Godnattsagor

Lena och Olof Landströms böcker handlar om de två fåren Bu och Bä. Det är dramatik och äventyr i vardagliga situationer.

Sitter i soffan. Har precis nattat Hektor. Den obligatoriska godnattsagan har vi läst, vi har pratat om dagen, kramats, startat en cd-saga och stängt dörren. Rutiner och ritualer. Jag tycker att det är minst lika mysigt som Hektor (och Hugo med för den delen) med högläsning. Jag tror att mitt intresse för språket i form av rim och ramsor, sånger och böcker har smittat av sig på våra barn. Jag har några favoritböcker och favoritförfattare som jag älskar att läsa högt ur. Där det finns värme, humor,där språket flyter och där man tar sina mottagare på största möjliga allvar - barnen. För de genomskådar allt!


Allt som Pija Lindenbaum skriver och illustrerar går rakt in. Gittan triologin, Lill-Zlatan och morbror Raring, Siv sover vilse mfl.


Jujja och Tomas Wieslander skriver inte bara de fantastiska böckerna om Mamma Mu och Kråkan. De har skrivet en mängd bra barnlåtar och även böckerna om Dagspöket och om Lillebror.


Tsatsiki böckerna är så bra! Längtar till dess jag får läsa dem för Hektor. Hugo har redan lyssnat på dem och läst dem själv!



En av mina och Hektors favoriter! Bra att läsa innan man fått och även när syskonet anlänt :) "Förbjudna" känslor kommer upp, allt är skrivet med både humor och värme!


Barbara Bottner bok om Lennart. Den ängslige musen som inte kan göra något annat än det som står på hans listor. Tills en dag.. då han möter sin motsats. Den levnadsglade musen Albert. Boken är översatt av Lena Landström och illustrerad av Olof Landström. Kanske är det deras språk och illustrationer som gör att den läggs bland favoriterna.

I blåbärsskogen

Idag har jag, Hektor och Helge varit ute i skogen och plockat blåbär. Eller, skog och skog. Det var en skog där tidigare, innan Jagbacken började att bearbeta marken. Kvar är nu stora sand- och grushögar och lite skogssnår lite här och var. Det ser verkligen dystert ut. Jag saknar vår skog. Men vi får vara glada att lite finns kvar i alla fall! För Hektor är det fortfarande stort. I skogen finns stora stenar, djupa gropar, murkna trädstammar och miljontals myror. "För hela skogen är ju som en stor myrstack för dem" som han sa där vi traskade runt. Och mysigt tyckte han att det var, trots myggorna som mer och mer enerverande surrade omkring våra huvuden. Men bunken full skulle vi plocka och överraska pappa och Hugo med en blåbärspaj! Nu var det ganska utplockat i de små snåren så jag styrde över pajbakningen till att baka en liten, liten sockerkaka med blåbär på toppen istället. Då behövs det inte så många bär och Hugo gillar det bättre. Hektor tyckte att det lät bra och jag kunde pusta ut. Jag bar Helge i Haglöfsbärstolen och den var inte särskilt ergonomisk eller lätt att bära i. Helge väger visserligen i runda slängar 9 kilo men man ska nog kunna bära bra mycket tyngre barn än så utan att känna som om axlarna är nere vid fotknölarna.

Hemma blev det lite fruktmellis ute på framsidan, legobygge inne och sedan bakning! Hektor smorde formen omsorgsfullt och strödde den med kokos. Sköljde blåbären och rensade bort barr och blad. Vispade ihop smeten och strödde på blåbären. I skrivande stund är kakan i ugnen. Det blev lite väl mycket smet i den lilla formen så redan nu har jag skrapat ugnen tre gånger då det rinner över kanterna. Det luktar lite bränt på grund av det som ramlat ut i ugnen men kakan ser god ut! Hektor sprang upp till Hugo och sa " Kakan är i ugnen, mamma ropar på oss när den är klar!" han är så stolt när han hjälper till med matlagning och bakning här hemma. Men kock det ska han inte bli :)

Inte utan min tandborste

Helge älskar sin nya tandborste! Är han lite kinkig räcker det att plocka fram den lilla tandborsten och livet leker igen. Allra bäst är det när han får en lite, liten klick tandkräm på. Tandborsten tar man inte så lätt ifrån den lille mannen. Så den brukar få följa med ut från badrummet. Det borstas både här och där. Inte alltid på den lilla tanden ;)

Stor och liten

Hektor läser för Helge. Han går in i storebrorsrollen och är "stor" med Helge. Med mig är Hektor liten. Det är nog inte helt lätt att vara 4 1/2 - stor och liten på samma gång...

Morgonen rivstartades med världens värsta morgonhumör. Jag tror att vi såg till att alla grannar vaknade i tid. Hektor gallskrek i säker tjugo minuter för att jag hade kommit först ned för trappan. Han ville, nej, han krävde, att jag skulle gå upp till mitten av trappan så att han skulle kunna komma ner först. Saken är den att han är en riktigt dålig förlorare. Vi spelade "Knasiga djur" härom kvällen och samma visa utspelade sig då att jag råkade vinna. Han grät och återigen krävde han att vi skulle spela en omgång till. Jag tror inte på att lägga sig i spel eller ge efter. Barn måste få lära sig att man vinner ibland och förlorar ibland. Men jag har också insett att vissa strider inte är värda att ta. Det finns en bok som heter "Explosiva barn" I den använder man sig av tre olika korgar för att sortera beteenden och hur man ska tackla dem. I korg A hamnar alla "farliga beteenden" (där det finns risk att någon kan komma till skada om man inte ingriper) där man måste vara beredd att ta konflikten om den uppstår. I korg B hamnar sånt som är mindre viktigt. Här kan man tillmötesgå barnet, prata och diskutera alternativa lösningar på problemet. Och korg C, där finns sånt som inte alls är viktigt, men saker som man som vuxen kanske irriterar sig på tex. att barnet ska ha vantar på sig. Saker som man kan undvika att ta en diskussion kring överhuvudtaget. När Hektor satt där i trappan och skrek insåg jag (en aning för sent) att det här hörde hemma i korg B. Utan att ens diskutera gick jag upp till honom, till mitten av trappan, så att han fick komma ner först. Det var det som behövdes. Att tänka i korgar gör det lättare att se vad som är viktigt och samtidigt inte känna som om man hela tiden "ger med sig". För mig var det inte en stor sak att gå upp till honom så att han fick komma ner först och därmed vara nöjd. Jag är vuxen, jag kan vara tillmötesgående och flexibel. Han är ett barn. Han låser sig ibland och då finns det inte någon möjlighet för honom att vara flexibel. Det här är något han kommer att lära sig. Men just nu behöver han bemötas av förstående, flexibla vuxna som kan rucka på gamla invanda synsätt. För att själv kunna agera flexibelt så småningom.

Good enough

Snorig men glad!

Vissa dagar blir allt bara så rätt. I morse blev det dock lite fel men det rättades till ganska snabbt. Helge somnade klockan 8.00 precis som igår. Men idag förekom jag det lilla dilemmat som uppstod igår. Jag tog på honom kofta och mössa innan han somnade så att jag inte skulle behöva väcka honom med påklädning när Hektor skulle iväg. Solen sken men det var isande kallt, bara 7,9 grader. En kofta står man sig inte så länge på, framförallt inte om man ska gå på promenad. Så trots varsamma händer som försiktigt försökte lirka av en kofta och ta på en fleece gick det inte. Helge vaknade. J och S mötte upp för en promenad. Åter på hemmaplan fortsatte jag fundera kring vårt kommande hallprojekt. Vi har kollat ut (och beställt) en tapet. "Plain Stripes" heter den och kommer från Boråstapeter. Tapeten går i svart/vitt/grått och är, precis som namnet indikerar på, randig. Ränderna är lodräta men vi tänkte tapetsera den vågrät istället. Det är roligt att ha ett litet projekt tillsammans. Tidigare har vi alltid haft projekt och vi gillar båda två att hitta nya lösningar och lite roliga detaljer vad gäller inredning. Jag kommer ihåg vår första gemensamma hyreslägenhet. Vi köpte färg och målade och inredde den så som vi ville ha den efter den budget vi hade då. Student som jag var vid den tiden. Nu, på senaste tiden har det varit stiltje. Ingenting nytt har hänt på länge och det är mest jag som gått och funderat på vad och hur vi kan förändra. Det ska bli roligt att se hur det artar sig. Från början tänkte vi bara tapetsera en vägg. Men idag kom jag på den briljanta idéen (tycker jag själv!) att gå från kökets ena vägg (som vetter mot hallen) och gå runt hörnet och ut i hallen. Jag tror att det kan bli en rolig effekt. Ingen vanlig fondvägg utan lite twist på det hela.

E tittade också förbi en snabbis med en sovande A. Helge fick lite mat medan vi satt och pratade. Sedan iväg och hämta Hugo som slutar tidigt på torsdagar. Det är ett bra tillfälle att ta tillvara på så att bara vi kan vara tillsammans. Hektor har ju sina måndagar och fredagar då han är hemma från förskolan. Jag tror att det är viktigt att barnen får lite egentid tillsammans med en förälder i taget. Tid då inget annat eller ingen annan konkurrerar om uppmärksamheten. Visst hade jag kunnat passat på och handla med Hugo eller åkte hem och städat toaletterna. Men handlingen fixade Patrik på vägen hem från jobbet och toaletterna tar jag vid ett annat tillfälle. Torsdagar är min och Hugos dag. Och Helges också förstås! Vi bänkade oss på "Två goda ting". Hugo tog en glass och jag en macka och kaffe. Vi satt och pratade om allt möjligt, tittade på folk som gick förbi. Och rätt som det är säger Hugo "tänk vad fint det är här i Mariefred!" Vi gick förbi bokhandeln där Hugo lyckades köpa en ny skisspenna med hjälp av en bild han själv tecknat. Jag hade, min vana trogen, inga kontanter. Och en skisspenna för nio kronor ville de inte ta betalt för med kort. Efter bokhandeln blev det en sväng förbi på biblioteket. Helge gillade Muminstolarna och Hugo plockade på sig massor av böcker med tips och råd kring teckning.



Hugo tecknar en drake.


Hektor gjorde en egen bilbana på sitt rum efter vi läst Bamse.

Hemma plockade Hugo fram sina böcker och sin nya penna och har provat nya tekniker. Jätteroligt att se resultatet. Jag och Helge hämtade hem Hektor som glatt plockade senaste Bamsenummret ur brevlådan. Vi satt alla fyra vid matbordet, Hugo tecknade, Helge mumsade majskrokar och jag och Hektor läste Bamse. En lugn, harmonisk dag där jag verkligen känner att jag lyckats med det jag stävar efter varje dag. Jag har kunnat ge alla mina tre killar tid, uppmärksamhet och uppmuntran. Var och en för sig och alla tre tillsammans. Det är inte alltid det fungerar. Men när det väl gör det så känner jag mig som en bra mamma. Det, är en bra känsla!