På lunchen användes mest händerna...
...vid middagen skedde det växelvis, gaffel - hand- gaffel...
Öppnar köksskåpet, jag vet redan innan vad som väntar. Burkmaten är slut. Kollar i skötväskan för säkerhets skull, kanske det finns en glömd burk där? Nej, inte det. Jag har verkligen ingen lust att dra ut Helge i onödan idag. Ögoninflammationen ser inget vidare ut, ögat är rött och svullet och det rinner både tårar och var.
Då bestämmer jag mig för att det är dags att börja äta "vanlig" mat. Det är dessutom verkligen på tiden. Och ska det göras så ska det göras ordentligt. Därför dukas det med Labanskålen (den som har en sugkopp under sig och inte välter så lätt) och en egen gaffel på Helges plats. Korvstroganoff (kokt korv i grädde med en gnutta tomatpuré) med makaroner blev en succé! Att få till det där med gaffeln var inte det lättaste men vad han kämpade. Jag fick spetsa korv och makaroner på gaffeln som Helge sedan förde till munnen.
Eftersom att det gick så bra vid lunchen bestämde jag mig för att middagen bestående av torsk, äggsås och potatis också kunde passa Helge. Hans mat fick koka i en egen kastrull och toppades med lite ärtor. Svårt bara att veta hur mycket man ska servera när det inte finns någon enhet att gå på, typ en åttamånadersburk och lite frukpuré. Han bara åt och åt och ville aldrig sluta. När det var slut på tallriken hittade han mer mat i haklappen. Nu återstår bara frågan, har vi en liten gourmet i huset eller är det möjligtvis en gourmand?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar