Don´t try this at home

Skulle bara koka några nappar att ha med på resan. Samtidigt passar jag på att packa klart, natta Hektor och skriva ett inlägg på bloggen. Plötsligt känner jag en stickade lukt, den kommer ifrån köket. Napparna!!! Ur kastrullen väller en giftig, illaluktande, vit, tjock rök. Jag ropar på Patrik och tillsammans får vi ut kastrullen. Nu står alla fönster på vid gavel. Barnens dörrar är stängda och jag sitter ute bland alla mygg... Blä!

Glad Midsommar!

Binda kransar, sillunch, åka tuff-tuff tåget, midsommarfirande i Lottenlund, grilla, jordgubbar med grädde, goda vänner sällskap = lyckad midsommarafton!

Lata dagar

Precis som jag skrivit tidigare så har vi lagt i en lägre växel här hemma, semesterlunk-växeln. Det är så skönt att bara vara och försöka ta tillvara på tiden tillsammans. Samtidigt blir jag lite rädd att sommaren bara ska "försvinna" och får ett planeringsryck lite då och då. Patrik som tar dagen lite som den kommer fungerar som en bromskloss vilket är bra. Det är ju ofta de mer spontana aktiviteterna som blir mest lyckade. När man känner in vad man känner för just i stunden och vad som passar samtliga familjemedlemmar bäst. En kväll vid sjön, besök på Sagostigen eller båttur med övernattning i Strängnäs. Båtturen var en liten check inför den kommande lite längre turen ut i skärgården med Trosa i sikte. Vi ville se hur Helge skulle klara av båtresa och övernattning. Han klarade testet även då det var trångt i båten, lite syskongnabb och lite för lite täcken och filtar (det var riktigt kallt under natten). Nu laddar vi för midsommarfirandet imorgon och sedan åker jag, Hektor och Helge upp till Haparanda för att gå på morfars begravning.


En kväll vid sjön.


Sagostigen i Malmköping är en liten oas.


Grabbarna Grus i båten.


Så här nöjd var Helge under hela restaurangbesöket på "Thai Garden". God mat i mysig miljö. Killarna fyndade vackra armband för 10 Kr st. "Alltså jag fattar inte hur de kan vara så billiga. Jag skulle ta minst 50 Kr för ett sånt här fint armband" sa Hugo.


Frukost på båten.

En eftermiddag på Torekällberget

Nu har semesterkänslan verkligen infunnit sig. Dagarna flyter samman och vi har en ganska behaglig lunk här hemma. " Idag måste vi köpa lördagsgodis" sa Patrik vid frukosten i morse. "Men det är väl ändå måndag idag, eller?" kom det från oss andra. Lördag som måndag, spelar ju egentligen ingen roll när man är ledig. Vi åkte in till Torekällberget på eftermiddagen. En riktig oas i närheten av Södertälje centrum. Det är som Skansen fast i mycket mindre version, färre djur och mycket lugnare tempo. Barnen älskar att hoppa från höskullen och komma djuren riktigt, riktigt nära. Helge klappade en get för första gången i sitt 5 månader långa liv och blev så glad att han spratt till i hela kroppen. En riktigt mysig eftermiddag.


Bus-Helge


Hugo vilar lite.


Ett, två tre....


Glad kille!


Mmmmm, sa Helge när han klappade geten.


Hugo med sin nya kompis.


Hektor är lite avvaktande. "Den attackerar nog inte" sa han lite prövande...


Tittut!


Tuffa killar :)

Nu är den färdig!

Star Wars pussellbollen byggd av Hugo samt Cornelia, Pamela, Felix och Anton.

Hugo fick en pusselboll av Cornelia, Felix och Maja när de var här. Alla kusiner (nästan) var engagerade i bygget men sedan har den fått vila. I kväll tog vi tag i pusslandet och byggde klart bollen! Vi satt ute i den ljumma kvällen, jag och Hugo. När vi var färdiga ville ingen av oss gå in. Det blev lite badmintonspel istället. Sedan gick vi in och fortsatte spelandet. "Vem där" blev det. Nu sitter en nöjd Hugo bredvid mig, snart redo för sängen.

"Jag känner livet inom mig!"

I dag är allt på topp! Nattens vak känns långt borta. Potatismjölslagret börjar sina och kopporna håller på att både blekna och torka, kliar gör de fortfarande, det går åt rätt håll. Morgonen började med strålande solsken, jag och Hektor var överens - utefrukost på altanen! Är det någon som kan njuta av livets goda så är det Hektor (det har han nog efter Patrik) han är så okomplicerad och positiv för det mesta. När vi satt och åt, bara han och jag, så sa jag att jag tyckte att det var mysigt! "Ja, speciellt med mig va?" kom det ifrån Hektor. Mysigt med lite egentid, annars är ju Helge med för det mesta men det har ju Hektor inga problem med. Han tycker inte att det gör något om Helge dreglar på hans bästa bil eller ligger mitt i racingbanan. Det går att torka av och Helge blir ett hinder på bilbanan att köra ovanför. Men i morse var det bara Hektor och jag och det var - mysigt. Efter att ha lämnat Hektor på förskolan, han var inbjuden på picknick idag, drack jag och Patrik kaffe tillsammans och Helge fick sin gröt. Ett telefonsamtal senare och jag och Helge rullade iväg med vagnen ut på promenad med våra goda grannar. Jag är så glad över att det finns så många trevliga människor runt omkring oss! Hugo kvicknade till kring halv tolv, då låg vi och läste lite tillsammans och mös bara vi två! Att läsa högt för honom är verkligen något han uppskattar. Jag kan känna att det blir alldeles för lite högläsning nu när han läser så bra på egen hand. Men samtidigt är det så viktigt att få både och. Nu i sommar ska jag försöka läsa mer för honom! Nu sitter jag ute på altanen igen. Njuter av att vara ledig, solen och värmen, av min fina mysiga familj och alla som finns runt omkring oss. Tänk vad bra livet kan kännas! Eller som Astrid Lindgrens skulle ha sagt "Jag känner livet inom mig!"

Otäckt!

"Helge ser otäck ut, han är inte fin!" Det tyckte Hugo i eftermiddag när Helge ville gosa. "Eller, han ÄR fin. Men det SER otäckt ut med alla kopporna". Jag förstår hans reaktion, det ser faktiskt lite otäckt ut. Vi lider alla med sjuklingarna men kanske lite extra med Helge. Han är ju så liten och han har fått så många koppor. Bara på den pyttellilla snoppen är det säkert ett tiotal :( Hugo orkar nästan ingenting, vi räknar med att dippen varar idag och imorgon sedan borde de vara på bättringsvägen.

Mer röd än vit

När man inte tror att det är möjligt händer det ändå. I natt vaknade Helge och var alldeles rödflammig i hela huvudet. Stackaren han har fått så mycket koppor i huvud och ansikte samt i blöjregionen. "Man känner nästan inte igen Helge, fast man vet att det är han." sa Hektor när han såg sin lillebror i morse. Hugo har också fått bra mycket mer koppor men är fortfarande rätt ok, det har börjat klia men vi stryker på potatismjöl för glatta livet. En sval och skön lindring. Jag ska försöka få tag på Tavegyl under dagen också. Känns som om de båda andra inte klarar av klådan lika bra som Hektor, man är ju olika känslig. Nu väntar frukosten sedan blir det en cykeltur in till Mariefred tillsammans med Hektor.

Ännu mera prickar

Nu vet vi säkert. Hugo har inte haft vattkoppor utan vår vetskap. Anledningen till vår tvekan är att han varit utsatt för smitta vid så många tillfällen utan att han fått några vattkoppor. Vi har frustrerat konstaterat att han kanske har haft det, men kanske bara några enstaka koppor i huvudet utan att vi märkt det. Men nu vet vi. Han har inte haft det tidigare, han har fått det nu. Precis som Helge. Och precis i samband med vår Tysklandsresa. Jättetrist känns det men det är inte så mycket att göra, vi får försöka boka in en ny resa och hålla oss friska den gången. Skönt är i alla fall att de inte är så jättepåverkade av sjukdomen. Hugo har inte fått så många koppor än men har lite feber. Helge har fått massor av koppor men de verkar inte klia så mycket. Vi bjuder på smittan för de som vill i grannskapet, påtvingat samkväm. "Vill du krama Helge lite? Jaså inte det, men kanske klappa honom då? Peta lite, det kan du väl? Eller?" Vi får väl se hur många vi lyckas smitta. Hugo konstaterade att han kunde mysa med Helge eftersom att de båda är sjuka, ja han kan ju till och med gosa med hela familjen! Vilken tur!


Två prickiga killar. Hugo döljer sin koppa i ansiktet med handen. Det är lite känsligt...

Gapa stort!

"Tänk att jag kan så mycket om bebisar, mamma!" Det brukar Hektor säga lite då och då. Han trivs fortfarande i rollen som storebror och är till stor hjälp här hemma. Visst kan det bli lite för mycket ibland som när han tränger sig in i babygymet bredvid Helge och ska göra precis som Helge men för det mesta är han väldigt hjälpsam. Helge har börjat äta mer och mer. Så fort han sitter i sin matstol räknar han med att han också ska få något att stoppa i munnen. I går blev det gröt till frukost, potatis och palsternacka till lunch, en fruktis till mellanmål och gröt på kvällen. Däremellan ammas han som vanligt. Att få hjälpa till att mata Helge är roligt tycker Hektor. Han tar lite på skeden, stryker av mot tallrikskanten, ger den gapande Helge en sked och säger sedan, efter varje tugga "åh, vad gott det var Helge, jättegott va?!" Helge själv mumsar och låter väldigt nöjd "mmmmm"


Redo för nästa tugga!


Lite kladdigt blir det!

Födelsedag och skolavslutning

På avslutningen fick vi föräldrar ta del av vad barnen gjort under terminen genom att lyssna på deras berättelse. De läser bra allihopa och Alma var lite sträng när det gällde att forma bokstäverna rätt. Ett grupparbete om bondgården och ett studiebesök hann de också med under vårterminen. Hugo avslutade det hela med orden:

"Vi vill tacka alla lärare som hjälpt oss under terminen. Vi vill också tacka alla föräldrar som stöttat och hjälpt oss. Som ni ser har vi jobbat mycket under terminen och förtjänar ett långt och härligt sommarlov!"

Och visst har de förtjänat ett långt sommarlov! Det känns otroligt lyxigt att vi ska vara lediga, hela familjen, hela sommaren! Efter avslutningen i kyrkan åkte vi hem och firade sommarlovet och Patrik. Födelsedagspresenter och sommarpresenter! Alla var nöjda, Patrik fick ett medlemskap i Gripsholms GK, Hugo fick en stor duk och nya akrylfärger och en Iron Maiden film och Hektor fick en gunga. Glad sommar!

Pengar, pass och prickar?

Helge inspekterar sitt pass, han skulle gärna vilja stoppa det i munnen.

I dag var det dags för att göra ett EEG på Helge. I kallelsen vi fick stod det att vi skulle hålla honom vaken från tidig morgon så att han skulle kunna sova på plats. Hur lätt är det att hålla en trött bebis vaken? På hemmaplan ok, men i bilen... Det är omöjligt. Testet gick bra i alla fall. Han fick 12 elektroder fastkletade på huvudet och sedan en liten nätmössa ovanpå. Sedan var det bara att vänta. Helge fick in hela registret vilket innebar att han pendlade mellan att vara vaken och nöjd för att sedan bli lite lätt irriterad till att somna in och sova en stund. När testet var färdigt fick jag vandra genom kulvertar, uppför trappor och genom långa korridorer med en trött kille. Patrik och Hektor hämtade upp oss och vi åkte vidare till Strängnäs där vi hämtade Helges pass. Nu är vi redo att åka till Tyskland inga prickar i sikte på de två andra killarna än så länge...

Livet

I dag är det en sorglig dag. Vi tänker mycket på gammelmorfar och både Hugo och Hektor har funderat kring hans bortgång. "Livet boken" av Pernilla Stalfelt har vi läst flera gånger. Det är verkligen en bok som jag kan rekommendera om man vill prata om livets stora frågor med barn. De fantastiska bilderna tillsammans med texterna som är en blandning av både djupaste allvar och humor gör att jag har lika stor behållning av boken som barnen! Efter att vi läst boken tredje gången för dagen sa Hektor " Mamma vill du höra en bra sak och en dålig sak?" Det som är bra är att jag tycker så mycket om dig (åtföljt av en mysig barnkram. Varma armar, lite skrovliga efter alla dessa små koppor) och det tråkiga är att gammelmorfar har dött. Men han hade i alla fall levt ett bra liv!" En sådan fin sammanfattning! Nu ska vi tända ett ljus för gammelmorfar och tänka lite extra på honom. Hugo får väl uttala några svordomar som en ritual. Min morfar hade nämligen för vana att alltid fråga om hur det var med Hugo och om han lärt sig svära ännu. Till saken hör att Hugo nog kan några svordomar men skulle nog aldrig komma på tanken att använda dem. Men i kväll - jävlar anamma!

Morfar

Hektor med gammelmorfar.

Nu har han somnat in, min morfar. Efter en tids sjukdom orkade han inte längre. Han blev 85 år och kände sig nöjd med sitt liv. Men det känns sorgligt och tomt. Hugo och Hektor har varit medvetna om att gammelmorfar varit sjuk och de har pratat om att Helge måste få hinna träffa honom, nu blev det inte så. Livet ville annorlunda. Jag och Hektor har läst "Livet boken" nu på morgonen. För Hugo berättade vi inget, det tar vi sedan när han kommer hem. Min morfar var inte en så närvarande morförälder som min mamma och pappa är för mina barn. Men han var bra på sitt sätt. Jag minns somrarna hos honom i Leppikarri, det röda huset vid havet. Köttsoppan till lunch, Jaffa (typ Fanta fast på finska) att dricka och frostig vaniljglass på pinne. Jag minns promenaderna med Raja, den fina men lite väl överviktiga stövaren. Lunken, det hände inte så mycket men det var sommarlov. Vi åkte ut med båten och jag fick styra. Jag körde nästan ner en farledspinne och morfar hytte med näven, fast på ett snällt sätt. Vi åkte in till Haparanda med alla rutor nedvevade för att jag inte skulle börja må illa. Min morfar var en storrökare och jag har alltid haft lätt för att bli åksjuk. Jag började må illa ändå på den korta turen men vad gjorde väl det? Jag var med min morfar. Fina, fina morfar som nu äntligen, efter 40 år, får träffa min mormor igen. Ha det så bra, i Nangijala!

Majskrokar är najs!

Den lille mannen har återupptagit sitt intag av smakisar. Sedan i måndags äter han lite gröt både morgon och kväll. Och han gillar det! Mat är kul, Helge gapar stort, silar gröten lite fram och tillbaka, sväljer och vill ha mer. Extra roligt är det när vi smakar på maten och påtalar hur gott det är. Då skrattar han. Egentligen ska man ju ta en smak i taget i början. Men Patrik kom hem med majskrokar igår och naturligtvis fick han smaka det. Mums!

Prickar här, prickar där, prickar överallt!

Vattkoppor har gått en längre tid på Hektors förskola. Och nu har turen kommit till Hektor, eller ska man kalla det oturen? Det började med feber och några enstaka prickar igår. I dag har prickarna ökat i antal och febern stigit. Trots detta är han tapper, som alltid! Men visa sina prickar vill han inte och han hoppas innerligt att han ska kunna gå på kalas på söndag... Vi får väl se hur det artar sig. Och hur det blir med resterande familjemedlemmar. Och hur det påverkar vår Tysklandsresa?


Trots prickar och feber orkade Hektor med lite bollspel.


Helge kollade in storebröderna.