Faller en faller alla...

Jag har känt det. Ända sedan klockan tio då jag klev in i duschen för att "pigga på mig". Men jag är min vana trogen. Trots tydliga symptom så negligerar jag, förtränger och hoppas, hoppas innerligt att kroppen ska ha fel. Men även då jag hoppade över lunchen och har sovit mig igenom hela eftermiddagen (tillsammans med resten av familjen!) och kvällen så kom den. Nu är det bara Helge kvar. Hoppas, hoppas att den lille kraken slipper vinterkräket...