Syskonkärlek

Lyckligt lottad!

Jag har skrivit om det tidigare. Men jag gör det igen. Det är så fantastiskt att se syskonkärleken mellan storebröderna och Helge. Det finns ingen konkurrens, ingen svartsjuka - bara kärlek! Relationen till Helge är så olik relationen mellan Hugo och Hektor och kommer nog antagligen att så förbli. De kan leka hur bra som helst och plötsligt, helt utan förvarning blir de osams. Från att ha varit "bästa brorsorna" blir de som hund och katt. Men de vet att de alltid har varandra, finns där för varandra.

Jag ser att både Hugo och Hektor har vuxit och blivit mognare sedan Helge föddes. Hektor vill gärna hjälpa till och mata Helge, luktar på blöjan och konstaterar att Helge nog har bajsat, leker med honom, pratar och förklarar. Hugo tycker vare sig om blöjor eller barnmat, de bitarna överlåter han mer än gärna till Hektor. Men att bära sin bror, gosa med honom och bara fascineras över att han finns, här hos oss, gör han ofta.

Tänk vad mycket kärlek, uppmärksamhet, tid, uppmuntran, omtänksamhet, bus, stim och skoj Helge får. Han är lyckligt lottad, vilken tur att han fick så fina storebröder.



"Jag vill gosa med Helge" brukar Hugo säga på kvällarna.


Hektor ville se sin favoritfilm "Ice Age" tillsammans med Helge. Han satt och förklarade filmen för Helge och han satt faktiskt stilla en stund och tittade!


Hektor leker ofta med Helge. Det blir mycket skratt!