Hurtbulle...

...eller kanske inte. Min träning måste vara lustfylld. Den måste tillföra något mer än "bara" en adrenalinkick, svett och smärta. Jag vill ha sinnesro, lugn ett balsam för själen. Vad passar väl bättre då än att åka längdskidor i vackert väder och i vackra omgivningar. Solen som skiner, snön som gnistrar på mark och träd och allt är tyst och stilla. Vilken energiboost!

Hugo och Hektor blev inspirerade och ville åka längdskidor de med. Det blev ett varv runt kvarteret och många utförsåk i Ekbacken. När det var dags att gå hemåt hade Hektor fortfarande inte klarat backen utan att ramla. Det målet hade jag missat. Och allt blev fel, vägen hem kändes oändligt lång. Allt var fel, allt. Sättet jag lyfte upp honom på då han ramlat (för han kunde plötsligt inte komma upp själv) hur jag satte på handskarna, hur jag gick... Som tur var lämnade han frustrationen bakom sig och eftermiddagen kunde ägnas åt legobygge och lite pyssel. En skön lördag!