GOD JUL!

Morgonen började bra, lugnt och skönt- gott om tid. Grötfrukost, paketöppning och lite pyssel. Sedan hände något, plötsligt var det bara 20 minuter kvar till "Samling vid krubban i Mariefreds kyrka. Kläder skulle strykas och tas på. Hektor skulle gå på toaletten. Och är det inte alltid så, att när det är som mest bråttom det uppstår oväntade situationer. Ett får ligger och guppar i toalettstolen när Hektor ska kissa, Hektors raggsockor är spårlöst försvunna, Hugo ville inte ha överdragsbyxor. Men vi kom iväg, bara fem minuter sena in i kyrkan... Och Helge sov sig igenom hela gudstjänsten. Vår fina präst Ellinor lyckas alltid fånga barnen och läsa Evangeliet på ett fängslande sätt. En supermysig jultradition. Väl hemma igen åt vi sillunch och sedan blev det paketöppning. Lite i taget så att alla klappar blir ordentligt uppmärksammade, ingenting läggs på hög. Barnen har pysslat i sina nya pysselböcker, läst, spelat spel och lekt med Hektors Toy Story figurer. Tomten har också varit förbi och tackat för gröten han fick igår. Nu sitter vi likt många andra och tittar på Kalle Ankas Jul. God jul på er allihopa!


Sillunch


Så här gott tyckte Helge att det var med (skalad) prinskorv!


Hugo väntar på att få öppna ett paket.


Behövs någon kommentar??? Ögonen och leendet talar sitt tydliga språk - en lyckad julklapp!


Tomtekram!

Tomtegröt

Hugo ville vara på den säkra sidan... Så han ställde i ordning en skål med gröt och mjölk i en kopp till Tomten. Det gäller att hålla sig väl med Tomten så att han inte blir sur och tvär och hämtar tillbaka julklapparna.

Presenter och hjärtan

Nu är mommo och moffa här! Glada tillrop, jackor och skor på. Hugo och Hektor rusar ut för att möta de efterlängtade gästerna. Helge sitter lugnt kvar i sin stol, för handen till örat, lägger huvudet på sned och säger "hej-hej" i sin låtsastelefon. För det är så han kopplar ihop det. Mommo och moffa , dem pratar han i telefonen med. Nu ska de vara hos oss ett tag så Helges världsbild kommer att ändras, åtminstone för en tid.

Efterlängtade gäster får fina presenter. Hektor har varit väldigt produktiv den senaste tiden och ingenting ska öppnas på julafton. Vi har fått fina barbafigurer fint ihoptråcklade i filttyg, pärlplattor och teckningar. Moffa och mommo fick en gemensam pärlplatta med moffas gitarr på. Han är så omtänksam och tänker på allt och alla! Och eftersom det blev spontan presentutdelning ville Hugo också ge sin julklapp till mommo. En julklapp med så mycket kärlek i att jag fick tårar i ögonen när han tillverkade den. Ett hjärta i röd cernitlera med tillhörande örhängen.


Hugo hjälper till att öppna paketet.


Diamantörhängena åkte av och Hugos hjärtörhängen åkte på.


Presenterna gick i hjärtats tecken.

Lucia * 4

Det är december, tiden rinner iväg. Att vi firat lucia fyra gånger i år säger väl allt. Det blir inte mycket tid över att sitta och blogga. Hugo som inte var med på Helges lucia i Munkhagskyrkan tittade på bilderna därifrån i kväll. Han är väldigt nyfiken på Helges babysång och på Dagmar som leder sången. Vi letade efter henne på bilderna men Patrik hade inte lyckats fånga henne på bild. Då föreslog Hugo att vi skulle "googla" Dagmar. Rent instinktivt ville jag svara nej, inte kan vi väl googla henne. Men, egentligen, varför inte? Sagt och gjort vi googlade och hittade. Artiklar, bilder, om läraren som slutat jobba för att ägna sin tid åt människor och bön. Jag visste lite men fick veta desto mer. Jag är verkligen glad och tacksam över att Dagmar valde en annan väg för då fick vi chansen att lära känna henne och möta hennes värme och engagemang varje tisdag. Vi ser fram emot nästa termin!

Gourmet eller gourmand?

På lunchen användes mest händerna...




...vid middagen skedde det växelvis, gaffel - hand- gaffel...

Öppnar köksskåpet, jag vet redan innan vad som väntar. Burkmaten är slut. Kollar i skötväskan för säkerhets skull, kanske det finns en glömd burk där? Nej, inte det. Jag har verkligen ingen lust att dra ut Helge i onödan idag. Ögoninflammationen ser inget vidare ut, ögat är rött och svullet och det rinner både tårar och var.

Då bestämmer jag mig för att det är dags att börja äta "vanlig" mat. Det är dessutom verkligen på tiden. Och ska det göras så ska det göras ordentligt. Därför dukas det med Labanskålen (den som har en sugkopp under sig och inte välter så lätt) och en egen gaffel på Helges plats. Korvstroganoff (kokt korv i grädde med en gnutta tomatpuré) med makaroner blev en succé! Att få till det där med gaffeln var inte det lättaste men vad han kämpade. Jag fick spetsa korv och makaroner på gaffeln som Helge sedan förde till munnen.

Eftersom att det gick så bra vid lunchen bestämde jag mig för att middagen bestående av torsk, äggsås och potatis också kunde passa Helge. Hans mat fick koka i en egen kastrull och toppades med lite ärtor. Svårt bara att veta hur mycket man ska servera när det inte finns någon enhet att gå på, typ en åttamånadersburk och lite frukpuré. Han bara åt och åt och ville aldrig sluta. När det var slut på tallriken hittade han mer mat i haklappen. Nu återstår bara frågan, har vi en liten gourmet i huset eller är det möjligtvis en gourmand?