Sjukhusbesök

Då har Helge gjort sitt andra besök på akuten i Eskilstuna. Inget vidare ställe att hänga på och inte under några roliga omständigheter heller. Det hela började när jag satt och ammade Helge och hans arm plötsligt började skaka okontrollerat. Det såg väldigt otäckt ut, jag tog upp honom i famnen och försökte få kontakt med honom. Skakningarna fortsatte och han var okontaktbar. Min första tanke var att det var feberkramper. Jag la ner honom i soffan och lättade på kläderna, Helge var fortfarande i dvala, kollade tempen, 36,8 grader - ingen feber. Oron steg, så här brukar han i vanliga fall inte bete sig. Vi brukar få lägga ner honom så försiktigt om vi vill att han ska fortsätta att sova. Nu bara låg han där och sov. Efter konsultation med sjukvårdsrådgivningen åkte vi in till akuten. Men först hämtade vi upp Hugo, tankade bilen och sedan raka spåret mot Eskilstuna.

Att vara på akuten, på kvällen, ingen riktig middag i magen, ovisshet angående hur länge man ska vara där och med tre barn varav två riktigt övertrötta är ingen höjdare. Tro mig, jag var där... Jag fick använda hela mitt register, vara uppfinningsrik - hitta på lekar, läsa sagor, säga till på skarpen, trösta, avleda syskongnabb, lirka, stoppa i dem risifrutti, mackor och apelsiner från automaten i entrén (men det först efter vi hämtat ut pengar i huvudentrén och växlat dem)...Vid halv elva-tiden, efter provtagningar på Helge, fick vi beskedet att han skulle stanna över natten för observation och eventuellt EEG under morgondagen.

Patrik som slutit upp till den tappra skaran vid åttatiden åkte hem med Hugo och Hektor. Kvar blev vi, Helge och jag. Vi sov lite oroligt båda två under natten. I sjukhusnattskjortor som gjorde att jag fick "flashbacks" till när Hektor opererades för sitt bråck och vi låg inne. Jag tycker fortfarande inte om de där sjukhusrockarna på små barn. De ser så sköra ut, så utlämnade på något vis... Nya tester gjordes på morgonen och Helges sänka, som var alldeles för hög igår (normalvärdet ska ligga under 8 och låg på 34) var återställd! Vid ronden fick vi veta att orsaken till krampen kan ha varit hans infektion eller en omognad i rörelsemönstret som spädbarn har eller någon form av epilepsi. Vi hoppas såklart på det första då han dragits med en infektion en tid. För att vara på den säkra sidan ska han dock få genomgå en EEG så att man kan se om det finns någon extra aktivitet i hjärnan.

Men nu är vi hemma igen. Det känns skönt. Hektor har saknat oss mycket, han pussade och kramade Helge när han kom hem från förskolan. "Men vilka långa ben du har fått Helge!" var en av hans första kommentarer. Han kan verkligen inte vara utan sin lillebror, inte ens över en natt! Kärlek!