Ett ögonblicksverk

Helt plötsligt händer det. Jag skulle vara effektiv, slipa och måla barnens utemöbler. Helge ville vara ute med mig. Jag satte honom i hans gunga och skulle bara torka bort lite slipdamm. Vänder mig från honom, pratar med honom - och så dunsen, skriket. Han ligger på marken, på rygg. Hur kunde det hända? Jag har så fruktansvärt dåligt samvete, känner mig som världens sämsta...Varför skulle jag ha så bråttom, varför kunde inte målningen väntat tills ikväll när barnen lagt sig? Efter kylning, kontroll av pupiller, öron och näsa och ett samtal med sjukvårdsrådgivningen känns det lite bättre. Helge är pigg och glad. I kväll/natt blir det väckning varje timme för att se att allt står rätt till. Min älskade lille prins!