Borta bra men hemma bäst

Mariefred när det är som bäst - på sommaren!

Det har tagit tid. Tid att landa och känna att Mariefred är hemma. Men förra sommaren föll allt på plats och ingen av oss (läs Angelica) längtar längre tillbaka till Stockholm. Visst kan jag sakna kommunaltrafiken, hur lätt och smidigt är det inte att ta sig runt i stan utan att packa ihop barnvagnar och stuva in allt och alla i bilen för att sedan packa ur det samma. Men "kisshissarna" avstår jag mer än gärna ifrån. Hur kul är det att åka hiss med klåfingriga barn i en nerkissad hiss samtidigt som man vill undvika att barnen får renlighetsfobier? "Tryck inte på knappen utan vantar" "Nu tar vi ett djupt andetag och andas genom munnen. Eller det gör vi inte alls, det känns ännu mer ofräscht. Vi håller bara för näsan, ok?" Och kulturutbudet,det är ju fantastiskt men faktum är att varje gång vi åkt in till Stockholm och gått på något museum eller gjort någon aktivitet så känns det så otroligt skönt när vi sätter oss i bilen igen och åker hem, hem till Mariefred. Stockholm är bra på många sätt,en del av mig älskar fortfarande vår vackra huvudstad som jag gjorde till "min" när jag flyttade dit som 19-åring. Lukten av varm asfalt och värmen dallrande mellan husfasaderna en sommardag på Söder. Eller tokshopping i city så att fötterna blöder, för klackar skulle man ju ha. Eller en galen utekväll i vimlet. Faktum är att när jag blir nostalgisk kring Stockholm så hamnar jag i tiden innan jag fick barn. Nu, med tre barn, känns det skönt att kunna välja. Välja det lilla, där barnen kan springa över till varandra för att leka, där man ner i byn kan be en dagiskompismamma passa lillebror i vagnen medan storebror behöver gå på toaletten, där man känner många vid namn på de lokala fiken och affärerna. Samtidigt som storstadens kulturella utbud finns på 40 minuters avstånd. Borta bra men hemma bäst. Och hemma är Mariefred!