Pengar, pass och prickar?

Helge inspekterar sitt pass, han skulle gärna vilja stoppa det i munnen.

I dag var det dags för att göra ett EEG på Helge. I kallelsen vi fick stod det att vi skulle hålla honom vaken från tidig morgon så att han skulle kunna sova på plats. Hur lätt är det att hålla en trött bebis vaken? På hemmaplan ok, men i bilen... Det är omöjligt. Testet gick bra i alla fall. Han fick 12 elektroder fastkletade på huvudet och sedan en liten nätmössa ovanpå. Sedan var det bara att vänta. Helge fick in hela registret vilket innebar att han pendlade mellan att vara vaken och nöjd för att sedan bli lite lätt irriterad till att somna in och sova en stund. När testet var färdigt fick jag vandra genom kulvertar, uppför trappor och genom långa korridorer med en trött kille. Patrik och Hektor hämtade upp oss och vi åkte vidare till Strängnäs där vi hämtade Helges pass. Nu är vi redo att åka till Tyskland inga prickar i sikte på de två andra killarna än så länge...

Livet

I dag är det en sorglig dag. Vi tänker mycket på gammelmorfar och både Hugo och Hektor har funderat kring hans bortgång. "Livet boken" av Pernilla Stalfelt har vi läst flera gånger. Det är verkligen en bok som jag kan rekommendera om man vill prata om livets stora frågor med barn. De fantastiska bilderna tillsammans med texterna som är en blandning av både djupaste allvar och humor gör att jag har lika stor behållning av boken som barnen! Efter att vi läst boken tredje gången för dagen sa Hektor " Mamma vill du höra en bra sak och en dålig sak?" Det som är bra är att jag tycker så mycket om dig (åtföljt av en mysig barnkram. Varma armar, lite skrovliga efter alla dessa små koppor) och det tråkiga är att gammelmorfar har dött. Men han hade i alla fall levt ett bra liv!" En sådan fin sammanfattning! Nu ska vi tända ett ljus för gammelmorfar och tänka lite extra på honom. Hugo får väl uttala några svordomar som en ritual. Min morfar hade nämligen för vana att alltid fråga om hur det var med Hugo och om han lärt sig svära ännu. Till saken hör att Hugo nog kan några svordomar men skulle nog aldrig komma på tanken att använda dem. Men i kväll - jävlar anamma!

Morfar

Hektor med gammelmorfar.

Nu har han somnat in, min morfar. Efter en tids sjukdom orkade han inte längre. Han blev 85 år och kände sig nöjd med sitt liv. Men det känns sorgligt och tomt. Hugo och Hektor har varit medvetna om att gammelmorfar varit sjuk och de har pratat om att Helge måste få hinna träffa honom, nu blev det inte så. Livet ville annorlunda. Jag och Hektor har läst "Livet boken" nu på morgonen. För Hugo berättade vi inget, det tar vi sedan när han kommer hem. Min morfar var inte en så närvarande morförälder som min mamma och pappa är för mina barn. Men han var bra på sitt sätt. Jag minns somrarna hos honom i Leppikarri, det röda huset vid havet. Köttsoppan till lunch, Jaffa (typ Fanta fast på finska) att dricka och frostig vaniljglass på pinne. Jag minns promenaderna med Raja, den fina men lite väl överviktiga stövaren. Lunken, det hände inte så mycket men det var sommarlov. Vi åkte ut med båten och jag fick styra. Jag körde nästan ner en farledspinne och morfar hytte med näven, fast på ett snällt sätt. Vi åkte in till Haparanda med alla rutor nedvevade för att jag inte skulle börja må illa. Min morfar var en storrökare och jag har alltid haft lätt för att bli åksjuk. Jag började må illa ändå på den korta turen men vad gjorde väl det? Jag var med min morfar. Fina, fina morfar som nu äntligen, efter 40 år, får träffa min mormor igen. Ha det så bra, i Nangijala!

Majskrokar är najs!

Den lille mannen har återupptagit sitt intag av smakisar. Sedan i måndags äter han lite gröt både morgon och kväll. Och han gillar det! Mat är kul, Helge gapar stort, silar gröten lite fram och tillbaka, sväljer och vill ha mer. Extra roligt är det när vi smakar på maten och påtalar hur gott det är. Då skrattar han. Egentligen ska man ju ta en smak i taget i början. Men Patrik kom hem med majskrokar igår och naturligtvis fick han smaka det. Mums!

Prickar här, prickar där, prickar överallt!

Vattkoppor har gått en längre tid på Hektors förskola. Och nu har turen kommit till Hektor, eller ska man kalla det oturen? Det började med feber och några enstaka prickar igår. I dag har prickarna ökat i antal och febern stigit. Trots detta är han tapper, som alltid! Men visa sina prickar vill han inte och han hoppas innerligt att han ska kunna gå på kalas på söndag... Vi får väl se hur det artar sig. Och hur det blir med resterande familjemedlemmar. Och hur det påverkar vår Tysklandsresa?


Trots prickar och feber orkade Hektor med lite bollspel.


Helge kollade in storebröderna.