Helge med sin maraccas, lika kul att spela med hemma som på babysången!
Är det något jag skulle vilja kunna så är det att sjunga. Jag skulle inte behöva kunna sjunga särskilt bra ens, bara jag kunde sjunga. För det är inte något jag bara säger, jag KAN verkligen inte sjunga. Precis som somliga inte kan vissla, dansa eller simma. Men när jag berättar om min oförmåga tas jag sällan på allvar. Som om alla föds med sångröst och per automatik kan sjunga. Men trots min oförmåga så älskar jag att sjunga (och har alltid gjort det) men jag känner mig begränsad när jag sjunger bland folk jag inte känner eller om jag, ve och fasa, måste ta ton och leda en sång... Och det blir värre och värre med åren. Ändå traskar jag glatt iväg med Helge på babysång i Munkhagskyrkan på tisdagarna. Där sjunger jag med, inte så högt, men tillräckligt högt för att Helge ska höra min röst. För som Dagmar, som leder sången, en gång sa "era bebisar tycker att era röster är de vackraste som finns!" Och det är väl inte det sämsta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar