Lördagsgodis

Nöjd kille!

Vi har fredagsglass och lördagsgodis här hemma. Samma sak varje helg. Det är något Helge blivit medveten om. Fredagsglassen tigger han till sig genom att sitta bredvid mig eller Patrik. Han nöjer sig med pyttelite glass på skeden men blir otroligt frustrerad när det är slut... I kväll när Hugo och Hektor satt med sina godisskålar i soffan ville han också ha. Storebröderna fick hålla hårt i sina skålar till dess att Helge fick en egen skål - med russin i.


Slut!

Hurtbulle...

...eller kanske inte. Min träning måste vara lustfylld. Den måste tillföra något mer än "bara" en adrenalinkick, svett och smärta. Jag vill ha sinnesro, lugn ett balsam för själen. Vad passar väl bättre då än att åka längdskidor i vackert väder och i vackra omgivningar. Solen som skiner, snön som gnistrar på mark och träd och allt är tyst och stilla. Vilken energiboost!

Hugo och Hektor blev inspirerade och ville åka längdskidor de med. Det blev ett varv runt kvarteret och många utförsåk i Ekbacken. När det var dags att gå hemåt hade Hektor fortfarande inte klarat backen utan att ramla. Det målet hade jag missat. Och allt blev fel, vägen hem kändes oändligt lång. Allt var fel, allt. Sättet jag lyfte upp honom på då han ramlat (för han kunde plötsligt inte komma upp själv) hur jag satte på handskarna, hur jag gick... Som tur var lämnade han frustrationen bakom sig och eftermiddagen kunde ägnas åt legobygge och lite pyssel. En skön lördag!

Helge 11 månader

Nu börjar vår lilla kille bli stor. Den egna viljan syns mer och mer, Helge vet hur han ska göra för att göra sig hörd och få sin vilja igenom. Han pekar, "pratar" (pappa, böböbö, dä) ibland med ganska hög och bestämd röst. Även i leken kan han visa vad han vill. Han hämtar böcker han vill att vi ska läsa, gosedjur som symboliserar de sånger vi brukar sjunga, klossar eller instrument.

• "Boo" är bok. Helge tycker om att lyssna på små korta berättelser. Molly Mus och Miffy är favoriterna. Ibland, när vi inte kan läsa för honom, kastar han boken i golvet. Respekt!
• Älskar att mysa, kramar sina gosedjur om vi säger "aaaaa".
  
• Pekar och pekar. Kan peka på alla familjemedlemmar och på lampan och tomten.
• Kan blåsa.
  
• Kan rörelserna till några sånger. Kommer med nyckelpigan och vill att vi ska sjunga "En nyckelpiga jag har på handen..." Skrattar när den landar på nosen :)
  
• Är på allt (som han inte får) sladdar och kontakter är extra spännande. Är de inkopplade drar han ut dem. Är de utdragna ska han stoppa in dem i uttagen.
• Vinkar och säger "hej då" till Hugo och Patrik varje morgon. Roligast är att titta ut genom det lilla fönstret i dörren.
• Vänder handflatan uppåt för att visa när något är slut eller när han inte vill ha mer.
• Ger riktiga kramar, alla i familjen får. Med pussarna är han mer restriktiv, mamma får flest :)
• Vill göra som storebröderna. Idag hade de sugrör i sina glas, Helge pekade och ville också ha. Han fick ett eget sugrör, slurp sa det och vattnet var slut :)
• Äter fortfarande barnmat men har börjat smaka "vanlig" mat.
• Har slutat snutta helt och hållet.
  

Snögubben

Lika säkert som att den första december inträffar varje år. Lika säkert är det att vår snögubbe hänger på plats vid samma tidpunkt. Presentkalendern vi började med när Hugo var i samma ålder som Helge är i nu. Den är magisk. Snögubben blir levande på natten och hämtar paket till kalendern som barnen får öppna på morgonen. Den har dock utvecklats lite genom åren.
Från att ha varit en renodlad presentkalender med små (och stora) paket till att snögubben har kommit med andra färdiga presentkalendrar. Lego´s adventskalendrar har vi haft två år i rad.

Oavsett vilken kalender man öppnar så har snögubben en given plats. Och man ifrågasätter inte hans äkthet... I år hade Hugo önskemål om att återgå till den gamla varianten då han inte är så intresserad av Lego eller Playmobil längre. Naturligtvis ville Hektor ha likadant som Hugo. Jag tycker att det blir svårare att hitta små, billiga presenter att fylla kalendern med ju äldre barnen blir. Vi bestämde därför att de skulle få varsin chokladkalender (Toy Story, vad annars?) som de får öppna varje dag. Och på helgerna får de varsitt paket, ett lite större, något de verkligen vill ha. Allt detta hade snögubben skrivit i ett personligt brev till killarna. "Mamma, snögubben och du har väldigt lik handstil, eller hur?" sa Hugo och ögonen glittrade. Men han sa inget, fast han vet....Barnatron som genomskådats men som han ändå inte vill släppa taget kring . Hektor tyckte synd om Helge som inte fick någon kalender. Som tröst fick han ytterligare ett gosedjur av Hektor. Därför finns det nu tre inslagna paket att lägga under snögubben. Ingen är glömd. Mission completed. God natt!

Alla goda ting är tre

Hittade det här fina armbandet från Baglady på butik Äntligen i Mariefred. Jag älskar mixen av folklore och de lite naiva hjärtberlockerna. Direkt när jag såg armbandet kom jag att tänka på mina killar. Tre hjärtan, tre kärlekar - mina älskade barn!