Myten säger att det finns hundra olika ord för snö på grönländska, egentligen finns det bara två: qanik (fallande snö) och aput (fallen snö). Och fler ord än så behöves väl egentligen inte? I år tycks det stora samtalsämnet vara just SNÖ...Antingen så gillar man den eller så gör man det inte. Jag känner mig lite kluven, jag längtar verkligen efter våren men visst är det härligt när solen skiner och snön gnistrar vit?!
Igår föll det onekligen enorma mängder snö. Jag åkte in till Strängnäs i snöstormen för att 1. köpa nya jeans och 2. klippa och färga håret. Uppdrag ett var det svåraste. För det första så visste jag inte ens vilken storlek jag skulle välja. Det resulterade i ett spann på tre olika storlekar och en mängd olika modeller på jeans följde med in i provrummet. Jag lyckades hitta ett par som passade, kanske inte de allra snyggaste men vad gör man när "mammamagen" fortfarande gör sig påmind. Hektor gillar den i alla fall, härom dagen la han sina lena kinder mot min mage och titta de upp på mig och sa: du har så mjuk och skön mage mamma!
I morse var det mycket fallen snö, Patrik fick skotta sig fram till brevlådan och såklart så fanns det ju ingen tidning där... Det hade vi i och för sig kunnat räkna ut...
Efter en sen frukost begav vi oss ut i snölandskapet. Hugo och Hektor lekte bergsbestigare, Patrik skottade och jag fotade. En bra uppdelning tycker jag :)
Bergsbestigarna Hugo och Hektor.
Hugo lyckades till och med fastna i snön.
Jag hade faktiskt inte sett det här inlägget när jag började prata om att ni verkar ha så mycket snö!
SvaraRaderaJag är nog mest för snö. Hellre rejält med snö än slask!
Kram!