Dop

Nu är finaste Helge döpt. Lördagen den 29 juni döptes han i Mariefreds kyrka. Ceremonin var väldigt traditionell men lättades upp av Emilias sköna röst. Hon sjöng "Välkommen hit" och "Utan dina andetag", mina ögon var allt annat än torra när hon sjöng... Helge skötte sig exemplariskt, skrek inte ens när han fick vatten på huvudet.


Finaste storebröderna.

Dopet avslutades hemma hos oss med kaffe och tårta och därefter grillning på kvällen. En trevlig och intensiv helg! Tack alla som kom och firade Helges dopdag tillsammans med oss!

Tyska kusiner

Sitter med Helge vid bröstet, Hektor tittar på Tv och jag försöker knåpa ihop ett inlägg med en hand. Det går, men inte så fort. De efterlängtade kusinerna kom igår! Som Hugo och Hektor längtat och väntat! De har berättat för sina kompisar och fröknar att de väntar besök. "Cornelia, Felix och Maja kommer idag. De är tyska." Så sammanfattade Hektor det för sin fröken igår. Det långa avståndet gör att vi inte ses så ofta men det spelar ingen roll för Hugo och Cornelia. Det känns som om de börjar där de slutade sist vi sågs. När kusinerna kom blev Hektor blyg i vanlig ordning. Men sedan släppte det, lek och bus har varvats och de har varit sams nästan hela tiden!

Dopplanering in i det sista

I helgen är det dop, på lördag närmare bestämt. Jag kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Jag har inte alls hunnit med så mycket som jag tänkt mig. Därför är jag ganska, eller mycket tacksam över att vi bestämde oss för att ha ett litet dop. Den närmsta familjen bara. Lagom hög ambitionsnivå och mycket hjälp av mina föräldrar gör att det känns som att det blir en trevlig tillställning där vi som så sällan ses verkligen får tillfälle att prata och umgås! Älskade Helge kommer att få en fin dopdag att minnas!

Solstrålen Helge

Vill bara tillägga att Helge efter att ha sovit i en och en halv timme var sitt vanliga glada jag igår. Inte alls påverkad av det som tidigare inträffat. Och så är det fortfarande. Nu håller vi allt vad vi har för att det inte var något allvarligt som inträffade!

Sjukhusbesök

Då har Helge gjort sitt andra besök på akuten i Eskilstuna. Inget vidare ställe att hänga på och inte under några roliga omständigheter heller. Det hela började när jag satt och ammade Helge och hans arm plötsligt började skaka okontrollerat. Det såg väldigt otäckt ut, jag tog upp honom i famnen och försökte få kontakt med honom. Skakningarna fortsatte och han var okontaktbar. Min första tanke var att det var feberkramper. Jag la ner honom i soffan och lättade på kläderna, Helge var fortfarande i dvala, kollade tempen, 36,8 grader - ingen feber. Oron steg, så här brukar han i vanliga fall inte bete sig. Vi brukar få lägga ner honom så försiktigt om vi vill att han ska fortsätta att sova. Nu bara låg han där och sov. Efter konsultation med sjukvårdsrådgivningen åkte vi in till akuten. Men först hämtade vi upp Hugo, tankade bilen och sedan raka spåret mot Eskilstuna.

Att vara på akuten, på kvällen, ingen riktig middag i magen, ovisshet angående hur länge man ska vara där och med tre barn varav två riktigt övertrötta är ingen höjdare. Tro mig, jag var där... Jag fick använda hela mitt register, vara uppfinningsrik - hitta på lekar, läsa sagor, säga till på skarpen, trösta, avleda syskongnabb, lirka, stoppa i dem risifrutti, mackor och apelsiner från automaten i entrén (men det först efter vi hämtat ut pengar i huvudentrén och växlat dem)...Vid halv elva-tiden, efter provtagningar på Helge, fick vi beskedet att han skulle stanna över natten för observation och eventuellt EEG under morgondagen.

Patrik som slutit upp till den tappra skaran vid åttatiden åkte hem med Hugo och Hektor. Kvar blev vi, Helge och jag. Vi sov lite oroligt båda två under natten. I sjukhusnattskjortor som gjorde att jag fick "flashbacks" till när Hektor opererades för sitt bråck och vi låg inne. Jag tycker fortfarande inte om de där sjukhusrockarna på små barn. De ser så sköra ut, så utlämnade på något vis... Nya tester gjordes på morgonen och Helges sänka, som var alldeles för hög igår (normalvärdet ska ligga under 8 och låg på 34) var återställd! Vid ronden fick vi veta att orsaken till krampen kan ha varit hans infektion eller en omognad i rörelsemönstret som spädbarn har eller någon form av epilepsi. Vi hoppas såklart på det första då han dragits med en infektion en tid. För att vara på den säkra sidan ska han dock få genomgå en EEG så att man kan se om det finns någon extra aktivitet i hjärnan.

Men nu är vi hemma igen. Det känns skönt. Hektor har saknat oss mycket, han pussade och kramade Helge när han kom hem från förskolan. "Men vilka långa ben du har fått Helge!" var en av hans första kommentarer. Han kan verkligen inte vara utan sin lillebror, inte ens över en natt! Kärlek!