onsdag 30 mars 2011

Saknaden och ett par pyjamasbyxor

Vilken dag! Solen har visat sig och vi har tillbringat större delen av dagen ute. Vi har hängt med Axel och hans föräldrar, fikat, promenerat och bara njutit av solen och ljuset. Både dagen och gårdagen har startat lite tidigare än vanligt. Eller, vi har kommit i gång tidigare. Patrik har varit på konferens vilket har inneburit att jag lämnat Hugo på morgonen. Nya rutiner kräver lite mer planering. Lite mer logistik. I vanliga fall fixar Patrik frukosten, barnen hämtar det de vill ha på sig ur sin garderob, Hektor kan titta på tv på morgonen och ta det lite lugnt då han börjar klockan nio. Nu har det varit dukat frukostbord kvällen innan, tre klädhögar uppradade i soffan och inte så mycket tv-tittade. Det senaste gjorde mig inte till den populäraste mamman då Hektor inte fick se Ben 10 igår. Men bortsett från det har det flutit på bra. Inga större konflikter. Alla tre barn mätta i magarna, påklädda, kammade och borstade i bilen 7.50 sharp! Kanske inte ska säga för mycket så att Patrik tycker att jag kan fortsätta med lämningarna. Även då det gått bra så har vi saknat Pappa Patrik, som Hektor brukar kalla honom. Jag kan tycka att det är skönt första kvällen, att gå omkring och fixa med lite småsaker. Sånt jag inte brukar göra när Patrik är hemma. Det kan vara att rensa ur en garderob, sy något eller något liknande. Det låter verkligen jättetrist men det är lite terapi för mig. Men sedan, när det börjar bli dags att gå och lägga sig. Då är det tråkigt och...lite läskigt. Jag är mörkrädd, har alltid varit och kommer nog alltid att vara. Larmet är min bästa vän, lilla sos-dosan ligger inom räckhåll på sängbordet och Helge behöver bara pipa till lite så ligger han i sängen bredvid mig. Inte mycket till beskyddare men hans små andetag är lugnande. Men nu räcker det, nu vill vi att Pappa Patrik kommer hem! Hektor som kom och kröp ner hos mig i morse sa "men var är pappa, jag längtar efter honom!". Hugo vill absolut vara vaken när Patrik kommer hem ikväll. Och Helge. Han som inte har så många ord ännu, uttryckte även han sin saknad. "Pappa" sa han och drog i Patriks pyjamasbyxor som hänger på toaletten. Så välkommen hem pappa Patrik - du är efterlängtad!
Twitter
Facebook

tisdag 29 mars 2011

Konsten att vara snäll

I dag vid middagsbordet avhandlades snällhet. Anledningen var att Hugo rätt som det var hävde ur sig att Ben Ten, som Hektor älskar, var kasst. "Hur skulle du känna om någon sa att Iron Maiden var dåliga?" frågade jag honom. "Jag skulle inte bry mig, förresten var det två i klassen som sa det idag." Hugo ser ledsen ut och jag påtalar detta. Att han visst verkar bry sig och att även Hektor gör det när han säger som han gör. Att världen skulle vara bra tråkig om alla tyckte exakt lika! Att olikheter berikar. Alla har rätt att tycka, tänka och känna som de vill och att man måste respektera det. Alla människor är lika mycket värda. I stället för att säga att någonting är dåligt kan man tala om vad man tycker är bra och lyssna på andra för att höra hur de resonerar. Min vän Cicki skrev om snällhet här om kvällen. Jag frågade killarna hur de tyckte att man var om man vara snäll och om man kan vara för snäll. Att vara snäll är att dela med sig och säga snälla saker. För snäll kunde man vara om man gav bort alla sina saker som man fortfarande ville leka med. Då var man ju inte snäll mot sig själv, tyckte Hektor. Att vara snäll är att vara inkännande, att kunna se sina egna och andras behov. Att kunna stå för det man tycker men också att kunna kompromissa. Ibland kanske de egna behoven får stå tillbaka något för att det tjänar ett högre syfte. Jag tror att snällhet är en underskattad egenskap bland oss vuxna. För barn är det en självklarhet - är man snäll får man vara med. Och precis så fungerar det ju för oss vuxna också, eller hur!? Att vara snäll är en styrka. Inte en svaghet.
Twitter
Facebook

tisdag 22 mars 2011

Lucky Ellen & New Phil

...heter ett klädmärke som har helt underbara barnkläder. De säljs via hemförsäljning. I kväll hade jag chansen att se dem live hemma hos Susan (som har Mariefreds Handelsbod & Leksaker) då Sara presenterade kollektionen. Flickkollektionen hade ett större utbud än pojkkollektionen. Det fanns tunikor, klänningar, linnen och kjolar. Till killarna fanns det mest skjortor. Men vilka skjortor! Välskräddade med små fina detaljer och i snygga färgställningar. Mina tankar gick till Boomerang och Gant, två andra kända märken med lite marintima inslag. Nu är ju Hugo mer en "rocker" och Hektor, ja lite mer "Toy Story" kanske? Men jag ska se om jag kan övertyga Hektor om att köpa en skjorta för de var riktigt, riktigt snygga.
Twitter
Facebook

Vårens första skrapsår



Våren är här nu, det tycker åtminstone jag och Hugo. Hektor litar inte riktigt på mitt omdöme och valde att köra på den invanda linjen med vinterkläder idag fast jag föreslog att han skulle ta vårkläderna. "För tänk om FRÖKNARNA säger att det inte räcker med bara vårkläder! Och förresten så är man ju ute mycket längre på förskolan och då kan man ju börja frysa." Hugo däremot lyssnade mer på sin mamma (i alla fall när det gäller sådana här saker) och tog glatt på sig sin vårjacka med en extra tröja under. De nyinköpta överdragsbyxorna är dock ett minne blott. Kvarglömda någonstans så det blir väl till att köpa ett par nya...igen. Jag och Helge traskade iväg på babysång i vårsolen och efter vi hämtat killarna kändes det som om vi inte riktigt ville gå in igen. Vi tog på stövlar och galonisar och tog en promenad till Ekbacken, vagnen lämnade vi hemma. Men redan ute på uppfarten gjorde Helge sin första vurpa och stod på näsan. Som tur var gick det bra. Lite nässkrap och en fläskläpp. Men lite ostadigt är det att gå utomhus. Roligast ute var gruset, tyckte Helge som lika gärna kunde ha suttit precis utanför huset och studerat gruset. Men det hade kanske inte varit så roligt för Hektor.

Hektor i sandlådan.


Grus är spännande!
Twitter
Facebook

onsdag 16 mars 2011

Husmortips

I dag har det gått åt en hel del bakpulver. Några kakor eller bröd blev det inte, däremot rena väggar. Jag har länge stört mig på våra vitmålade väggar som ca. en meter från golvet och upp på väggen är allt annat än rena. Visst har jag gjort halvhjärtade försök med en fuktig trasa men resultatet har uteblivit. I dag googlade jag "hur tvättar man målade väggar" och hittade ett riktigt husmorstips - gnugga med fuktig svamp doppad i bakpulver. Nu är väggarna rena igen, för hur länge återstår att se....
Twitter
Facebook