F-I-...

Hektor intresserar sig mer och mer för bokstäver. Han skriver alla familjemedlemmars namn, följer med i texten när vi läser och vill gärna hjälpa till att skriva inköpslistor. Senast när det begav sig skulle han skriva "filmjölk". F-I-L gick jättebra att ljuda ihop. Men vad kommer sen? Ja, vad kommer efter fil, frågade jag då. -Mjölk! blev svaret. Självklart! :) Sedan visade storebror att man lätt kunde ändra fil till ett mer tabubelagt och skrattframkallande ord...fis. Och plötsligt står det "fis" att läsa lite varstans här hemma.

Happy shopping

I dag blev det en spontan shoppingtur i Stockholm. Dagarna har rullat på och snart är det Helges födelsedag. Jag och mamma har pratat om att ta en tur in till stan för att köpa en pall från Sia kids kollektionen till honom. Med tanke på de kommande röda dagarna och andra inplanerade aktiviteter var det bara en dag som passade att åka iväg på - i dag! Innan shoppingturen skulle vi hinna både fiska på isen och åka längdskidor, de var nämligen de ursprungliga planerna. Patrik tog med sig Hektor på isen och jag, Helge och Hugo tog en skidtur/promenad. Sedan bar det av in till storstan. Det är en märklig känsla, å ena sidan känns allt som "mammas gata" å andra sidan är det så främmande. Jag hittar bra, det fick jag lära mig när jag flyttade till stan som 19-åring. Jag som knappt visste vad en gata hette i Umeå kryssade fram gata upp och gata ner. Lärde mig gatnamn, stadsdelar och förorter både till fots och genom lokaltrafiken. Men även då jag fortfarande hittar så känns allt så främmande. Butiker har försvunnit, nya har tillkommit, samma sak med fik och restauranger. Och utbudet är stort. Jag blir nästan lite stressad och får beslutsångest. Men trots det hittade jag några riktiga fynd. Och vi hittade pallen! Och allt detta mellan Klarabergsgatan, Hamngatan och Sergelstorg. Sen åkte vi hem igen, till Odlingsvägen.


Love at first sight, en underbar klänning från Twist & Tango.

Skjortan från Frk som jag inte kunde släppa tanken på sedan den senaste shoppingturen fanns kvar, dock i en beige botten. Lika fin nu till jeans som till shortsen i sommar...


Pallen med stort P, ur Sia Kids Molly kollektion. Längtar efter att få göra iordning Helge Prinsens rum.


Helge fick de här supersöta stövlarna och en matchande regnjacka av mommo. Han är mammas kille, tycker om att få kläder. Klär villigt på sig regnjackan och hämtar stövlarna och vill prova dem om och om igen.

Skridskoåkning

Då och då surfar vi in på Hemnet. Även då vi bestämt att vi ska bo kvar så lockar tanken på ett större hus. Men hur ska vi kunna toppa läget? 300 meter ner till sjön med uppskottad skridskobana med belysning om vintern. Och på sommaren är det en liten sandstrand med båtplats intill. Vi bor nog kvar ett tag till. Åtminstone till dess att Hektor åker skridskor felfritt. Han gjorde stora framsteg på isen idag. En riktig kämpe!


Hugo vilar.


Hektor har inte åkt så mycket skridskor. Men som vanligt så kämpar han på när han väl bestämt sig för något.


Hugo sköt målskott på Patrik.

Julklappskul

Storkillarna fick en gemensam julklapp av kusinerna i Tyskland. Teatersmink med svampar, penslar och en tjock bok med massor av inspiration. Killarna blev jätteglada och de ville sätta igång och måla, frågan var bara vem... Hektor ville inte bli målad och inte heller Hugo. Patrik var inte heller så sugen och Helge för liten. Kvar var... ja just det, jag! Och som den snälla mamma jag är ställde jag upp som modell, två gånger om dessutom :) Hugo ändrade sig och jag fick måla honom också. Resultatet syns nedan.


Hugo ville bli läskigt sminkad...


...och jag blev en Halloweenclown. Hugo har fått tröjan på bilden av sin store idol Walter Kurtsson, den är lite stor men han älskar den!


Hektor hittade på sin sminkning helt själv.

Julklappar

Det är tomt under granen, alla julklappar är öppnade, allt julpapper är bortplockat. Barnen uppskattade varenda julklapp de fick! Allt ifrån nya pysselböcker till cd-spelare, skidor, radiostyrd helikopter, kläder och böcker. Det är så roligt att höra deras kommentarer även om sånt som kanske inte är tippat att barn blir glada över. När Hektor fick öppna sitt stooora, mjuka paket som han länge funderat över innehållet i utbrast han: "ett duntäcke! Ååå, vad mjukt och skönt. Och Hugo som trodde att det var kläder!" Paketet han fick öppna därefter var Toy Story sängkläder, gissa vem som ville upp och bädda om i sängen :) Den bästa julklappen var dock den radiostyrda helikoptern han fick av mormor och morfar. Och Hugos var trumpallen även den från mormor och morfar. Helge lekte med sin talande hund med skräckblandad förtjusning, men snören och papper var också roligt att leka med ;) Jag och Patrik blev inte heller utan paket. Vi går fortfarande omkring i våra nya pyjamaskläder och myser. Men vår bästa julklapp var Nespressobryggaren. Nä, nu dags för en latte...


Redo att sova med nytt duntäcke, nya sängkläder, ny bok och ny pyjamas. Samma fina kille :)


En ny teservis i plåt fick Helge av mommo och moffa. Inget kras!


Helges fina Trojanska häst hade killarna roligt med!

GOD JUL!

Morgonen började bra, lugnt och skönt- gott om tid. Grötfrukost, paketöppning och lite pyssel. Sedan hände något, plötsligt var det bara 20 minuter kvar till "Samling vid krubban i Mariefreds kyrka. Kläder skulle strykas och tas på. Hektor skulle gå på toaletten. Och är det inte alltid så, att när det är som mest bråttom det uppstår oväntade situationer. Ett får ligger och guppar i toalettstolen när Hektor ska kissa, Hektors raggsockor är spårlöst försvunna, Hugo ville inte ha överdragsbyxor. Men vi kom iväg, bara fem minuter sena in i kyrkan... Och Helge sov sig igenom hela gudstjänsten. Vår fina präst Ellinor lyckas alltid fånga barnen och läsa Evangeliet på ett fängslande sätt. En supermysig jultradition. Väl hemma igen åt vi sillunch och sedan blev det paketöppning. Lite i taget så att alla klappar blir ordentligt uppmärksammade, ingenting läggs på hög. Barnen har pysslat i sina nya pysselböcker, läst, spelat spel och lekt med Hektors Toy Story figurer. Tomten har också varit förbi och tackat för gröten han fick igår. Nu sitter vi likt många andra och tittar på Kalle Ankas Jul. God jul på er allihopa!


Sillunch


Så här gott tyckte Helge att det var med (skalad) prinskorv!


Hugo väntar på att få öppna ett paket.


Behövs någon kommentar??? Ögonen och leendet talar sitt tydliga språk - en lyckad julklapp!


Tomtekram!

Tomtegröt

Hugo ville vara på den säkra sidan... Så han ställde i ordning en skål med gröt och mjölk i en kopp till Tomten. Det gäller att hålla sig väl med Tomten så att han inte blir sur och tvär och hämtar tillbaka julklapparna.

Presenter och hjärtan

Nu är mommo och moffa här! Glada tillrop, jackor och skor på. Hugo och Hektor rusar ut för att möta de efterlängtade gästerna. Helge sitter lugnt kvar i sin stol, för handen till örat, lägger huvudet på sned och säger "hej-hej" i sin låtsastelefon. För det är så han kopplar ihop det. Mommo och moffa , dem pratar han i telefonen med. Nu ska de vara hos oss ett tag så Helges världsbild kommer att ändras, åtminstone för en tid.

Efterlängtade gäster får fina presenter. Hektor har varit väldigt produktiv den senaste tiden och ingenting ska öppnas på julafton. Vi har fått fina barbafigurer fint ihoptråcklade i filttyg, pärlplattor och teckningar. Moffa och mommo fick en gemensam pärlplatta med moffas gitarr på. Han är så omtänksam och tänker på allt och alla! Och eftersom det blev spontan presentutdelning ville Hugo också ge sin julklapp till mommo. En julklapp med så mycket kärlek i att jag fick tårar i ögonen när han tillverkade den. Ett hjärta i röd cernitlera med tillhörande örhängen.


Hugo hjälper till att öppna paketet.


Diamantörhängena åkte av och Hugos hjärtörhängen åkte på.


Presenterna gick i hjärtats tecken.

Lucia * 4

Det är december, tiden rinner iväg. Att vi firat lucia fyra gånger i år säger väl allt. Det blir inte mycket tid över att sitta och blogga. Hugo som inte var med på Helges lucia i Munkhagskyrkan tittade på bilderna därifrån i kväll. Han är väldigt nyfiken på Helges babysång och på Dagmar som leder sången. Vi letade efter henne på bilderna men Patrik hade inte lyckats fånga henne på bild. Då föreslog Hugo att vi skulle "googla" Dagmar. Rent instinktivt ville jag svara nej, inte kan vi väl googla henne. Men, egentligen, varför inte? Sagt och gjort vi googlade och hittade. Artiklar, bilder, om läraren som slutat jobba för att ägna sin tid åt människor och bön. Jag visste lite men fick veta desto mer. Jag är verkligen glad och tacksam över att Dagmar valde en annan väg för då fick vi chansen att lära känna henne och möta hennes värme och engagemang varje tisdag. Vi ser fram emot nästa termin!

Gourmet eller gourmand?

På lunchen användes mest händerna...




...vid middagen skedde det växelvis, gaffel - hand- gaffel...

Öppnar köksskåpet, jag vet redan innan vad som väntar. Burkmaten är slut. Kollar i skötväskan för säkerhets skull, kanske det finns en glömd burk där? Nej, inte det. Jag har verkligen ingen lust att dra ut Helge i onödan idag. Ögoninflammationen ser inget vidare ut, ögat är rött och svullet och det rinner både tårar och var.

Då bestämmer jag mig för att det är dags att börja äta "vanlig" mat. Det är dessutom verkligen på tiden. Och ska det göras så ska det göras ordentligt. Därför dukas det med Labanskålen (den som har en sugkopp under sig och inte välter så lätt) och en egen gaffel på Helges plats. Korvstroganoff (kokt korv i grädde med en gnutta tomatpuré) med makaroner blev en succé! Att få till det där med gaffeln var inte det lättaste men vad han kämpade. Jag fick spetsa korv och makaroner på gaffeln som Helge sedan förde till munnen.

Eftersom att det gick så bra vid lunchen bestämde jag mig för att middagen bestående av torsk, äggsås och potatis också kunde passa Helge. Hans mat fick koka i en egen kastrull och toppades med lite ärtor. Svårt bara att veta hur mycket man ska servera när det inte finns någon enhet att gå på, typ en åttamånadersburk och lite frukpuré. Han bara åt och åt och ville aldrig sluta. När det var slut på tallriken hittade han mer mat i haklappen. Nu återstår bara frågan, har vi en liten gourmet i huset eller är det möjligtvis en gourmand?

Lördagsgodis

Nöjd kille!

Vi har fredagsglass och lördagsgodis här hemma. Samma sak varje helg. Det är något Helge blivit medveten om. Fredagsglassen tigger han till sig genom att sitta bredvid mig eller Patrik. Han nöjer sig med pyttelite glass på skeden men blir otroligt frustrerad när det är slut... I kväll när Hugo och Hektor satt med sina godisskålar i soffan ville han också ha. Storebröderna fick hålla hårt i sina skålar till dess att Helge fick en egen skål - med russin i.


Slut!

Hurtbulle...

...eller kanske inte. Min träning måste vara lustfylld. Den måste tillföra något mer än "bara" en adrenalinkick, svett och smärta. Jag vill ha sinnesro, lugn ett balsam för själen. Vad passar väl bättre då än att åka längdskidor i vackert väder och i vackra omgivningar. Solen som skiner, snön som gnistrar på mark och träd och allt är tyst och stilla. Vilken energiboost!

Hugo och Hektor blev inspirerade och ville åka längdskidor de med. Det blev ett varv runt kvarteret och många utförsåk i Ekbacken. När det var dags att gå hemåt hade Hektor fortfarande inte klarat backen utan att ramla. Det målet hade jag missat. Och allt blev fel, vägen hem kändes oändligt lång. Allt var fel, allt. Sättet jag lyfte upp honom på då han ramlat (för han kunde plötsligt inte komma upp själv) hur jag satte på handskarna, hur jag gick... Som tur var lämnade han frustrationen bakom sig och eftermiddagen kunde ägnas åt legobygge och lite pyssel. En skön lördag!

Helge 11 månader

Nu börjar vår lilla kille bli stor. Den egna viljan syns mer och mer, Helge vet hur han ska göra för att göra sig hörd och få sin vilja igenom. Han pekar, "pratar" (pappa, böböbö, dä) ibland med ganska hög och bestämd röst. Även i leken kan han visa vad han vill. Han hämtar böcker han vill att vi ska läsa, gosedjur som symboliserar de sånger vi brukar sjunga, klossar eller instrument.

• "Boo" är bok. Helge tycker om att lyssna på små korta berättelser. Molly Mus och Miffy är favoriterna. Ibland, när vi inte kan läsa för honom, kastar han boken i golvet. Respekt!
• Älskar att mysa, kramar sina gosedjur om vi säger "aaaaa".
  
• Pekar och pekar. Kan peka på alla familjemedlemmar och på lampan och tomten.
• Kan blåsa.
  
• Kan rörelserna till några sånger. Kommer med nyckelpigan och vill att vi ska sjunga "En nyckelpiga jag har på handen..." Skrattar när den landar på nosen :)
  
• Är på allt (som han inte får) sladdar och kontakter är extra spännande. Är de inkopplade drar han ut dem. Är de utdragna ska han stoppa in dem i uttagen.
• Vinkar och säger "hej då" till Hugo och Patrik varje morgon. Roligast är att titta ut genom det lilla fönstret i dörren.
• Vänder handflatan uppåt för att visa när något är slut eller när han inte vill ha mer.
• Ger riktiga kramar, alla i familjen får. Med pussarna är han mer restriktiv, mamma får flest :)
• Vill göra som storebröderna. Idag hade de sugrör i sina glas, Helge pekade och ville också ha. Han fick ett eget sugrör, slurp sa det och vattnet var slut :)
• Äter fortfarande barnmat men har börjat smaka "vanlig" mat.
• Har slutat snutta helt och hållet.
  

Snögubben

Lika säkert som att den första december inträffar varje år. Lika säkert är det att vår snögubbe hänger på plats vid samma tidpunkt. Presentkalendern vi började med när Hugo var i samma ålder som Helge är i nu. Den är magisk. Snögubben blir levande på natten och hämtar paket till kalendern som barnen får öppna på morgonen. Den har dock utvecklats lite genom åren.
Från att ha varit en renodlad presentkalender med små (och stora) paket till att snögubben har kommit med andra färdiga presentkalendrar. Lego´s adventskalendrar har vi haft två år i rad.

Oavsett vilken kalender man öppnar så har snögubben en given plats. Och man ifrågasätter inte hans äkthet... I år hade Hugo önskemål om att återgå till den gamla varianten då han inte är så intresserad av Lego eller Playmobil längre. Naturligtvis ville Hektor ha likadant som Hugo. Jag tycker att det blir svårare att hitta små, billiga presenter att fylla kalendern med ju äldre barnen blir. Vi bestämde därför att de skulle få varsin chokladkalender (Toy Story, vad annars?) som de får öppna varje dag. Och på helgerna får de varsitt paket, ett lite större, något de verkligen vill ha. Allt detta hade snögubben skrivit i ett personligt brev till killarna. "Mamma, snögubben och du har väldigt lik handstil, eller hur?" sa Hugo och ögonen glittrade. Men han sa inget, fast han vet....Barnatron som genomskådats men som han ändå inte vill släppa taget kring . Hektor tyckte synd om Helge som inte fick någon kalender. Som tröst fick han ytterligare ett gosedjur av Hektor. Därför finns det nu tre inslagna paket att lägga under snögubben. Ingen är glömd. Mission completed. God natt!

Alla goda ting är tre

Hittade det här fina armbandet från Baglady på butik Äntligen i Mariefred. Jag älskar mixen av folklore och de lite naiva hjärtberlockerna. Direkt när jag såg armbandet kom jag att tänka på mina killar. Tre hjärtan, tre kärlekar - mina älskade barn!

Pepparkaksbak

Dags för årets pepparkaksbak och killarna var laddade!



Dagens outfit: Kisströja från Lindex och förkläde från Ikea :)



Kristyren är nästan hela poängen med att baka pepparkakor.



Lite av dagens peppisar. Fast jag måste nog erkänna att det är roligare att baka än att äta dem. "Annas pepparkakor" är mycket godare....



Hektors tomtebricka med pepparkakshjärtan, ett till var och en i familjen att hänga i granen.



Killarnas burkar blev fyllda till bredden.

Kitsch och traditioner

Årets adventsljustake

Mina barn gillar kitsch, glitter och bling-bling. Julen är med andra ord en välkommen högtid. Det är inga problem att vika av det traditionella spåret med mossklädda adventsljusstakar, trekantiga träljusstakar i fönstren eller garntomtar. Annat var det för Gunilla, min förre detta chef. När hennes son var liten uppskattade han inte att hon var nytänkande. "Varför kan inte vi också ha en sån där ljusstake med mossa och svampar som alla andra?" hade han frågat. Gunilla frågade om han inte tyckte att ljusstaken hon köpt var finare än de andra, vilket den med all säkerhet var (men det är inte själva poängen). Efter ett nekande svar gav hon vika och köpte en "ful" ljusstake och tryckte ner lite mossa och stoppade ner några svampar och sedan var allt var frid och fröjd.

Visst tycker jag om att ha det, i mitt tycke och smak, fint. Men barnen ska ju också få vara med och bestämma. Min strama adventsljusstake med lite bling-bling föll absolut killarna i smaken. Kul! Sedan blev det svarta adventsstjärnor med sirliga silvriga mönster i vardagsrummet för att "hålla ihop" inredningen lite. Jag har varit en stark motståndare till allt det svarta i "julig" tappning. Jag har tyckt att det sett lite billigt ut. Till mitt försvar så måste jag bara säga att Frida med bloggen trendenser hade ett svart/vitt jultema :) Även detta föll killarna i smaken.

Men sedan har även den lätt kitschiga "staden" (inköpt på Netto i Årsta) fått ta plats i fönstret. Den är bara såå fin - tycker Hugo och Hektor. En jättefin tomtebricka inköptes också i helgen då Hektor verkligen körde övertalningstaktik på sin mor. "För den kan vi ha pepparkakor på, för vi ska ju baka pepparkakor. Med kristyr på och silverkulor. Grön och vit kristyr ska det vara. Vi ska baka hjärtan och grisar och Mumin och krokodiler och... Ja, vi köpte brickan.

Men oavsett vilka traditioner man har så tror jag att själva poängen är ATT man har traditioner. Något fint man kan minnas från sin barndom och kanske föra vidare till sina barn. Det behöver inte vara något storslaget. Det jag minns från min barndomsjular är det klassiska änglaspelet (som jag tyckte var så vackert), att vi fick vara med och klä granen (ingenting var fel), familjespelen, julklänningen, julmaten, att få krypa ner i renbäddad säng och läsa i en av de nya böckerna man fått i julklapp. Det är saker jag minns. Minnen som får mig att nostalgiskt stanna upp och titta lite extra på änglaspelet och som får mig att vilja skapa fina minnen tillsammans med mina barn.



En av de svarta stjärnorna.


Staden, say no more!


En bra bricka för tex. pepparkakor :)


Barnen har även fått dekorera sina adventsgranar som de har på sina rum. Det är en höjdpunkt och sker med stor precision och stor noggrannhet.

Gäster och lussebullsbak

Vi hade goda vännerna Jirenius på middag och övernattning i helgen. Inför besöket så hade Patrik pratat med Andreas (som han även jobbar tillsammans med). "Jag sa att vi skulle dricka lite glögg också." Varpå jag svarade: "Glögg, nu??? Är inte det lite tidigt?" Patrik i sin tur pratade med Andreas igen och sa "Vi brukar inte dricka glögg så tidigt, så vi skippar det". Visst märks det vem som bestämmer hemma ;) Saken är den att jag inte alls hade koll på att det faktiskt är första advent redan till helgen. Hur har det gått till??? Hur som helst så blev det ingen glögg men det blev pulkaåkning, fika ute, bastu, konsert med Sophie Zelmani, middag och massor av prat. Att barnen funkar så bra (bortsett från små busstreck :)) underlättar ju samvaron. Dagen efter fick jag massage av Chatto som släpat med sin massagebänk, tack snälla du! Det kändes som tusen knutar löstes upp och ändå vet jag att det bara är början. Chatto lovade en massage snart igen.


Lussebullar med vitchoklad, tack för receptet Jessica!

Söndagen gick i lugnets tecken. Det blev lite städning, sortering i klädkammaren och lussebullsbak. För nu måste vi ju sätta fart. Första advent nu på söndag... Jag hade min trogne hjälpreda vid min sida, Hektor. Som faktiskt sa att han nog skulle bli bagare när han blev jättegammal. "Eller, förresten jag ska bli pizzabagare, ja det ska jag bli!" Utbrast han glatt! Vi brukar alltid baka lussebullar med mandelmassafyllning. Men i år förnyade vi oss och provade Jessicas recept med vitchoklad. Mmmmm, jag säger bara bye, bye mandelmassa. Välkommen vitchoklad! Sååå gott! Hektor blandade i både mandelmassa och vitchoklad och bedyrade att det var det bästa receptet! Och eftersom vi bakat båda varianterna var vi ju tvungna att ta två (!) bullar var efter middagen. Patrik hävdade att han fick två med mandelmassa och var tvungen att ta en tredje men jag tror att det bara var påhitt :)

I natt har det fallit massor av snö. Helge har suttit och tittat ut vid sin favoritplats och pekat ut. Vitt, vitt, vitt är det. Vi tog in lite snö som han fick känna på. Och som vanligt åkte lite in i munnen, men usch så otäckt. Kallt och äckligt! Hans min fångades inte på bild men den talade helt klart sitt tydliga språk.

Full

Fredag, handlingsdag. Hektor och Helge packas in i bilen. Helge somnar innan vi kommit ut på motorvägen. Hektor tar handlingen på största allvar. Pratar, diskuterar och vill vara delaktig. Klämmer hårt på rödbetorna för att känna att de är okej. Plockar gröna äpplen, för det gillar ju Hugo. Juice ska det vara till helgen, tropisk är favoriten. Kalkon är gott och salami! Båda förpackningarna åker ner i vagnen. Tacogrejer ska vi också ha... Hektor plockar och plockar och pratar och pratar. Matberget runt Helge växer, snart syns han inte där han ligger och sover i babyskyddet. Sedan till kassan. Hektor packar upp. Tycker att vi handlat mycket mat. För det är ju bättre än att småhandla hela tiden. Då får man bara handla och handla säger en snusförnuftig Hektor. (samma pojke som INTE ska ha på sig overallen, som kan få tok-bryt om byxbenet åker upp över kardborrebandet på skorna!). Vi packar varorna i våra påsar, kassan stängs efter oss. Ingen stress. Då säger Hektor "Nu är den här full. Alltså, inte full som Emil i Lönneberga blev utan full på det andra sättet."

Back to school

I dag hade Hugo utvecklingssamtal. Att spendera resten av dagen tillsammans med Hugo och hans klasskamrater passade därför utmärkt! Helge skötte sig exemplariskt och drog i vanlig ordning till sig allas uppmärksamhet. Ändå klarade barnen av att koncentrera sig på skolarbetet. När Hugos kompis W sträckte upp handen för att få hjälp var Helge inte sen på att imitera. Så där satt de med var sin arm rakt upp i luften. Lite fniss och glada miner drog det till sig :) När vi skulle gå för dagen konstaterade en av flickorna att "det är roligt när ni är med i klassen!". Ja, det förstår jag, svarade jag. Mest Helge va? "Näää, det är roligt när du är här med!" svarade hon och log. Det värmde lite extra i hjärtat den annars så råa och kyliga dag. Hugo går i en fantastiskt mysig klass med toppenfina kompisar!

Dum-overallen

Vi brukar läsa en bok, "Snurran och dum-overallen". Den handlar om katten Snurran som på alla sätt försöker bli av med sin overall som hon fått ärva av sin bror. Hon kastar den i sopnedkastet, från balkongen, klipper i den, ja hon till och med begraver den i sandlådan. För det är en ful overall, och dum. En dum-overall, så det så! Boken är härligt skriven, Snurran är en stark personlighet och texten går rakt in, en bok jag gillar att läsa. I dag var igenkänningsfaktorn stor med boken. Låt oss säga att Hektor har vissa likheter med Snurran. Och...det är roligare att läsa om dum-overaller än att uppleva den in real life. Men nu så här i efter hand kan jag ändå se tillbaka på situationen och likheterna och le lite för mig själv.

Furu it is

Jag och Hektor har suttit och klippt/bläddrar i olika inredningsmagasin hela förmiddagen. Ett perfekt sätt att sysselsätta sig på en grå och regnig dag. Jag försöker få lite inspiration till hallen och för att få lite ordning på Helges grejer. Jag tror att jag kommit på några bra lösningar.




Så här blev det i alla fall med korgarna från Handed by. En korg till varje barn att lägga vantar och mössa i.


Oj, furufärgen är verkligen inte vacker. Det syns ännu tydligare på fotot. Men här får Helge plats med sina saker. Jag tänker måla den svart. Antingen så får den fungera som en förlängd del av kortsidan eller kanske på motsatt vägg som en bänk att sitta vid när man tar av och på skorna.

Fars dag

Min far


Mina barns far

Fars dag - ett komersiellt påhitt, eller? Jag vet faktiskt inte och jag tycker inte heller att det spelar någon roll egentligen. Oavsett om det är ett sätt att kränga lite extra skjortor, slipsar, strumpor och allt vad det må vara som far (inte) önskar sig. Jag tycker att själva poängen med farsdag är att bli uppmärksammad och få lite extra uppskattning från de sina. Hos oss handlar det inte så mycket om att köpa de traditionella presenterna eller stora saker. Det är de små gesterna som räknas, att få sova extra länge på morgonen, ett fint kort gjort av barnen, lite tårta och kanske ett litet paket. I år hade Patrik ett förslag på present, en rakhyvel ville han ha. Rakapparaten ger inte samma resultat (säger han som kan gå med stubb lite nu och då). Så en "rakare" (som Hektor kallar det) blev det, jag och Hektor valde med omsorg. Hoppas att den blir bra! Min far hade jag gärna haft på middag idag (och så även min kära mor) det är så synd att det geografiska avståndet ska vara så stort. Men idag firar jag både min far och barnens far. Två män som jag är lyckligt lottad att ha i mitt och barnens liv! Tack för att ni finns!