Ninen

En liten hare, eller "Ninen" som Helge kallar den dyker upp hos oss dagligen. Sitter på gräsmattan och mumsar maskrosblad. Det går att komma ganska nära. Men inte riktigt så nära som Helge skulle vilja. Han står och håller pekfingret över munnen och försöker vara riktigt tyst samtidigt han blir exalterad över "Ninens" närvaro och bara vill "kappa" den. När han inte kan hålla sig längre och försöker göra slag i saken skuttar "Ninen" iväg. Men den kommer tillbaka. Den kanske är tam innan sommaren är slut?

Min Man

Mallorca 2008

Nio år som gifta idag.Vem hade kunnat ana det en kall decemberkväll för snart tretton år sedan. Jag, nybliven singel, utan en tanke på att binda mig följde med min bror på en julfest.Om jag ska vara ärlig så var jag inte så upplagd för fest just den kvällen. Men när vi kom in så stod Han där,i grå skjorta lite rufsigt hår och skrattade. "Han är från Göteborg" sa Micke."Göteborgaren" försvann i vimlet men några timmar senare stod han där igen. Jag gick fram till honom, ryckte lite i den gråa skjortärmen för att få hans uppmärksamhet. Det var där allt började. Singel var jag inte så länge till, efter några månaders pendlande mellan Göteborg och Stockholm flyttade Patrik in i min lilla etta på Lidingö. Den 8 juni 2002 i Enskede Kyrka sa vi ja till varandra. En stor dag med många känslor. Tårar rann på mina, Patriks och prästens kinder tagna av det stora, fina. Av att bli man och hustru. Nio år, flytt från Stockholm och tre barn senare blir jag fortfarande varm och glad av ditt skratt. Vilken tur att jag gick på julfesten, vilken tur att jag fann dig. Jag älskar dig! Therese sjöng för oss på vårt bröllop, och den här sången var/är till dig:

Min Man


Min man han kysser som ingen annan
Hans kyss är som vallmoblomman röd
Min man han skrattar som ingen annan
Hans leende gör mig varm och glad
Som vallmoblommans blad

han är min himmel och mitt hav
han är marken där jag går
han är luften när jag andas
för han hör vad ingen hör
och han ser vad ingen ser
min man

Min man han älskar som ingen annan
Hans lust är som vallmoblomman ren
Min man förstår mig som ingen annan
Han ser och han ger mig lugn och tröst
Som vallmofältens röst

Min man kan göra vad ingen kan
Hans tanke är fri och målet högt
Min man, så ärlig och så sann
Hans blick går igenom ben och märg
Som vallmoblommans färg

Tvåordsatser part two

Mamma, skooa! Sa Helge i morse där han satt och kämpade för att ta på sig sina sandaler.

Nationaldagen

6 juni - Sveriges Nationaldag. Känns inget speciellt men det måste ju firas. Så jag svängde ihop en tårta. Det är inte bara maken som bakar tårtor här hemma :)

Sitter i soffan och känner mig alldeles slut, ont i kroppen och i alla muskler. Och nej, jag har inte tränat. Råkade bara somna när jag nattade Hektor. Patrik var uppe och väckte mig, när han frågade om jag somnat till svarade jag "kanske lite grann", ingen självinsikt här inte... Dagen har vi tillbringat i Södertälje. Vi uträttade stora och små ärenden nere på stan. En ny Bayblade stod högt på Hektors lista då han tappat bort sin förra i Ekbacken. Stryka-på-lappar till alla håliga jeans, flip-flopsandaler till Hugo och skor till mig stod också på listan.

Jag hittade mina drömskor direkt när jag kom in på Scorette. De var jättefina, satt som en smäck men kanske inte de mest praktiska skorna. Inget man drar på sig och går till lekparken eller tar en promenad in till Mariefred i. Jag gick och höll dem medan jag spanade runt i butiken. Till slut valde jag ett par mer praktiska svarta sandaler och en canvassko i blått. Motvilligt ställde jag tillbaka skorna och betalade de båda andra. Tråkiga skoköp. De svarta behåller jag men de andra lämnar jag nog tillbaka. De bruna skorna med kilklacken... Dem kan jag inte riktigt släppa tanken på. Vi får se om de får flytta hem till mig eller inte, måste kolla min budget först.

Efter shoppingturen åkte vi till Torekällberget. Helge var i sitt ässe när han fick klappa alla djur. Hugo och Hektor likaså när de fick hoppa i höet och leka i "stallet". En härlig dag, helt rätt som blev så fel här hemma. Hektor krashade totalt, blev osams med sin kompis. Puttade och slogs och hamnade på sitt rum. Och mitt i den röran, hör jag mig själv säga att jag plockar bort hans Bayblade till dess att han kan uppföra sig. En konsekvens av hans beteende? Nej, det var ju inte den som utlöste allt detta. Men ibland, när det blir så fel och man inte riktigt orkar, kan de där okonsekventa påföljderna halka ur munnen. I alla fall på mig. Efter en stund, när han lugnat ner sig, kom han ner och vi kunde prata om allt som hänt innan. Att man inte får "ge igen" och vad "hata" egentligen betyder. Det här med att "ge igen" är något vi fått prata mycket om på senaste tiden. Vi uppmuntrar Hektor att tala om för personen i fråga vad som hänt och hur han upplever situationen ( vid retning, olyckshändelser och olika konflikter) men det tycks inte fastna. Hektor känner sig kränkt och ska ge tillbaka. Hur gör ni? Tips mottages tacksamt.