Som 19-åring var jag med och startade upp en förskola i Flemmingsberg söder om Stockholm. Till en början var det som vilken vanlig förskola som helst. Med dockvrå, kuddrum och byggrum. Men så kom Gunilla. Gunilla med bakgrund som artilerista på en förskola i Gamla Stan. Hon introducerade den filosofi som genomsyrar de kommunala förskolorna i norra Italien, i Reggio Emilia. Loris Malaguzzi, grundaren till det som kommit att kallas Reggio Emilia filosofin, brukade säga att "ett barn har 100 språk men berövas 99". Det handlar om att möta barnen där de befinner sig och låta dem utforska sin värld. Genom dokumentation kan både barnen och pedagogerna få syn på lärandeprocesserna som ständigt pågår. Förskolan jag jobbade på förändrades, en stor målar ateljé med filialer som ler- och syateljé inreddes. Vi började arbeta i teman utifrån barngruppens intresseområde där bild och form samt dokummentation kom att stå i fokus. Av Gunilla lärde jag mig så otroligt mycket, sådant jag bär med mig än idag. Gunilla brukade berätta sagan om Farbror Picasso för barnen. Idag när vi var på Grafikens Hus på Picasso utställningen fick jag berätta om Farbror Picasso för mina barn. Efter utställningen, när vi var hemma hos Hektors kompis Lucas, berättade han att Picasso nästan var flintskallig och att han ritade olika sorters gubbar. Ja, det var väl en bra summering :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar