Hurra!

Choklad som man kan äta med gott samvete!


Sojan är verkligen beroendeframkallande och buljongen går att använda till allt!

Nu, äntligen har Renée Voltaires produkter landat på Ica i Mariefred! Jag är lyrisk. Helt suveräna, ekologiska produkter. jag är beroende av sojan.... Köpte med mig hampachoklad med sesamfrön när jag var och handlade idag. Mums!

På andra plats...

...kommer jag. Det är bara att gilla läget!

I dag när Hektor och Patrik skulle åka iväg för att ta dos nummer två av influensavaccinet så önskade jag Hektor lycka till och talade om för honom att jag älskar honom.
"Jag älskar dig med. Och Helge. Fast mest Helge!" svarade Hektor. Ja, det går faktiskt inte att ta miste på hur mycket han älskar sin lillebror, han pratar, kelar, tröstar och hjälper till med allt ifrån att hämta nappar till gosedjur åt sin fina lillebror.


På fösta plats: Helge...


Mamma kommer på delad andra plats...

I dag blir det en slappardag då vi knappt sovit en blund i natt. Det beror inte enbart på en glupsk Helge som ätit sig igenom natten. Nej, medan Helge ätit har storebror Hugo gjort sig av med maten. Jag vaknade till vid tio-tiden av att Hugo ropade att han hade kräkts. Var? Jo, i sängen. Bort med alla sängkläder, in med Hugo på toaletten där kaskadspyorna aldrig ville ta slut. Tre sådana race till innan natten var slut. Stackars liten!!! Han är helt slut idag, ont i hela kroppen och i huvudet. Nu ligger han nedbäddad i soffan och tittar på tv. Jag tvättar för fullt både sängkläder och mina händer. Det är bara jag och Helge som ännu inte drabbats. Hoppas att vi klarar oss undan...

Snö, massor av snö...

Vilken fantastisk dag! Solen har visat sig och det var precis så där lagom kallt ute. Jag och Hektor tog oss ut och skottade lite (det behövdes verkligen, Katrin tog sig inte fram till ytterdörren när hon var förbi i morse). Vi hade lite olika teknik. Jag skottade undan för att bana väg fram till ytterdörren. Hektor ville gräva tunnlar och skottade ner snö där jag precis röjt undan. Efter lite övertalning gick han med på att gräva tunnlar på baksidan. Mycket bättre! Helge vaknade till och jag var tvungen att gå in. Hektor stannade kvar ute. Efter en stund hör jag hur han ropar. Ibland får han för sig att dörren är låst och ropar att han vill komma in. "Han märker väl att dörren är öppen" tänkte jag där jag satt och ammade Helge. Men Hektor fortsatte att ropa. Jag steg upp ur soffan och då jag såg att han satt fast, i snön! Jag la ner Helge i vagnen och kastade mig ut för att rädda min nödställde son. Men när jag kom fram skrattade han och sa att han satt fast men grävt sig loss! Känns som om vi skulle bo på betydligt nordligare breddgrader.


Hektor gräver tunnlar!


Katrin var över och lämnade detta fina set med kläder till Helge.
Tack så mycket familjen Lindahl!

Annars har vi klarat oss ganska bra här hemma idag. Vi fortsätter med "äckelmedicinen", den smakar äckligt, luktar äckligt och var äckligt dyr ("627 kr, ja den var visst så dyr", sa apotekstanten när jag hämtade ut medicinen). Hektor och jag har haft en lugn dag, förutom snöröjningen, med mycket sagoläsning i sängen. För vad passar väl bättre än att kombinera amningsstunderna med lite läsning? Och Hugo, stora killen, har varit på sitt första skoldisco. Han är på ingång snart, ska bli spännande att få höra hur han haft det!

Det kom två brev med posten...

Helge fick brev från mormor och morfar - tack, tack säger Helge.


Brev från mina elever!

...ett till Helge och ett till mig. I Helges paket fanns små fina vårkläder från mormor och morfar. Han har tur, han behöver inte bara ärva av storebröderna ;) Faktum är, trots gammel-morfars uttalande, att det inte finns så mycket kvar att ärva. En del kläder har vi sålt och annat har helt enkelt skänkts bort eller slängts. Bara de allra finaste bebiskläderna har blivit kvar. Fast att ärva är något fint, tycker Hektor . Han är riktigt stolt över de kläder eller leksaker han har fått efter Hugo. Hoppas att Helge kommer att känna på samma sätt!

I det andra brevet var det fina brev och teckningar från mina gamla elever. Breven blev en liten guldkant på min lite jobbiga dag med start av ännu en penicillinbehandling för både mig och Helge. För vem tycker inte att det är roligt att läsa att man är världens bästa fröken och snällast i hela "Sverjet". Och när en nioåring skriver "Hej Angelica du har varit den bästa fröken jag någonsin haft. Tack för att du kom så mår jag bättre än någonsin." då är tårarna inte långt borta! Barnen tycker också att det är lika roligt varje gång att höra vad mina elever skriver och se vad de har ritat.

Here we go again

Morgonen rivstartades. Jag hade tänkt gå upp klockan halv sju tillsammans med resten av familjen eftersom att jag och Helge skulle till BVC klockan halv nio. Men av någon anledning blev jag kvar i sängen till halv åtta! Ingen större fara skedd, om det inte vore för Helge som vaknade och ville ha mat igen... Jag lyckades i alla fall göra mig iordning, Patrik löste av mig här hemma (Hektor är hemma och är sjuk) och vi åkte iväg, lite sena. Sen var även Beatrice på BVC så det var ingen större fara.

Helge vägdes och mättes. Nu ligger han på 4340 gram och är 53 cm lång - han följer kurvan föredömligt! Men det visade sig tyvärr att han hade torsk, så nu väntar ännu en behandling med antibiotika för Helges del...Suck. Och Helge som redan är så dålig i magen efter min senaste kur. Men hellre bli av med svampen på en gång än att hålla på och dutta med vishyvatten som hon först föreslog. En odling gjordes också av bröstmjölken, visar det sig att även den innehåller svamp så blir det ytterligare en behandling för mig. Håller tummarna att allt blir bra snart!