Blandade känslor...

när det börjar närma sig avresedagen, eller morgonen. Planet till Mallorca lyfter 07.15 och jag blir upphämtad 03.30. Jag borde verkligen gå och lägga mig. Har tillbringat dagen i Södertälje med mamma och Helge. Lite shopping inför resan och lite nya plagg till höstgarderoben. Kom hem lite lagom trött, har fixat middag, lagt barn, packat det sista och slagit in paket till barnen. Små paket, ett för varje dag vi kommer att vara ifrån varandra. Och det var det blev så påtagligt, sju dagar utan mina stora killar. Jag vet att de kommer att ha det jättebra och att jag, Helge och mamma kommer att ha det jättebra. Men ändå så smyger sig en lite vemodig känsla sig in i hjärttrakten. En vecka utan mina fina stora killar. Saknar dem redan...

Sucker for...långkalsonger

Somna i famnen...mys. De mysiga långisarna skymtar också fram.

Åh, med risk för att verka knäpp, men vad sött det är med långisar på små bebisar! Så här i utrensningstider så är jag är så glad att jag sparat Hektors långisar med vilda djur på från Polarn och Pyret. Så himla fina! Hektor fick ofta ha långkalsonger och en tröja under vinterhalvåret, mjuk, skönt och smidigt med lager på lager när man skulle ut. Hugo hade oftast strumpbyxor, både hemma och på dagis.

Skickade maken att införskaffa några fler par från Polarn men det var ganska utplockat. Istället kom han hem med en body och en tröja. Tröjan var klockren i färgerna, riktiga Helge färger. Klara, starka, lite blått, rött och turkost. Bodyn var inte riktigt rätt, jättefin i brunt och orange men inte färger för lilleman....


En riktig "Helge-tröja".

Asgod köttfärslimpa

Svängde ihop en köttfärslimpa häromkvällen. Den blev asgod enligt Hektors utsagor. Och jag blev riktigt nöjd själv. Så här kommer receptet!

Recept på Asgod köttfärslimpa:

Blanda ca. 1 dl grädde och lite ströbröd - låt det svälla.
Rör i ca. 1 tsk. fransk senap, salt, vitpeppar, ca. 1 msk. kalvfond, 2 klyftor vitlök - smaka av.
Det ska smaka ganska mycket, köttfärsen tar bort mycket.
Blanda i färsen.
Forma till två smala limpor. Pensla med smält smör blandat med soja.
In i ugnen i ca. 20-30 minuter i 225 grader varm ugn.

Servera med potatismos, brunsås och lingonsylt. Asgott!

Skogen

Kantareller, skogens karameller!

Jag befinner mig på andra sidan nu. Andra sidan vad gäller läxläsning. Andra sidan med kamper för att få den gjord, snyggt och prydligt, lätt och smidigt. För kapaciteten finns men inte alltid motivationen. Att läsa 40 minuter i veckan är inget att tala om, det flyter på. Men att få matte- och skrivläxan gjord tar tid. Det behövs morötter av olika slag. I bland kan det vara att få spela trummor, några bragokex bredvid sig eller som i kväll - att få gå ut i skogen. I skogen hittade vi svampar av olika slag och mosklädda stenar. Luften kändes klar och lite kylig. Och helt plötsligt hoppade ett rådjur framför oss. Vi fick en skön stund tillsammans, både vad gäller naturupplevelser och tid tillsammans. En extra bonus var de tre stora kantarellerna vi hittade på vägen tillbaka!


Skogen är trollsk med mossklädda stenar!


Vacker Flugsvamp.

Skönsång

Helge med sin maraccas, lika kul att spela med hemma som på babysången!

Är det något jag skulle vilja kunna så är det att sjunga. Jag skulle inte behöva kunna sjunga särskilt bra ens, bara jag kunde sjunga. För det är inte något jag bara säger, jag KAN verkligen inte sjunga. Precis som somliga inte kan vissla, dansa eller simma. Men när jag berättar om min oförmåga tas jag sällan på allvar. Som om alla föds med sångröst och per automatik kan sjunga. Men trots min oförmåga så älskar jag att sjunga (och har alltid gjort det) men jag känner mig begränsad när jag sjunger bland folk jag inte känner eller om jag, ve och fasa, måste ta ton och leda en sång... Och det blir värre och värre med åren. Ändå traskar jag glatt iväg med Helge på babysång i Munkhagskyrkan på tisdagarna. Där sjunger jag med, inte så högt, men tillräckligt högt för att Helge ska höra min röst. För som Dagmar, som leder sången, en gång sa "era bebisar tycker att era röster är de vackraste som finns!" Och det är väl inte det sämsta!