Handens fem fingrar

En glad kille med gosse Bramha i ena handen och den nygjorda lejonpärlplattan i den andra.


"Bullar är godare än godis" konstaterade Hektor när vi var på väg till Anna.


Vinterlandskap.


Framme!


Öppet, vilken tur!


Världens godaste bullar!


Även om viljan finns och en stor portion envishet så är det ändå ingen garanti att det fungerar. Jag har verkligen gjort mitt yttersta för att slippa genomlida allt vad det innebär med såriga bröstvårtor. Och visst har jag klarat mig bra, förvånansvärt bra. Men det höll inte till slut. Med en liten kille som gärna äter varje timme eller i bästa fall varannan timme så kom de. Inte så stora utan mer som skavsår. Men tillräckligt för att bakterier skulle leta sig in och ställa till med en infektion...Ingrid från bvc kunde bara genom att se bröstet avgöra att jag behövde en penicillinkur. Redan efter första tabletten tyckte jag att både ömheten och rodnaden lade sig. Skönt! Att Helge äter mest hela tiden och faktiskt får i sig något visade sig när han lades på vågen. Han har ökat bra i vikt från 3540 g på återbesöket på Södertälje Sjukhus till 3840 g! Mormor tycker att han redan börjar få dubbelhakor :)

Idag har jag känt mig bättre, så pass mycket att jag åkte iväg och handlade på förmiddagen. Senare på eftermiddagen gick jag även och hämtade Hektor på dagis. Det var en mycket glad och nöjd kille jag hämtade. När jag föreslog att vi skulle gå upp till "Annas Hembageri" och köpa bullar blev han ännu gladare! Det är så mysigt att få "rå om" ett barn i taget. Så härligt att få höra om dagens stora och små händelser som hänt under Hektors dag på dagis. Han pratar och funderar så mycket. Vi köpte hem bullar som vi mumsade i oss hemma tillsammans med Hugo och Patrik.

Kvällen har varit lugn, Hektor somnade tidigt. Han kunde knappt hålla sig vaken under godnattsagan. Helge har sovit ganska mycket och vi har pysslat inbjudningskort tillsammans med Hugo. Nu börjar Helge låta, dags för lite mat tror jag...