Morfar

Hektor med gammelmorfar.

Nu har han somnat in, min morfar. Efter en tids sjukdom orkade han inte längre. Han blev 85 år och kände sig nöjd med sitt liv. Men det känns sorgligt och tomt. Hugo och Hektor har varit medvetna om att gammelmorfar varit sjuk och de har pratat om att Helge måste få hinna träffa honom, nu blev det inte så. Livet ville annorlunda. Jag och Hektor har läst "Livet boken" nu på morgonen. För Hugo berättade vi inget, det tar vi sedan när han kommer hem. Min morfar var inte en så närvarande morförälder som min mamma och pappa är för mina barn. Men han var bra på sitt sätt. Jag minns somrarna hos honom i Leppikarri, det röda huset vid havet. Köttsoppan till lunch, Jaffa (typ Fanta fast på finska) att dricka och frostig vaniljglass på pinne. Jag minns promenaderna med Raja, den fina men lite väl överviktiga stövaren. Lunken, det hände inte så mycket men det var sommarlov. Vi åkte ut med båten och jag fick styra. Jag körde nästan ner en farledspinne och morfar hytte med näven, fast på ett snällt sätt. Vi åkte in till Haparanda med alla rutor nedvevade för att jag inte skulle börja må illa. Min morfar var en storrökare och jag har alltid haft lätt för att bli åksjuk. Jag började må illa ändå på den korta turen men vad gjorde väl det? Jag var med min morfar. Fina, fina morfar som nu äntligen, efter 40 år, får träffa min mormor igen. Ha det så bra, i Nangijala!