Stora tankar

Hektor matar Helge med kaka. "Ätta" låter det som om Helge säger när han smaskar i sig de små smulorna.


Lite smulor finns kanske kvar på fingrarna....


Fyra koppar senare och jag börjar känna mig normal igen. Huvudvärken har lättat och tröttheten börjar ge med sig. Tänk att man kan vara så beroende av kaffe. Det var igår jag upptäckte att kaffet var slut, igår efter en ganska intensiv dag, igår då Patrik var borta på kvällen. Att åka iväg för att köpa ett paket kaffe stod inte högst på min prioriteringslista igår kväll. I stället fick jag trösta två ledsna killar. Den ena som var ledsen över att det bara blev en kort godnattsaga (Helge vaknade till och det är svårt att läsa Pettson när han är med, koncentrationen är inte på topp) och den andra funderade över liv och död. "För tänk om något händer med Helge, tänk om han ramlar eller fastnar någonstans. Eller tänk om han dör. Tänk om han inte får leva ett långt liv. Då dör hellre jag". Det var bara att lägga allt åt sidan, hålla om och trösta. Prata om tankarna och känslorna och oron. Att när man älskar någon så känner man också oro över att något ska hända, det är normalt. Stora tankar och känslor svåra att förstå och hantera när man är sju år. Men efter att ha pratat en stund kändes det bättre och det gick att somna.

I morse kändes det som om jag aldrig riktigt vaknade till. Lämnade Hektor på förskolan och hade ambitionen att städa när jag kom hem. Men jag prioriterade mig istället. Jag lade mig för att vila i soffan. Vid tio-tiden började Helge röra sig i vagnen. Jag hämtade honom till soffan och där fortsatte vi sova tillsammans. Helge på min mage. Så mysigt!

Nu på eftermiddagen har vi fikat och Hektor och Helge har lekt tillsammans med leksaksspisen som jag bar ner. Det är så roligt att se hur de leker. Hektor anpassar hela tiden leken så att den ska passa Helge. "Jaha, du ville ha skärbrädan istället, varsågod!" Men han kan också förmana "Nej, nu får du snart inte ha porslin, Helge! Du får inte banka kopparna i golvet!" Själv är jag mer orolig för att Helge ska stoppa gafflarna för långt in i munnen så besticken plockar vi nog bort för stunden.