I blåbärsskogen

Idag har jag, Hektor och Helge varit ute i skogen och plockat blåbär. Eller, skog och skog. Det var en skog där tidigare, innan Jagbacken började att bearbeta marken. Kvar är nu stora sand- och grushögar och lite skogssnår lite här och var. Det ser verkligen dystert ut. Jag saknar vår skog. Men vi får vara glada att lite finns kvar i alla fall! För Hektor är det fortfarande stort. I skogen finns stora stenar, djupa gropar, murkna trädstammar och miljontals myror. "För hela skogen är ju som en stor myrstack för dem" som han sa där vi traskade runt. Och mysigt tyckte han att det var, trots myggorna som mer och mer enerverande surrade omkring våra huvuden. Men bunken full skulle vi plocka och överraska pappa och Hugo med en blåbärspaj! Nu var det ganska utplockat i de små snåren så jag styrde över pajbakningen till att baka en liten, liten sockerkaka med blåbär på toppen istället. Då behövs det inte så många bär och Hugo gillar det bättre. Hektor tyckte att det lät bra och jag kunde pusta ut. Jag bar Helge i Haglöfsbärstolen och den var inte särskilt ergonomisk eller lätt att bära i. Helge väger visserligen i runda slängar 9 kilo men man ska nog kunna bära bra mycket tyngre barn än så utan att känna som om axlarna är nere vid fotknölarna.

Hemma blev det lite fruktmellis ute på framsidan, legobygge inne och sedan bakning! Hektor smorde formen omsorgsfullt och strödde den med kokos. Sköljde blåbären och rensade bort barr och blad. Vispade ihop smeten och strödde på blåbären. I skrivande stund är kakan i ugnen. Det blev lite väl mycket smet i den lilla formen så redan nu har jag skrapat ugnen tre gånger då det rinner över kanterna. Det luktar lite bränt på grund av det som ramlat ut i ugnen men kakan ser god ut! Hektor sprang upp till Hugo och sa " Kakan är i ugnen, mamma ropar på oss när den är klar!" han är så stolt när han hjälper till med matlagning och bakning här hemma. Men kock det ska han inte bli :)