiveras och fylla på sina energidepåer. Helge klarade sjukhusvistelsen hur bra som helst. Han fick en kanyl i armen, inga tårar. Och stolt över sitt "armband" var han också. "Bembem" sa han vilket betyder "Ben 10". Han somnade i min famn innan han fick lugnande och sedan genomgick han en hjärnröntgen. Jag var med honom hela tiden och tårarna rann utmed mina kinder när jag såg honom ligga där på britsen åkandes fram- och tillbaka genom portalen. Som tur var visade röntgen ingenting. Allt såg fint ut och den bristande balansen trodde läkaren hade med trötthet eller en kommande infektion att göra. På vägen hem mötte vi upp Patrik och åt middag på Mc Donalds. Aptiten var det inget fel på. När Helge ätit upp sin hamburgare högg han in på Hektors rester :)

Lyxproblem

Underbart!

Det kliar i fingrarna. Jag vill göra om i killarnas rum,vårt sovrum, köket, vardagsrummet - ja överallt! Men vi har sagt att vi tar det lite i taget, till hösten. Då ska Helge få en vägg och ett alldeles eget avskilt rum. Lite saker kommer nog att flyttas runt mellan killarnas rum. Ett problem jag tampas lite med är Sia möblerna. Hektor har den blåa piratserien, Helge den vita med musen. Hektor känns lite för stor för sina möbler men Helges rum hade jag tänkt skulle gå i svart/vitt. Måste försöka kombinera ihop det på något vis. Lyxproblem - ja visst!

Ett ögonblicksverk

Helt plötsligt händer det. Jag skulle vara effektiv, slipa och måla barnens utemöbler. Helge ville vara ute med mig. Jag satte honom i hans gunga och skulle bara torka bort lite slipdamm. Vänder mig från honom, pratar med honom - och så dunsen, skriket. Han ligger på marken, på rygg. Hur kunde det hända? Jag har så fruktansvärt dåligt samvete, känner mig som världens sämsta...Varför skulle jag ha så bråttom, varför kunde inte målningen väntat tills ikväll när barnen lagt sig? Efter kylning, kontroll av pupiller, öron och näsa och ett samtal med sjukvårdsrådgivningen känns det lite bättre. Helge är pigg och glad. I kväll/natt blir det väckning varje timme för att se att allt står rätt till. Min älskade lille prins!

Ninen

En liten hare, eller "Ninen" som Helge kallar den dyker upp hos oss dagligen. Sitter på gräsmattan och mumsar maskrosblad. Det går att komma ganska nära. Men inte riktigt så nära som Helge skulle vilja. Han står och håller pekfingret över munnen och försöker vara riktigt tyst samtidigt han blir exalterad över "Ninens" närvaro och bara vill "kappa" den. När han inte kan hålla sig längre och försöker göra slag i saken skuttar "Ninen" iväg. Men den kommer tillbaka. Den kanske är tam innan sommaren är slut?

Min Man

Mallorca 2008

Nio år som gifta idag.Vem hade kunnat ana det en kall decemberkväll för snart tretton år sedan. Jag, nybliven singel, utan en tanke på att binda mig följde med min bror på en julfest.Om jag ska vara ärlig så var jag inte så upplagd för fest just den kvällen. Men när vi kom in så stod Han där,i grå skjorta lite rufsigt hår och skrattade. "Han är från Göteborg" sa Micke."Göteborgaren" försvann i vimlet men några timmar senare stod han där igen. Jag gick fram till honom, ryckte lite i den gråa skjortärmen för att få hans uppmärksamhet. Det var där allt började. Singel var jag inte så länge till, efter några månaders pendlande mellan Göteborg och Stockholm flyttade Patrik in i min lilla etta på Lidingö. Den 8 juni 2002 i Enskede Kyrka sa vi ja till varandra. En stor dag med många känslor. Tårar rann på mina, Patriks och prästens kinder tagna av det stora, fina. Av att bli man och hustru. Nio år, flytt från Stockholm och tre barn senare blir jag fortfarande varm och glad av ditt skratt. Vilken tur att jag gick på julfesten, vilken tur att jag fann dig. Jag älskar dig! Therese sjöng för oss på vårt bröllop, och den här sången var/är till dig:

Min Man


Min man han kysser som ingen annan
Hans kyss är som vallmoblomman röd
Min man han skrattar som ingen annan
Hans leende gör mig varm och glad
Som vallmoblommans blad

han är min himmel och mitt hav
han är marken där jag går
han är luften när jag andas
för han hör vad ingen hör
och han ser vad ingen ser
min man

Min man han älskar som ingen annan
Hans lust är som vallmoblomman ren
Min man förstår mig som ingen annan
Han ser och han ger mig lugn och tröst
Som vallmofältens röst

Min man kan göra vad ingen kan
Hans tanke är fri och målet högt
Min man, så ärlig och så sann
Hans blick går igenom ben och märg
Som vallmoblommans färg

Tvåordsatser part two

Mamma, skooa! Sa Helge i morse där han satt och kämpade för att ta på sig sina sandaler.

Nationaldagen

6 juni - Sveriges Nationaldag. Känns inget speciellt men det måste ju firas. Så jag svängde ihop en tårta. Det är inte bara maken som bakar tårtor här hemma :)

Sitter i soffan och känner mig alldeles slut, ont i kroppen och i alla muskler. Och nej, jag har inte tränat. Råkade bara somna när jag nattade Hektor. Patrik var uppe och väckte mig, när han frågade om jag somnat till svarade jag "kanske lite grann", ingen självinsikt här inte... Dagen har vi tillbringat i Södertälje. Vi uträttade stora och små ärenden nere på stan. En ny Bayblade stod högt på Hektors lista då han tappat bort sin förra i Ekbacken. Stryka-på-lappar till alla håliga jeans, flip-flopsandaler till Hugo och skor till mig stod också på listan.

Jag hittade mina drömskor direkt när jag kom in på Scorette. De var jättefina, satt som en smäck men kanske inte de mest praktiska skorna. Inget man drar på sig och går till lekparken eller tar en promenad in till Mariefred i. Jag gick och höll dem medan jag spanade runt i butiken. Till slut valde jag ett par mer praktiska svarta sandaler och en canvassko i blått. Motvilligt ställde jag tillbaka skorna och betalade de båda andra. Tråkiga skoköp. De svarta behåller jag men de andra lämnar jag nog tillbaka. De bruna skorna med kilklacken... Dem kan jag inte riktigt släppa tanken på. Vi får se om de får flytta hem till mig eller inte, måste kolla min budget först.

Efter shoppingturen åkte vi till Torekällberget. Helge var i sitt ässe när han fick klappa alla djur. Hugo och Hektor likaså när de fick hoppa i höet och leka i "stallet". En härlig dag, helt rätt som blev så fel här hemma. Hektor krashade totalt, blev osams med sin kompis. Puttade och slogs och hamnade på sitt rum. Och mitt i den röran, hör jag mig själv säga att jag plockar bort hans Bayblade till dess att han kan uppföra sig. En konsekvens av hans beteende? Nej, det var ju inte den som utlöste allt detta. Men ibland, när det blir så fel och man inte riktigt orkar, kan de där okonsekventa påföljderna halka ur munnen. I alla fall på mig. Efter en stund, när han lugnat ner sig, kom han ner och vi kunde prata om allt som hänt innan. Att man inte får "ge igen" och vad "hata" egentligen betyder. Det här med att "ge igen" är något vi fått prata mycket om på senaste tiden. Vi uppmuntrar Hektor att tala om för personen i fråga vad som hänt och hur han upplever situationen ( vid retning, olyckshändelser och olika konflikter) men det tycks inte fastna. Hektor känner sig kränkt och ska ge tillbaka. Hur gör ni? Tips mottages tacksamt.

Första tvåordssatsen

I dag, 17 månader prick, sa han det. Två "ord" efter varandra: ihhhaa kappa dvs. hästen klappa. Helge satt och berättade om vad han gjort i dag och det var en stor händelse, så stor att man måste använda många ord :)

"Gulleprinsarna"

Jag och Helge var och hälsade på i min skola i tisdags. Vi träffade mina tidigare - och kommande elever. Och alla kollegor. Ett roligt besök. Helge trivdes bra bland barn och vuxna. Åt i matsalen med god aptit och lekte på skolgården. När vi skulle gå fick vi ett kärt avsked med pusssar och kramar "hej då mina gulleprinsar!" var det sista vi hörde innan vi stängde dörren efter oss.. Jag tycker att det ska bli jätteroligt att börja jobba till hösten. Det har jag visserligen känt länge men alltid med ett visst vemod, min lille lille prins ska börja på förskolan. Men på väg hem kände jag att nu är vi redo! Båda två. Redo för jobb och förskola.

Helge 17 månader

En månad kvar sedan är han ett och ett halvt år. En liten milstolpe i livet ;)18 månaderskontroll och vaccination. Men än så länge 17 månader. Fortfarande glad för det mesta. Livet leker. Orden bubblar fram, vissa förstår vi andra går oss förbi.

• Hektor är fortfarande den största idolen. Det Hektor gillar, gillar Helge. Det senaste är Ben 10. När signaturmelodin ljuder från tv:n sjunger Helge med (dändän) dansar gör han också.
• Älskar djur och vill klappa alla han ser, både live och i böcker.
• Säger att han får "tikka" i handen eller foten så fort han känner obehag av en smula eller en sticka.
• Säger till när han kissar (kssa) och ibland när han bajsat.
• Mmm-ar när han svarar på tilltal eller frågor.
• Vill klä på sig själv. Kämpar och kämpar. Ibland blir det rätt, ibland försöker han trä på sig tröjan på foten.
• Ord just nu: bil, boll, vovve, kappa (klappa), koo (sko), kakka (jacka), noo (snor) och nya dyker ständigt upp allt eftersom. I dag åt vi kikki (kyckling) den kunden man "doppa" i "bibbip" (ketchup).
• Sjunger och dansar mycket. I sångerna blir det valda delar han behärskar som tex. ja, ja i "bä, bä vita lamm" och "aldrig, aldrig" i Veronica Maggios "satan i gatan". Upprepningar är bra :)
• Vill helst vara ute hela tiden. Från morgon till kväll.
• Vänta är inte roligt, när vi börjar laga mat eller duka frukost vill Helge ha mat direkt! Och då duger varken russin eller kex, mat ska det vara!