Sitter i soffan och känner mig alldeles slut, ont i kroppen och i alla muskler. Och nej, jag har inte tränat. Råkade bara somna när jag nattade Hektor. Patrik var uppe och väckte mig, när han frågade om jag somnat till svarade jag "kanske lite grann", ingen självinsikt här inte... Dagen har vi tillbringat i Södertälje. Vi uträttade stora och små ärenden nere på stan. En ny Bayblade stod högt på Hektors lista då han tappat bort sin förra i Ekbacken. Stryka-på-lappar till alla håliga jeans, flip-flopsandaler till Hugo och skor till mig stod också på listan.

Jag hittade mina drömskor direkt när jag kom in på Scorette. De var jättefina, satt som en smäck men kanske inte de mest praktiska skorna. Inget man drar på sig och går till lekparken eller tar en promenad in till Mariefred i. Jag gick och höll dem medan jag spanade runt i butiken. Till slut valde jag ett par mer praktiska svarta sandaler och en canvassko i blått. Motvilligt ställde jag tillbaka skorna och betalade de båda andra. Tråkiga skoköp. De svarta behåller jag men de andra lämnar jag nog tillbaka. De bruna skorna med kilklacken... Dem kan jag inte riktigt släppa tanken på. Vi får se om de får flytta hem till mig eller inte, måste kolla min budget först.

Efter shoppingturen åkte vi till Torekällberget. Helge var i sitt ässe när han fick klappa alla djur. Hugo och Hektor likaså när de fick hoppa i höet och leka i "stallet". En härlig dag, helt rätt som blev så fel här hemma. Hektor krashade totalt, blev osams med sin kompis. Puttade och slogs och hamnade på sitt rum. Och mitt i den röran, hör jag mig själv säga att jag plockar bort hans Bayblade till dess att han kan uppföra sig. En konsekvens av hans beteende? Nej, det var ju inte den som utlöste allt detta. Men ibland, när det blir så fel och man inte riktigt orkar, kan de där okonsekventa påföljderna halka ur munnen. I alla fall på mig. Efter en stund, när han lugnat ner sig, kom han ner och vi kunde prata om allt som hänt innan. Att man inte får "ge igen" och vad "hata" egentligen betyder. Det här med att "ge igen" är något vi fått prata mycket om på senaste tiden. Vi uppmuntrar Hektor att tala om för personen i fråga vad som hänt och hur han upplever situationen ( vid retning, olyckshändelser och olika konflikter) men det tycks inte fastna. Hektor känner sig kränkt och ska ge tillbaka. Hur gör ni? Tips mottages tacksamt.

Första tvåordssatsen

I dag, 17 månader prick, sa han det. Två "ord" efter varandra: ihhhaa kappa dvs. hästen klappa. Helge satt och berättade om vad han gjort i dag och det var en stor händelse, så stor att man måste använda många ord :)

"Gulleprinsarna"

Jag och Helge var och hälsade på i min skola i tisdags. Vi träffade mina tidigare - och kommande elever. Och alla kollegor. Ett roligt besök. Helge trivdes bra bland barn och vuxna. Åt i matsalen med god aptit och lekte på skolgården. När vi skulle gå fick vi ett kärt avsked med pusssar och kramar "hej då mina gulleprinsar!" var det sista vi hörde innan vi stängde dörren efter oss.. Jag tycker att det ska bli jätteroligt att börja jobba till hösten. Det har jag visserligen känt länge men alltid med ett visst vemod, min lille lille prins ska börja på förskolan. Men på väg hem kände jag att nu är vi redo! Båda två. Redo för jobb och förskola.

Helge 17 månader

En månad kvar sedan är han ett och ett halvt år. En liten milstolpe i livet ;)18 månaderskontroll och vaccination. Men än så länge 17 månader. Fortfarande glad för det mesta. Livet leker. Orden bubblar fram, vissa förstår vi andra går oss förbi.

• Hektor är fortfarande den största idolen. Det Hektor gillar, gillar Helge. Det senaste är Ben 10. När signaturmelodin ljuder från tv:n sjunger Helge med (dändän) dansar gör han också.
• Älskar djur och vill klappa alla han ser, både live och i böcker.
• Säger att han får "tikka" i handen eller foten så fort han känner obehag av en smula eller en sticka.
• Säger till när han kissar (kssa) och ibland när han bajsat.
• Mmm-ar när han svarar på tilltal eller frågor.
• Vill klä på sig själv. Kämpar och kämpar. Ibland blir det rätt, ibland försöker han trä på sig tröjan på foten.
• Ord just nu: bil, boll, vovve, kappa (klappa), koo (sko), kakka (jacka), noo (snor) och nya dyker ständigt upp allt eftersom. I dag åt vi kikki (kyckling) den kunden man "doppa" i "bibbip" (ketchup).
• Sjunger och dansar mycket. I sångerna blir det valda delar han behärskar som tex. ja, ja i "bä, bä vita lamm" och "aldrig, aldrig" i Veronica Maggios "satan i gatan". Upprepningar är bra :)
• Vill helst vara ute hela tiden. Från morgon till kväll.
• Vänta är inte roligt, när vi börjar laga mat eller duka frukost vill Helge ha mat direkt! Och då duger varken russin eller kex, mat ska det vara!

Olika är bra!

Tar en paus ifrån strykandet och sorterandet. Jag har äntligen tagit mig i kragen och går igenom min garderob. Killarnas kläder stryks och viks in i små ordentliga högar, då kan de själva gå och välja vad de vill ha på sig. Smidigt och lätt. Mina kläder däremot hängs upp lite planlöst i garderoben. Ostruket. Därför blir det samma jobbiga moment varje dag. Antingen tar jag på mig något som ser ok ut eller så får jag ta fram strykbrädan. Strykbrädan är inte bara en strykbräda. Den är minst lika rolig att klättra, hänga och ligga på, tycker Helge. Att stryka innebär alltså några fler moment än att bara få kläderna släta. Att hålla små gossar på behörigt avstånd är den största utmaningen. Men nu blir det ändring, ordning och reda. Färgsorterat och strukna plagg. Många klänningar. Jag älskar klänningar. Men det har kommit först i vuxenålder. Som liten gillade jag inte alls att ha klänning. Liten och rultig som jag var. Lång och slank kommer jag aldrig att bli men mer överens med mig själv har jag blivit även då jag jobbar lite på att komma i bättre form. Och sedan så finns det klänningar för alla former idag. Som Hektor brukar sjunga "olika är bra, tralalalala!"