måndag 14 november 2011

Ventilera

Ska jag eller ska jag inte? Fortsätta eller avsluta? Tankarna snurrar för fullt och inte enbart kring bloggen. Det har varit en omställning att börja jobba, det förstod jag redan innan jag klev ur min lilla bubbla. Men det är svårt att få ihop allt. Allt som man vill. Allt som man måste. Allt som man borde. Och allt som man redan skulle ha gjort... Men allvarligt, hur gör man? Sänk kraven på jobbet svarar vissa. Sänk kraven på matlagning och städning säger andra. Jaha, och när man gjort det. Rusat ifrån jobbet klockan tre minuter över halvfyra för att snabbt som attan hämta ett barn från fritids och två från förskolan för att försöka vara hemma i hyfsat rimlig tid. Vi är ändå inte hemma förrän ungefär en timme senare. Det tar tid att hämta tre barn och det måste det få göra. Ta sig tid att gå in i klassrummet (som visar sig vara låst och vi får jaga rätt på någon som kan öppna det) tid att titta på snurrorna Hektor byggt eller titta på handavtrycket som Helge gjort. Och ändå så kan jag känna att jag är lite stressad för jag vet att middagen snart måste stå på bordet och helst vill jag servera något som är vällagat. Ibland blir det torsk i äggsås, ibland blir det falukorv... Man kan inte lyckas varje dag. Men till saken hör att jag faktiskt försöker sänka kraven men ändå känner jag den där klumpen som hänger sig kvar. Att aldrig känna sig riktigt nöjd, riktigt klar, riktigt bra. Hur gör man? Ett tråkigt inlägg som kanske ändå fungerar som en slags ventil. Ja, bloggen får nog vara kvar ett tag till.
Twitter
Facebook

1 kommentar:

  1. Älskade vännen!
    DU är världsbäst oavsett vad du tycker.
    Det där pusslet du försöker lägga saknar alltid ett par bitar för att det ska bli klart och bli komplett, så upplever jag det här hemma också.
    Vi äter skräpmat säkert en gång i veckan för att vi ska "hinna" med alla hämtningar från Emelies dans, läkarbesöken för barnen, medicinuthämtning på apoteket, mm mm.
    Jag är ju kock och borde kunna bättre mat ;) ÄSCH, skit samma, barnen blir lyckliga och jag mer avslappnad. Vad jag vill och önskar är en annan sak än vad verkligheten visar allt som oftast.
    Stor kram till dej och din familj och jag är glad att du väljer att ha kvar din blogg för jag gillar att läsa den.

    SvaraRadera