Gäster och lussebullsbak

Vi hade goda vännerna Jirenius på middag och övernattning i helgen. Inför besöket så hade Patrik pratat med Andreas (som han även jobbar tillsammans med). "Jag sa att vi skulle dricka lite glögg också." Varpå jag svarade: "Glögg, nu??? Är inte det lite tidigt?" Patrik i sin tur pratade med Andreas igen och sa "Vi brukar inte dricka glögg så tidigt, så vi skippar det". Visst märks det vem som bestämmer hemma ;) Saken är den att jag inte alls hade koll på att det faktiskt är första advent redan till helgen. Hur har det gått till??? Hur som helst så blev det ingen glögg men det blev pulkaåkning, fika ute, bastu, konsert med Sophie Zelmani, middag och massor av prat. Att barnen funkar så bra (bortsett från små busstreck :)) underlättar ju samvaron. Dagen efter fick jag massage av Chatto som släpat med sin massagebänk, tack snälla du! Det kändes som tusen knutar löstes upp och ändå vet jag att det bara är början. Chatto lovade en massage snart igen.


Lussebullar med vitchoklad, tack för receptet Jessica!

Söndagen gick i lugnets tecken. Det blev lite städning, sortering i klädkammaren och lussebullsbak. För nu måste vi ju sätta fart. Första advent nu på söndag... Jag hade min trogne hjälpreda vid min sida, Hektor. Som faktiskt sa att han nog skulle bli bagare när han blev jättegammal. "Eller, förresten jag ska bli pizzabagare, ja det ska jag bli!" Utbrast han glatt! Vi brukar alltid baka lussebullar med mandelmassafyllning. Men i år förnyade vi oss och provade Jessicas recept med vitchoklad. Mmmmm, jag säger bara bye, bye mandelmassa. Välkommen vitchoklad! Sååå gott! Hektor blandade i både mandelmassa och vitchoklad och bedyrade att det var det bästa receptet! Och eftersom vi bakat båda varianterna var vi ju tvungna att ta två (!) bullar var efter middagen. Patrik hävdade att han fick två med mandelmassa och var tvungen att ta en tredje men jag tror att det bara var påhitt :)

I natt har det fallit massor av snö. Helge har suttit och tittat ut vid sin favoritplats och pekat ut. Vitt, vitt, vitt är det. Vi tog in lite snö som han fick känna på. Och som vanligt åkte lite in i munnen, men usch så otäckt. Kallt och äckligt! Hans min fångades inte på bild men den talade helt klart sitt tydliga språk.