Småbarnsliv

I dagens DN skriver Lena Andersson ledaren med rubriken "Småbarnsliv eller liv". Hela ledaren verkar skriven i affekt. Kontentan av ledaren är att barnaalstrandet bör begränsas i Sverige. För vad är småbarnslivet egentligen värt? Överallt ser Andersson stressade småbarnsföräldrar som varken har tid eller (enligt Andersson) lust att leka med sina barn. Alla pratar om egentid och att bara vara. Barnafödandet verkar också bara tjäna ett syfte, nämligen att producera liv. När jag läste ledaren kände jag bara att jag inte kunde, eller ville hålla tyst. Jag säger inte att Andersson har fel och jag har rätt. Men våra åsikter är så långt ifrån varandras som man kan komma. Jag måste bara få lätta på locket lite. Och jag gör det helt och hållet utifrån mitt perspektiv, utan att använda pekpinnar eller moralisera.

Ledaren är intressant, för den väcker känslor och även tankar. Och det är kanske Anderssons syfte.

Varför skaffar vi då barn? Varför har jag skaffat barn, och tre dessutom? Småbarnslivet är verkligen ingen dans på rosor. Det kräver mycket. Tid, engagemang, villkorslös kärlek och ork. Att då och då få önska sig lite egentid (tid som man själv fogar över, bestämmer vad man vill göra på) är väl inte så farligt. Om 99,5 % av tiden handlar om att få sina älskade barn att växa upp till hyfsat trevliga, sociala, artiga, glada, hälsosamma, samhällsmedborgare. För vi finns där större delen av tiden, fixar frukost, lunch, mellanmål och middag. Ritar, cyklar, pysslar, skjutsar till kompisar eller aktiviteter, pratar, diskuterar, tröstar, sätter gränser, berömmer, uppmuntrar, läser och nattar. Inte för att vi måste utan för att vi vill. Vi har satt dem till världen för att vi längtade efter att få barn. För att få vara del av något större. Varje dag, hur jobbigt det än må ha varit, känner jag en stor tacksamhet över mina barn. Att jag får följa dem på deras resa genom livet, att få se världen med deras ögon. Det betyder allt!

Ny bloggare i familjen

Stora sonen går i mammas fotspår. Nu finns det ytterligare en "bloggare" i familjen. Hugo har länge velat skapa en egen blogg och vi ser det som ett sätt för honom att utveckla sitt skrivande på ett, för honom, lustfullt sätt. Det ska bli roligt att se vad han hittar på att skriva om! Kika gärna in hos honom: http://hugoadolfsson.blogspot.com

Liten tand, liten tandborste

Nu är den äntligen här! Helges första tand. Och har man fått en tand måste man ju såklart få en egen tandborste. Det fick Helge idag. Han ville aldrig sluta borsta (eller bita och suga) och protesterade högljutt när det var färdigborstat.

Sommarens sista dagar

Vi njuter av sommaren sista dagar. Idag blev det en båttur med picknick och fiske. Det passade bra att åka ut och fiska medan Hugo var i skolan. Han är inte särskilt uthållig och tycker att det är tråkigt att fiska. Hektor däremot älskar att fiska. Trycka på knappen, låta linan löpa ut, vippa lite på spöet och veva in. Om och om igen. Men tyvärr gav det inte någon utdelning idag. Ingen fisk ville nappa. Vi hoppas på bättre fiskelycka nästa gång. Hugo hämtade vi upp med båten efter skolan så han fick också njuta av fartvinden i håret och doften sol och vatten ännu en gång. Snart är det höst.

S vs M

Det märks att valet närmar sig. I förrgår kom Hugo hem med en lysande röd ballong och rött godispapper ihopskrynklat i jeansfickan. Idag bjöds det på pennor, godis och dekalknappar ifrån en liten blå bod mitt i Mariefred. Hugo har börjat fråga lite om politik och vad de olika partierna står för. Men det verkar inte vara själva partipolitiken som är det väsentliga för hans del. I kväll när han skulle sova och vi låg och pratade om dagen så konstaterade han att han minsann skulle rösta på Moderaterna. För de delade ut bättre saker och godare godis. Själv har jag lite svårt för de där godiset, har förätit mig en gång i tiden. Hur jag hamnade i politiken hade ingenting med godis att göra utan är en helt annan historia som jag får ta en annan gång.

Design à la IKEA

Den här lampan har jag gått och suktat efter en längre tid. Jag har sett den i ett av visningshusen en liten bit härifrån. Varje gång jag gått förbi har min blick dragits till fönstret för att skymta denna vackra skapelse. Lampan som jag trodde var en dyr designpinal men som visade sig komma från det stora varuhuset istället. Endast 1495 Kr, som hittat! Patrik, som annars brukar ha så god smak, gillade inte alls lampan så den fick inte följa med hem idag. Han behöver kanske bara vänja sig. Jag är såld!

och det blev....en liten power nap...

Helge med sin fina Hälge-haklapp som han fick av Linda idag.

...fast jag blev definitivt inte piggare efter en timmes sömn. Snarare tvärtom. Det får bli en tidig kväll istället. Nu sover alla barnen, Patrik och jag ska dricka lite kaffe och kanske vi ser en film ikväll. Glömde visa Helges present som han fick av Linda, Hektors fröken. Passande, eller hur?!

Myggor

Jag och Hektor har landat i soffan, filmen "Cars" går för miljonte gången och jag passar på att skriva lite. Vi sitter här, lite trötta och rejält myggbitna efter dagens aktiviteter. Det är helt sjukt mycket myggor nu. Det går nästan inte att vara ute än mindre att vädra här hemma. Vi ser nästan ut som om vi har vattkoppor igen... kanske inte riktigt men snudd på.

Idag började skolan för Hugo. Jag, Patrik, Hektor och Helge tog en cykel/promenad in till Mariefred. Hektor är väldigt fysisk och uthållig han klagade inte en enda gång under de två kilometerna han cyklade. Tempot han höll var inte heller det lugnaste :) Vi hade lite picknick nere i hamnen och sedan lekte Hektor en stund i lekparken. Det var viktigt att hela tiden hålla sig i rörelse annars hade man en svärm med myggor på sig. Vi promenerade lite inne i byn (vi gör det väldigt sällan och det finns massor av gränder jag aldrig satt min fot i) innan vi hämtade Hugo i skolan. Vi gick tillbaka in i byn, köpte glass och bänkpapper och tog tuffetåget hem.

Nu sover Hektor, jag har god lust att göra detsamma. Får se vad som vinner, sova eller städa toaletten på övervåningen.

Rutiner

Mina grabbar!

Sitter i soffan efter en långdragen nattning. Det som såg ut att bli en lätt match med en trött Helge vid 18.30 -tiden blev precis tvärtom. Det var ikväll rutinerna som trebarnsfamilj sattes på prov. Hugo var iväg på bokfest, han har varit med i "sommarboken" och ikväll var det avslutning för alla som deltagit. Patrik ställde sig och drillade köttbullar, det blev väl lite drygt hundra stycken, Hektor lekte med sina riddare och Helge slurkade i sig en flaska välling. Efter vällingen, lena armar runt min hals, små fingrar som söker sig till mitt hår, snurrar, drar. Andningen som blir tyngre och tyngre. Lyfter ner en sovande prins i spjälsängen, rör ihop brunsåsen medan Patrik hämtar Hugo. Middagen intogs med god aptit men när Hektor högg in på sin andra portion och Patrik gått upp för att natta Hugo (skolstart imorgon...) så vaknade Helge och ville inte komma till ro. Hektor fick sitta kvar själv, för vad gör man när då det finns fler barn än vuxna? Jag kommer så väl ihåg hur jag tidigare resonerade, två barn var det optimala. Då räcker man till, då finns det en famn, en som lyssnar, en som nattar - en till varje barn. Men nu är det inte så och allt som oftast fungerar det i alla fall, till och med då jag eller Patrik är själva med killarna. Ibland får någon eller något vänta, ibland kan man samköra och ibland kan man få en eller till och med två (!) föräldrar helt för sig själv om de båda andra bröderna somnat.

Rackarunge

Vi har fått en till liten rackarunge! Från att ha varit en vaken kille medveten om sin omgivning och med på det mesta har han medvetet börjat busa. Han plirar med ögonen och skrattar sitt lite inåtvända skratt (som om han drar in luft) och pruttar med den lilla tungan. Att leka vid maten är extra roligt. Då bankar han med handflatan i det lilla bordet åtföljt av harangen "dadadada", silar vatten så att det rinner långt ner på hakan, stolen och golvet. Det bildas små pölar under Helges stol. Men vad gör väl det, det lilla charmtrollet säger "tacktack" efter maten och hjärtat smälter ännu en gång.

Bad och överraskningar

Så här lycklig blev Helge över sin nya gåstol.

Vad gör man de sista dagarna på sommarlovet? Vi frågade Hugo och Hektor. Svaret blev "åka och bada". Vi packade ihop oss efter lunch, tog med fika och åkte till Vattenpalatset i Eskilstuna. Det var första gången jag var där, Hugo gick på simskola där i början av sommaren. Ett mysigt, lagom stort äventyrsbad med vågmaskin, rutschkanor och lite bubbel. Ett plus, för oss som är många och med en liten bebis, var att de hade gemensamt omklädningsrum. Ombytet skedde i bås eller, som vi valde, familjerum! På vägen hem köpte vi en gåstol till Helge, han blev riktigt överraskad när han kom hem och fick prova den! Ytterligare överraskningar väntade i brevlådan. Hugo och Hektor är grymma i frågesport, speciellt om det handlar om Vikingatiden. De vann nämligen tipspromenaden vi gick när vi var på Birka.


Priset i tipspromenaden på Birka, två fribiljetter!

Tillbaka till vardagen

Stora killen, snart börjar skolan igen.

Sitter vid ett tomt (nåja, på människor inte frukostattiraljer) matbord. Patrik är på promenad med Helge och Hugo och Hektor rockar för fullt på övervåningen. Snart är vår ledighet tillsammans över för denna gång, på onsdag börjar skolan och vardagen kastar sig brutalt över oss. Vi som bara tagit dagen som den kommit måste styra upp lite. På med klockorna och fram med kalendern igen. Ordning och reda. Visst kan jag känna att tiden gått alldeles för fort, för det har den. Men vi har fyllt den på ett bra sätt. Vi har varit tillsammans. Trots allt är Patrik och Hektor hemma augusti ut så vi kan långsamt börja vänja oss vid vardagsbestyren.

Skåne

På väg till Skåne. Lunchstopp i Gränna.

Varje gång vi åker till Skåne och jag får se slätterna, åkrarna, havet, det öppna landskapet och ljuset så fladdrar det till lite extra i magtrakten. Det är så vackert och så olikt både det Norrländska och det Sörmländska landskapet. Men trots allt det vackra skulle jag inte kunna flytta dit, inte permanent i alla fall. Men en Skånelänga att bo i på sommaren skulle jag inte tacka nej till...

Nu har vi ingen Skånelänga. Men i Skåne har vi varit och istället för Skånelängan har vi våldgästat Patriks syster Sandra i hennes lägenhet i centrala Landskrona. Det är alltid lika trevligt att träffa Sandra - alltid lika glad , alltid med öppna armar!

Jag tycker att det är tråkigt att Landskrona fått en så negativ bild i medierna på senaste tiden. Det är faktiskt en riktigt fin stad med Citadellet som blickfång, schysta butiker, arkitektur som skvallrar om hur nära Danmark är och åtminstone en riktigt, riktigt bra restaurang- Inferno.


Glenn

Restaurangens ägare är Patriks kusin Glenn och utan att vara det minsta partisk så är det en riktigt bra restaurang. Trevlig miljö och vällagad mat. Där var vi och åt en kväll tillsammans med Lidija, en av Patriks mostrar och dessutom Glenns mamma, och hennes söner Sandy och André med deras respektive Jessica och Kristina. Jessicas och Sandys söta son Neo var förstås också med! Jessica är dessutom storasyster till Hugo, Hektor och Helges kusin Pamela. Svårt att hänga med i släktträdet? En riktigt trevlig kväll där räddningen blev att Benny svängde ihop pannkakor till barnen och att Hugo och Hektor fick "tattuera" hela släkten så att vi alla såg ut som riktiga kåkfarare. Att Cornelia, pojkarnas kusin som de aldrig träffat, helt plötsligt dök upp utanför var jätteroligt!


Helge trivdes i Lidijas famn.


Jessica och en trött Neo

Flera trevliga middagar hann vi med under vårt besök. Vi hälsade på i Kävlinge hos Andreas, Sanna och fina barnen Filippa och Hugo. Hektor blev jätteförtjust i lilla Hugo. Till barnens stora förtjusning väntade Andreas och Sanna på nya sängar. I den gamla fick barnen hoppa så mycket de ville. Och det gjorde de! Hemma hos Sandra har vi haft middagar med "bus-farbröderna" Tobias och Mathias och farmor. Synd bara att Pamela varit hos sin pappa under tiden vi varit nere. Vi hann bara träffa henne en kort stund kvällen vi kom ner...


Vem hoppar högst?


Kusiner


Hugo och farmor


På Busfabriken


Ett måste på Busfabriken - Slush. Skål!


Hektor på Skånes djurpark. Äventyrsbanan var bäst!

Kusinerna Anton, Jonathan och Tindra träffade vi också. Vi bestämde en lekdate i parken men vädret var inte riktigt på vår sida. Vi var lite tidiga och sprang runt och torkade av gungor, rutschkana och bänkar. Förgäves. Det slutade med att vi möttes upp och gick hem till dem istället.
Mysig förmiddag med Jeanette och fina barnen!


Jonathan...


... och Anton

Sista dagen, på vägen hem, mötte vi upp farfar. För första gången fick barnen träffa honom. Jag kommer inte att gå in på några detaljer men han har inte alls varit en del av barnens liv. Hugo har alltid funderat över sin farfar och velat träffa honom. Den här gången blev det av. Inget stort men väldigt, väldigt viktigt för Hugo. Det var det bästa med hela resan enligt honom...


Farfar

Det har varit en trevlig resa. Det som gjorde att det blev en bra och trevlig resa vara alla möten, planerade, spontana, korta och långa. Tack alla ni som gjorde vår resa lyckad!

Helge 7 månader

Tiden har en tendens att rusa iväg. Just nu känns det som om lillebror befinner sig i en mycket explosiv utvecklingsfas.

• Kryper obehindrat sedan en månad tillbaka.
• Kommer ( likt en hund) i racerfart när man ropar på honom eller om han fått syn på något spännande.
  
• Ställer sig upp på knä och fötter mot allt...mer eller mindre bärande... I dag stod han till och med (en kort stund) vid tidningskorgen och höll en broschyr med båda händerna. Han hade med andra ord inget stöd alls. Måste, måste, måste köpa hjälm!
  
• Klättrar upp för tre trappsteg (övervakad och med två händer beredda att fånga upp honom förstås!)
• Har börjat med melodier "bababababa" vilket kan tolkas som pappa om man vill :)

I övrigt så älskar han sina storebröder och skiner som en sol när de kommer. Han älskar att dra i hår och även det skall in i , ja just det, munnen! Han äter puréer, godast är fortfarande rotfruktspuréerna men även kyckling och fisk är gott. Av kalops och kalvkött hulkar han däremot. Några tänder syns fortfarande inte till. Roligaste leksakerna är Hektors bilar, skor, sladdar och bollar. Musik gillar han också, blir glad i hela kroppen av melodier och gungar med. Helge sover rätt bra om nätterna, han äter välling och verkar stå sig rätt bra på det. Oftast kan han somna om med hjälp av nappen då han vaknar på natten.

Mumindalen

Nu är vi tillbaka från vår lilla tripp till Mumindalen. Vi har haft en intensiv men bra resa! Nattbåt till och från Åbo gjorde att det inte blev så många timmars sömn då barnen inte ville missa något av allt det roliga som fanns att göra ombord på båten. Jag säger bara bollhav... Som tur var fanns både en vinbar och en whiskeybar precis bredvid. Det gick med andra ord alldeles utmärkt att tillgodose allas intressen. Det obligatoriska godiset i hytten och lite fniss innan läggdags bröderna emellan gjorde att barnen sov, mellan tummen och pekfingret, kanske sju timmar. "Jag har inte sovit klart än" var Hektors kommentar när vi försökte få liv i honom. Men sedan gick det vägen.

Trots sömnbrist avverkades sex timmar i Mumindalen med ett glatt humör (för det mesta) av samtliga familjemedlemmar. Hugo hade oturligt nog dragit på sig en förkylning lagom till resan. Men med alvedon i kroppen och mycket peppning samt en stark pappa som bar sin sjuåring på ryggen på slutet så klarade även han det! Det var så roligt att vara tillbaka. Allt motsvarade våra förväntningar även denna gång! Det är fantastiskt fint uppbyggt. Naturskön omgivning där allt smälter samman med Muminkonceptet. Ingen stress och inte särskilt kommersiellt. Barnen var supernöjda efter att ha träffat hela Muminfamiljen, gjort armband med Totikki, pysslat hos Rådd-djuret, sett teater, lekt i Muminhuset, gått sagostigen och mycket, mycket mer.


Muminhuset

Många kramar blev det!


Pyssel


Stinky, nej jag menar Hektor i finkan.


Helge sov sig igenom en stor del av besöket men gillade att klappa Sniff och titta på teater.

Efter ännu en kväll på båten och ytterligare ett tidigt uppvaknande befinner vi oss nu hemma igen. Hugo gick direkt och lade sig medan Hektor plockade fram sitt Muminhus med alla tillhörande figurer. Jag tror att Mumintrenden är här för att stanna ett tag!

Syskonkärlek

Lyckligt lottad!

Jag har skrivit om det tidigare. Men jag gör det igen. Det är så fantastiskt att se syskonkärleken mellan storebröderna och Helge. Det finns ingen konkurrens, ingen svartsjuka - bara kärlek! Relationen till Helge är så olik relationen mellan Hugo och Hektor och kommer nog antagligen att så förbli. De kan leka hur bra som helst och plötsligt, helt utan förvarning blir de osams. Från att ha varit "bästa brorsorna" blir de som hund och katt. Men de vet att de alltid har varandra, finns där för varandra.

Jag ser att både Hugo och Hektor har vuxit och blivit mognare sedan Helge föddes. Hektor vill gärna hjälpa till och mata Helge, luktar på blöjan och konstaterar att Helge nog har bajsat, leker med honom, pratar och förklarar. Hugo tycker vare sig om blöjor eller barnmat, de bitarna överlåter han mer än gärna till Hektor. Men att bära sin bror, gosa med honom och bara fascineras över att han finns, här hos oss, gör han ofta.

Tänk vad mycket kärlek, uppmärksamhet, tid, uppmuntran, omtänksamhet, bus, stim och skoj Helge får. Han är lyckligt lottad, vilken tur att han fick så fina storebröder.



"Jag vill gosa med Helge" brukar Hugo säga på kvällarna.


Hektor ville se sin favoritfilm "Ice Age" tillsammans med Helge. Han satt och förklarade filmen för Helge och han satt faktiskt stilla en stund och tittade!


Hektor leker ofta med Helge. Det blir mycket skratt!